Farsan

Är precis hemkommen från bion, såg Farsan tillsammans med Hasse och Maggie. En skit kul film måste jag säga, mysigt sällskap med :)

Dagen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, började med att jag försov mig och vaknade med en sjudundrans huvudvärk, behöver väl kanske inte tillägga att humöret var riktigt pissigt.
Tog barnen och åkte hem till mamma och Hasse för att färga håret på Maggie, klippte henne igår och idag ville hon bli brunett. Jag är riktigt nöjd över mitt jobb för hon blev såå fin <3
Sen tog vi en sväng till Maxi i Enköping för att storhandla/kolla lite bokrea.. det slutade i kaos. Thea var inte alls på sitt bästa humör utan la sig gång på gång på golvet och gallskrek, jag överdriver inte när jag säger att HELA butiken stannade upp och glodde. Men hallå? Det kan väl knappast vara första gången de ser ett barn få ett utbrott? Personalen såg ut att inte vara så långt ifrån att kasta ut oss. Men två kundvagnar (varav en med bil som Thea vägrade sitta i) var det inte så lätt att bära henne och köra vagn samtidigt som man skulle plocka ner varor. Så det blev en snabb runda för att införskaffa lite middag och sedan fort som tusan ut ur butiken igen. Till Maxi åker vi inte igen.. ja menar som barnfamilj sparar man faktiskt hela 4000 om man istället handlar på Willys ;)

Hade tänkt att rida på kvällen trots snöandet men blev varnad om att Vallbyviksvägen var rena isbanan så jag avböjde. Till råga på det gjorde jag mig osams med Krille när jag skällde ut honom över telefon för att inte ha vägt höet! Mm jag vet jag är lite fjompig när det kommer till hästarna :/


Imorgon bär det av till Uppsala för att tjecka in ett sto, fux med en sådan där härligt lång man ner till bogen. Enligt beskrivningen väldigt lik Gandur till sättet så det låter minst sagt lovande :) Behöver verkligen få hem en till nu, ser ju lite fjantigt ut med två hästar som går ensamma i varsin hage :(
Jag har ju berättat om min nya bil :) Som jag dessutom är super nöjd med MEN jag har lyckats gjort ett jätte misstag och köpt en bil utan dragkrok!! Stod och läste papprena om hur mycket jag fick dra med bilen på B-körkort men jag glömde tydligen att kolla om den hade något att dra med. Lovande nu när jag planerat in både kurser och lektioner :(
Blir till att mordhota Johan om han får för sig att sälja passaten.



Inte den fuxen som vi ska kolla på men en ruskigt snygg hingst vid namn Glókollur.



Gandurs pappa, Ari från Alvargården


Fjolás pappa, Ernir frá Efri-Brú

Kronisk förkylning?

Nu har jag varit förkyld i två veckor och det är ju inte direkt så att man känner sig bättre, tvärtom så vaknar man upp och mår ännu sämre än dagen innan. Efter att ha jobbat en dag med sprängande huvudvärk, ont i halsen, hosta, ont i lungorna och konstanta nysningar är man rätt så slut. Med andra ord så välkomnar jag helgen extra mycket idag :)

På vägen hem idag så stannade jag mitt i stan, lyckades hitta en parkering och gick sedan i slasket till en frisörsalong som jag lagt märke till. Tur hade jag med eftersom de kunde sätta saxen i mitt hår med en gång. En stor eloge till den rara tjej som lyckades få lite ordning på barret mitt :) Nyklippt for jag hem med stereon på högsta volym, 107,5 ;) Min nya favvo (spelas på jobbet). Faktum är att stereon är riktigt bra för att vara a la orginal.
Irriterande är dock min parkeringsplats som mupparna använt som snöförvaringsplats. Ok att den stått tom med de kan väl åtminstonde kolla om den är uthyrd eller ej, nu har jag fått skotta en halvmeter snö för att komma in, till råga på det så är det två stolpskott som äger skrothögarna bredvid. De parkerar så jäkla snett att jag knappt kommer in, men envis som jag är så står jag där ändå. Tur för dem att jag köpte en ford och inte en dodge :P


Ne så mycket mer än så blir det inte ikväll, trött som få och imorgon väntar ridlektioner.

See ya!

Vinter + bil = ingen bra kombination!

Mardrömsscenario 1 var när jag mitt i natten fick möte med en nersläckt bil på fel sida om vägen.

