Veckorna springer iväg

Gud så tiden går fort nu, snart sitter man väl där på hemmet och väntar på att barnbarnen ska komma på besök :p

Och kallt har det blivit igen :( Vägarna är som is och min bil som inte väger många kilo liksom dansar fram :/
Vet inte om jag vågar erkänna detta riktigt men.. min bil ska in på verkstan imorgon :o Ja säg det då! FORD!
Den vill nämnligen inte starta som den ska alla gånger och går väldigt ojämnt mellan varven :/
Förutom att jag måste komma lite senare till jobbet så gör det mig dock inte så mycket, kostar ingenting och jag behöver inte vara utan bil (så länge de inte ger mig någon jävla smartcar, då går jag hellre hem).

Praktiken rullar på, har lärt mig systemet och känner mig lugn över det. Nu är det bara en vecka kvar tills utbildningarna sätter igång och sen är det öppning som gäller. Sjukt kul och jag längtar verkligen, alla kommer vara sådär härligt taggade och det ska bli riktigt spännande att se vilka ens framtida arbetskamrater är :)



Jag länkar till en del bloggar här bredvid, en blogg som jag följt länge och som lett till många tårar av både glädje och lycka är "denstarkastestjärnan".
Där skriver en mamma om hennes kamp mot sonen cancer, sorgen efter hans bortgång och lyckan/rädslan inför lillasyster. Man har även kunnat läst en del om dem i tidningen och sett dem på diverse nyhetsprogram i kampen mot FK.
Detta har med stor förståelse påverkat familjen samt upprört många människor, hur kunde FK neka mamman sjukersättning för att hon inte anmälde sig till arbetsförmedlingen dagen efter sonens bortgång?
Hur kan man kräva att någon ens ska tänka den tanken så nära inpå sitt barns död? När livet stannar upp och man förlorar det käraste man har, går tankarna till sin egna försörjning och en anmälan på Ams då?
Hur Fk sedan kan överklaga länsrättens beslut kan ju anses som skamligt.

Jag kan hur illa det än må låta anse att Fk kanske ändå gjort rätt. Det finns enligt deras regelbok inga godkända undantag och Fk är väldigt strikta med att rätt ska vara rätt. Där anser iaf jag att de gjort rätt. MEN hur i hela fridens namn kan det INTE finnas undantag? Som de själva säger, det finns ett hål i reglerna.

Om du missar att anmäla VAB en dag för att du tex befunnit dig med ditt barn på sjukhus kan du andå få ersättning.
Jag missade att sjukanmäla mig själv vid en sjukskrivning för att jag trodde att det räckte med den som läkaren gjorde, jag fick ersättning ändå eftersom min okunskap räknades till ett godkänt undantag.
Här har man tänkt och gjort en klausul för anledningar som faller inom ramen för undantag men inte i ett sådant här fall? Vad är egentligen skillnaden?
Tack vare att den här mamman orkat kämpa har det nu hänt någonting och man vill införa en så kallad "Lex Victor" som innebär att man per automatik får en sorgepeng till de föräldrar som mister sitt barn. Denna ersättning skall komma från föräldraförsäkringen och alltså inte behöva ansökas om.


En vän har startat en insamling till familjen som ett stöd till den ersättning de gått miste om, man kan även se det som ett tack för att de orkat stå på sig och på så vis förhoppningsvis fått igenom en lagändring.

Skicka ett sms och skänk 5 kr. Det tror jag att vi alla har råd med och glöm inte att "många bäckar små"
smsa sofie hjälp till 72550
http://sofie.essetdesign.com/
Ha en trevlig kväll allihopa!