And my real age is..

Fy fabian så trött jag är, kroppen är förutom stel också väldigt öm. Kom hem från jobbet, åt och sen sov jag i 2 timmar men är fortfarande trött.
Så med tanke på mitt kroppsliga skick och mitt livs utformning så vore det intressant att veta vad min egentliga ålder landar.. jag tippar på 46! En siffra som känns rätt.. sorry mamma men du kan omöjligt vara min biologiska mor.

För att spä på min självömkan har jag dessutom ont i huvudet, svårt att andas och en kittlande känsla i näsan som ständigt leder till nysningar :/ Pollen gissar jag men blir skeptisk när jag tittar ut på de snöflingor som faller utanför fönstret.

Idag har jag även tänkt slå slag i att gå ner i vikt.. whohoo va roligt. Men det är bara att inse att sommaren närmar sig (iaf om man tittar i almenackan) och man vill ju gärna kunna vistas utanför vassen. Det känns dock som att det kommer bli en tung match eftersom jag inte vill sätta mig på diet men den dagliga konditionen verkar inte räcka till. Jag gör ju inget annat än går och lyfter på jobbet, sen är man i stallet, sen är ju stillasittande inte riktigt min grej. Och hur i hela fridens namn ska jag lyckas få in motion i schemat? Nej jag får helt enkelt dra in på något annat typ mat.

Nu ska jag få Thea i säng och sen hoppa in i dushen för att efter det kunna sova.

Sleep tight!

Velig

Tog bort bloggen, fanns ingen tid att skriva när dagarna togs upp av jobb och innehållet kändes till slut ganska världelöst. Men så slog det mig, skriver jag för de som läser eller för mig själv?
Jag har alltid haft ett behov av att skriva och när man gör det offentligt känns det på något vis mer befriande, det lättar mer om man vet att någon läser.

Så nu sitter jag här igen och låter tankarna flätas samman med tangenterna, jag har precis varit ute med mamma på en tur. Den sista tiden har varit riktigt jobbig och det är få saker som kan få mig att rensa hjärnan som att sitta på hästen. Det är svår att tänka på annat när man är så totalt fokuserad på en sak, jag har dessutom turen att få ha hand om en sådan underbar häst <3

När jag åkte hem från jobbet idag så blåste jag hjärnan ren med hög musik, det funkar det med, men bara för stunden.
Usch så dåligt som jag mått den senaste veckan vet jag inte när jag gjorde sist, smärtan som från början är rent psykisk övergår liksom i en krampartad smärta inombords som vägrar släppa taget och det känns som om man äts upp bit för bit. Jag har varit närtintill förlamad och ilskan man känner mot sig själv kan bara jämföras med hat.
Känslorna åker bergochdalbana just nu, ilska, irritation, panik, glädje och nedstämdhet, ovissheten äter upp mig och man frågar sig gång på gång varför man utsätter sig för det man gör.
Mitt i allt känslofall finns barnen med Julia i spetsen som är så känslig och uppmärksam, hon har sett mamma i för många tillstånd som jag önskar att jag kunnat bespara henne från. Men man är inte mer än människa och känslor försvinner inte bara för att man blir förälder, tvärtom läggs de till i de mest obeskrivliga mängder.

Nej nu är det fokus på framtiden som gäller och jag har en lång väg att vandra där.

Sov gott!