Mardrömsscenario 2 inträffade nu på kvällen när bromsarna låste sig precis när jag närmar mig en 4-vägskorsning med stopplikt! Jag vet ju att denna korsning kommer och släpper gasen i god tid, motorbromsar och när jag ska bromsa för att kunna stanna så händer INTE ETT JÄKLA SKIT! Jag far rätt ut i körbanan och vidare in på nästa väg, kan tilläga att den korsande vägen är en 90 väg.
Som vanligt sitter jag med luren i örat också "helvette" tänker jag och tittar åt höger, sedan vänster och bak.. tur ingen polis. POLIS??? Hallå!!?? Jag har precis susat ut i en korsande väg där bilar kör jävligt snabbt och här oroar jag mig för körkortet.. kanske den snälla konstapeln hade haft lite överseende med att bromsarna faktiskt inte fungerade. Men det här var riktigt jobbigt för mig som ALLTID stannar vid stopplikt och duktigt står still i minst tre sekunder.

Jag tackar gud för att det inte kom en bil i just denna situation, då hade man väl kanske inte suttit här just nu.

När jag fått stopp på bilen i vägkanten ringer jag upprört upp Hasse (min räddare i nöden) som skrockande påminner mig om handbromsen när jag jag uppgivet spottar fram att jag minsann tänker lämna den här skitbilen där och att han får komma och hämta mig.
Jag tillägger sedan att dra i handbromsen när det är svinhalt ute inte är särskilt bra om man vill hålla sig på vägen, efter en lektion i rätt handbromsbromsning kör jag i 40 hem till mamma.
Efter en noggrann genomgång av bilen gissar Hasse på en ispropp och jag återupptar efter en stund färden ner till stallet med mamma bakom mig.

Vi kom ca 500 meter innan vi får stanna eftersom en monsterbil kört ner i diket. Jaha, där står tre killar med tre bilar och kliar sig i huvudet. Den stora monsterbilen visar sig sakna något att fästa en lina i så vi sätter fart att putta.. bilen rörde sig inte ur fläcken.
Killar ha verkligen ingen som helst tro på tjejer när det kommer till bilar, jag frågade nämnligen denna kille vilket däck som spinner mest.
Han tittar på mig som om jag vore dum och vänder sig sedan till den andra killen igen.
- Ja, har du fram eller bakhjulsdrift frågar jag lite högre.
- Den spinner överallt, svarar killen utan att vända sig om.

Jag plockar fram min super picknickfilt och lägger den under bilens bakhjul som ser ut att spinna som värst.
- Den här hjälpte mig när jag fastnade på samma sätt och då var vi bara två tjejer vet du.
- Nu vänder sig killen om och ser lite intresserad ut.

Tyvärr var hans monsterbil alldeles för tung för min lilla filt men det hade ju varit varit en skön känsla om det funkat :p

Efter att ha fått fram en bil med fyrhjulsdrift som drog, en Hasse som löft bilen från sidan och 4 pers som puttade bakom kom bilen äntligen upp på vägen igen.

Nej denna vinter får gärna ge med sig nu, är trött på dikeskörningar, frusna bilar och hala vägar.

Jag jag få be att beställa 4 valium och 8 sobril tack?

Kanske inte den mest skonsamma kombinationen men jag blir snart galen! Jag hatar att vara sjuk, jag blir helt ärligt psykotisk av att vara så här still och fast med min hjärna. Det är inte hälsosamt för mig att umgås så här mycket med mig själv, jag blir rent ut sagt en häslorisk för både mig själv och andra.
Den här dagen har varit så otroligt lång och tråkig, jag har tom ringt till vårdcentralen och låtit sådär ynklig och allmänt korkad.
Hade ett litet hopp om att det kanske kunde röra sig om halsfluss, hade det gjort det så hade man ju fått något mot det och på så vis snabbare blivit frisk. Men nej då, det var tydligen positivt att jag hade feber och hosta, då var det bara ett virus som jag får vänta ut! VÄNTA?! Jag har inte tid att vänta, de kommer att få öppna upp Beckonberga igen om jag ska vänta ut den här skiten ännu längre.

Thea är ju en söt liten prick.
Hon kommer och drar i en och säger
- bassa mamma, mamma byta.. så går hon mot toaletten och skriker på pappa att mamma minsann ska byta blöja, väldigt viktigt tycker Thea ifall han skulle missa det.
När jag väl står där så tänkte jag ge det en chans att liva upp blöjbytet genom att sjunga en trudilutt på pippi långstrump. Kan ju tillägga då att detta gjordes med en aningen sträv och knacklig röst.
Thea utbrister redan efter andra meningen
- Räcker mamma, räcker nu!

Bäst att hålla munnen stängd i fortsättningen.

