Bio

Idag tyckte Johan att vi skulle försöka hitta på något eftersom det är min sista lediga dag på ett tag. Vi hade tur som fick barnvakt och planerade att gå på bio.

Att gå på bio är en ganska stor grej för oss som endast sett en biofilm ihop sedan Julia föddes.. med min matte är det snart 4 ÅR sen!

Jag lyckades tjata till mig att vi skulle se "snabba cash". Johan måste verkligen tyckt om mig idag som gick med på att låta mig dreggla igenom en två timmar lång film som han dessutom inte tyckte verkade bra (han tyckte efter filmen fortfarande inte att den va bra)
Vad jag tyckte behöver jag kanske inte säga :p

Barnen hade det riktigt lyx här hemma, först kom mormor med pizza och sen morfar med godis :) Tack till er!

Det är väl konstigt, man längtar efter att få komma ut och göra något vuxet och umgås utan barn men så fort man sätter sig i bilen så längtar man redan hem. Igår kände jag för att gå ut och vid 23 tiden så gick jag bort till bowlinghallen där Ante satt med sina kompisar. Till en början kändes det jätte trevligt, sen så smög sig den där känslan på..
Det är ju pinsamt att erkänna men jag känner mig så gammal! Jag tycker inte att det är kul att gå ut på krogen, jag tycker inte det är kul att dricka och jag blir bara irriterad och går hem med ångest för att hela kvällen känts totalt onödig. Varför gå ut, dricka alkohol komma hem sent för att vakna upp dagen efter och vara skit trött och bakis!? Ja jag har känt mig bakis idag, det blir jag nämnligen så fort en droppe alkohol entrar mina läppar, det skulle nog egentligen räcka med att jag luktade på skiten för att bli bakis.
Nej middagar eller en hemmafest fine men krogen is not the shit!

För övrigt är min sinnesstämning just nu lika med ------
Jag är tömd på energi, faktum är att jag känner mig tömd på allt. Det är den vanliga svackan som kommer efter att jag under en period kört på högsta hastighet. Sen säger kroppen ifrån, den värker, har ingen ork, huvudet dunkar och man är så jäkla trött och känslig. Räcker med att någon säger "BU!" så ligger man på golvet i fosterställning med sprutande tårar likt en unge som inte fått sitt lördagsgodis.
Just nu kom ju svackan väldigt opassande, nu väntar en massa jobb, jag behöver vara på topp då jag vet att det kommer vara väldigt krävande och en stor omställning. För att inte glömma de tidiga mornar jag ska anpassa mig till. Men vafan får försöka plocka fram den där envisheten och ge kroppens signaler en black out så ska det nog funka.