Igår slängde vi ut en bal med halm i hagen, eftersom vi alla numera jobbar på dagarna kör det ju ihop sig med lunchen. Tanken är ju nu att halmen ska hålla dem mätta men jag befarar att denna mättnad snabbt kommer sätta sig runt magen på dem :/ Gandur blev iaf väldigt glad och såg balen som en leksak som hande kunda hopp upp på, efter att ha undersökt den lite närmare stoppade han ner hela huvudet i balen. Jag önskar att jag hade haft kameran på mig för det såg himla kul ut.
Kanske kan balen på detta sätt fungera som ett skydd, fick nämnligen hör att det rör sig en varg i området :/ Trodde inte att vi hade vargar här hemma. Den har rivit 17 rådjur redan, får hoppas att rådjuren håller den mätt så att den inte går på hästarna.

Nä nu stoppar jag huvudet under kudden och kväver mig själv.

Jag är världssämst på att vara sjuk :(

Jag går här hemma med en basketboll inrullad i taggtråd nerkörd i halsen, feber och en jäkla hosta som ökar på pannknacket varje gång den ger sig tillkänna :( Och jag är så sämst på att vara sjuk, kan inte vara still.. I hate it! Vaknade imorse (måste sovit djupt för jag märkte inte att Johan och kidsen åkte till dagis) och trodde att båda barnen kissat på sig i sängen och att jag sedan rullat över just den pölen. Efter en stund blir jag iskall då tanken kommer att den som kissat på sig kanske är jag! 22 år och sängvätare.. charmigt. Jag ligger där alldeles blöt och funderar på om jag ska hinna slänga allt i tvätten och byta till nytt innan Johan kommer hem när han han öppnar dörren. Shit va pinsamt!
- Eh jo du.. jag har liksom.. eh.. såhär.. kissat på mig! Nu dör jag...

Nejdå, dog gjorde jag inte för det visade sig att ingen hade kissat på sig utan att jag haft en riktigt febrig natt och svettats som en gris, kanske inte så mycket charmigare. Fördelen med att ha haft en febertopp är att man känner sig lite piggare efteråt, så jag har bytt sängkläder i alla sängar, dammsugit och nu är jag totalt sänkt igen. Tänk om man bara kunde acceptera att man är sjuk och ligga ner i sängen en hel dag, då kanske man skulle bli friskare fortare?

En annan charmig sak med att vara förkyld är att man tydligen SNARKAR?
Ni som delat rum/hus med min mor vet att hon är ganska så bra på just det, hon låter lite som en blandning mellan en kaffebryggare och en centrifug. Hasse den stackarn har lidit i många nätter nu och eftersom mamma inte riktigt ville tro på hur illa det verkligen var så spelade han in henne. Nu har Johan gjort samma sak, tydligen så överröstade mina snarkningar hans spel trots att han hade lurar på sig!
Jag försvarar mig med att jag är sjuk och hans påståenden om att jag låter så annars också väljer vi att avfärda.

I helgen har det varit full rulle, lördagen spenderades i stallet med ridning, pulkaåkning och korvgrillning i kåtan.

Tyvärr glämde jag ju kameran och min mobil håller inte riktigt någon hög klass när det är mörkt.



I söndags åkte Laika, hon har flyttat hem till ett par som bor i orten jag aldrig minns namnet på, ca 10 mil uppåt. Där går hon nu som sällskap till en islänning, i en stor lösdrift där de har en halv lada som ligghall. Det har tidigare varit en lösdrift för oxar. Hon kommer att bli ordentligt bortskämd och få gå ute så som hon trivs bäst med att göra. Saknade är dock stor både hos två och fyrbenta, riktigt tomt är det :/






Efter att vi vinkat av Laika tog vi en promenad på isen till Sigtuna för att kolla på de som åkte Vikingarännet. Det va otroligt skönt när jag väl släppte efter på min isrädsla.. vi pulsade i snö, gled på is och åkte motorhuv efter fyrhjulingen.









Krille lurade av en farbror denna otroligt snygga mössa. Han går numera under namnet - Rumpnissen, ni ser säkert likheten.

En vecka på Lidingö

Oj vad länge sen det var jag skrev här då, har verkligen inte haft tid!
Nu kan jag iaf skriva om mitt nya jobb :) Har inte velat gjort det innan eftersom jag inte hade sagt upp mig än :p

Iaf ska har jag fått en tjänst som Frukt&Grönt ansvarig på Willys i Rotebro som öppnar inom kort. Känns riktigt roligt och utmanande och jag ser verkligen fram emot att få se butiken och träffa mina nya arbetskamrater :)

Just nu är jag på utbildning/praktik på Willys Lidingö, en super fin butik som är stor och säljer riktigt bra. Är ju lite ovant att jobba med sådana volymer men det är riktigt kul.
Jag är efter en vecka totalt slut i kroppen.. är väl lite otränad kanske :/ Men det är en sådan otroligt skön känsla att vara trött i kroppen när man kommer hem, då känner man att man gjort något under dagen. Till skillnad från den platta rumpan man får av att sitta på en stol och plugga hela tiden :p

Imorgon ska vi tillsammans med alla barn pyssla i stallet, åka pulka och grilla korv i kåtan :) Riktigt härligt, hoppas på den här vårsolen som tittat fram de senaste dagarna, vore ju nice att uppleva den utomhus istället för genom fönstret!

Bio

Idag tyckte Johan att vi skulle försöka hitta på något eftersom det är min sista lediga dag på ett tag. Vi hade tur som fick barnvakt och planerade att gå på bio.

Att gå på bio är en ganska stor grej för oss som endast sett en biofilm ihop sedan Julia föddes.. med min matte är det snart 4 ÅR sen!

Jag lyckades tjata till mig att vi skulle se "snabba cash". Johan måste verkligen tyckt om mig idag som gick med på att låta mig dreggla igenom en två timmar lång film som han dessutom inte tyckte verkade bra (han tyckte efter filmen fortfarande inte att den va bra)
Vad jag tyckte behöver jag kanske inte säga :p

Barnen hade det riktigt lyx här hemma, först kom mormor med pizza och sen morfar med godis :) Tack till er!

Det är väl konstigt, man längtar efter att få komma ut och göra något vuxet och umgås utan barn men så fort man sätter sig i bilen så längtar man redan hem. Igår kände jag för att gå ut och vid 23 tiden så gick jag bort till bowlinghallen där Ante satt med sina kompisar. Till en början kändes det jätte trevligt, sen så smög sig den där känslan på..
Det är ju pinsamt att erkänna men jag känner mig så gammal! Jag tycker inte att det är kul att gå ut på krogen, jag tycker inte det är kul att dricka och jag blir bara irriterad och går hem med ångest för att hela kvällen känts totalt onödig. Varför gå ut, dricka alkohol komma hem sent för att vakna upp dagen efter och vara skit trött och bakis!? Ja jag har känt mig bakis idag, det blir jag nämnligen så fort en droppe alkohol entrar mina läppar, det skulle nog egentligen räcka med att jag luktade på skiten för att bli bakis.
Nej middagar eller en hemmafest fine men krogen is not the shit!

För övrigt är min sinnesstämning just nu lika med ------
Jag är tömd på energi, faktum är att jag känner mig tömd på allt. Det är den vanliga svackan som kommer efter att jag under en period kört på högsta hastighet. Sen säger kroppen ifrån, den värker, har ingen ork, huvudet dunkar och man är så jäkla trött och känslig. Räcker med att någon säger "BU!" så ligger man på golvet i fosterställning med sprutande tårar likt en unge som inte fått sitt lördagsgodis.
Just nu kom ju svackan väldigt opassande, nu väntar en massa jobb, jag behöver vara på topp då jag vet att det kommer vara väldigt krävande och en stor omställning. För att inte glömma de tidiga mornar jag ska anpassa mig till. Men vafan får försöka plocka fram den där envisheten och ge kroppens signaler en black out så ska det nog funka.

Det var ett tag sen jag skrev tror jag?

2003-04-25
Jag såg i din blick att något var fel
dina ögon hade mist sin glans och ersatts ev en matthet
din mun försökte forma ett leende men allt som blev av var ett streck av missmod
jag såg det på dig redan innan du tog ett andetag för att prata
dina händer knöts till en knut ungefär som den som precis då formades i min mage
jag hörde hur ditt djupa andetag dog ut i en suck när du drog mig intill dig och kramade mig hårt
dina tårar värmde min kind men jag frös
aldrig ville jag lämna detta nu, aldrig aldrig
du såg på mig och i djupet av dina ögon kunde jag se all den smärta du bar inom dig
jag kramade dina händer och viskade tyst
det är ok, du kan gå nu
en kall vind fångade mitt hår och det var då jag förstod
att smärtan aldrig ger sig av


När jag va 14 började jag skriva, jag skrev för att lätta lite på det tryck som skapades inom mig. Till en början lättade trycket av att pennan glödde men ganska så snabbt fann jag nya sätt att lätta, sätt som inte alls var särskilt bra. Jag har spart allt jag skrev och det händer att jag ibland sätter mig ner och läser. Och även fast vissa texter är 8 år gamla så minns jag varje rad, jag vet när jag skrev den, vart jag var och hur jag mådde just då. Skrämmande då det är en hel del smärta. Jag kunde inte ens i mina texter avslöja vad som egentligen rörde sig i mitt huvud, det var för mycket att avslöja. För mycket stolthet låg bakom, en stoltet jag är ganska säker på att jag ärvt från min far <3
När jag läser så fylls jag av sorg för hur jag mådde och hur mycket jag på sätt och vis gick miste om, jag fylls av lättnad för att en tung del av mitt liv är över, en tid som lärt mig massor och gjort mig stark men framförallt fylls jag av rädsla för att mina tjejer ska behöva gå igenom samma sak.
Sen blir jag imponerad över hur självständig och envis jag var, det må vara egoistiskt att sätta sig själv på en sådan pidestal som jag gjorde då men jag saknar mycket av det idag. Det är nog en stor del till den ilska jag kan känna, visst jag mådde skit och var oerhört skör men det var tamefan ingen som skulle få göra mig illa. Jag slog bort många personer i mitt liv, byggde ett skal som bara få fick komma igenom men på så sätt räddade jag mig från många svek. Men mitt skal svek många personer, för att rädda mig själv trampade jag ner många på vägen.

Fastän det är många år kvar tills mina tjejer är i den åldern är jag livrädd redan nu för det är nu det börjar, det är nu grunden till deras framtid läggs..och jag vet hur mycket utav den grunden som baseras på uppväxten och de personer man lever kring.

Jag vet ganska exakt vilka sidor jag har från min mamma, min pappa och vilka som jag lyckats skapa själv.

Mitt självförtroende kommer från pappa, jag är social har inga problem att prata eller stå i centrum, blir nästintill aldrig nervös inför saker, jag är driven och jäkligt envis även om jag är långt ifrån min far.
Däremot för att skilja på självförtroende och självkänsla så har jag en jäkligt kass sådan.
Mitt humör har jag definitivt ärvt från min mor, det kända Larsson humöret ;) Tålamod finns inte på kartan och jäklar va arg man kan bli!
Men sen finns det en sådan oerhörd omtanke för andra.
Min mamma bryr sig verkligen om sina nära och kära, hon kan gå runt och ha ont i magen för att jag ska göra något som gör henne nervös, hon skulle lätt kunna ställa klockan och gå upp mitt i natten för att hon fått för sig att hästarna är hungriga och hon skulle gå över vatten för att skydda de hon håller kär.
En likhet mellan mina föräldrar är att de båda har mig som högsta prioritet och det gör mig gråtfärdig bara av att skriva det, för om det är något jag alltid känt så är det älskad av mina föräldrar <3
Men medan pappa sätter sig själv näst efter mig så är mamma mer den som sätter sig själv ganska långt ner, hon är så otroligt mån om alla andra.
Och jag själv är väl där i mitten och det är så jäkla svårt att hitta den där balansen.
Jag har alltiv varit otroligt sluten och jag blir inte förvånad om jag stundvis ses som känslokall. Jag har svårt att ta kritik och minst lika svårt för att ta beröm och lika dålig som jag är på att ta är jag på att ge. Men det är INTE för att jag är känslokall utan för att jag har så svårt att blotta mig på det sättet, för mig har det alltid varit tryggt att hålla min indsida stängd. Och det är något jag kommer att få jobba på hela mitt liv.

Jag var ju väldigt ung när jag fick mina barn men jag har aldrig sett mig själv som någon "ung mamma" den tanken har liksom aldrig förekommit i mitt huvud eftersom jag tycker den är helt onödig. Däremot vet jag att det är väldigt många andra som brottas med den tanken och man har ju fått en del gliringar och frågor bla. om jag tycker att det är ok/bra/fel att få barn så ung. Och att ge något svar är nästintill omöjligt eftersom alla är så olika. Finns det egentligen någon som kan svara på när man är redo för barn? Kan man någonsin vara redo för barn? Jag jag tror inte det, redo blir man när man FÅR barn inte före.

Man läser och hör en del om tjejer som får barn i unga åldrar och till en viss del kan jag förstå att det skapar en diskussion.
Jag har fått många höjda ögonbryn över att jag har två barn med samma pappa och att jag dessutom fortfarande är tillsammans med honom.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma men för att summera det hela, saker ordnar sig alltid men om det är något man ska ha gjort innan man skaffar barn så är det att ha "hittat sig själv".
För dina barn kommer till stor del bli som du och man vill inte ge sina barn en förvirrad bild av sig själva.


Nu lägger jag ner tankeverksamheten för ikväll.
-----------------------------------------------------------------------------------