Så som jag tänker: Spöken?

Just nu sitter jag i min nya fotölj med fötterna på bordet :p Alla sover och jag njuter verkligen av att "vara själv" mer själv än så här är jag nämnligen typ aldrig. Har kollat på köping, så underbara. Julia sa efter en stund när Mats varit i bild att han liknar Krille ;)

Idag har varit en kall dag, inte alls lika skön som igår. Jag va iskall efter att ha stått och lekt instruktör på volten. Lite begåvning måste jag dock ja för Maggan har blivit så duktig. Från att ha varit en ren nybörjare i höstas har hon utvecklats något enormt. Hon rider Fjolá bättre än de flesta jag sett på hennes rygg och Fjolá är svår på det sättet att hon inte i onödan går framåt. Men med Maggan på ryggen får hon fart i benen, hon kliver på riktigt snyggt och lyssnar till hjälperna. Kanske är det Maggans lätta kropp hon uppskattar men jag tror det handlar om kemin dem emellan De tycker helt enkelt om varandra och får därför ett sådant fint sammarbete. Det är kul när man ser framsteg hos de man försöker lära, fortsätter det i den här takten får vi dock hitta en ny lärare för då räcker inte min kunskap till :)

Johan är övertygad om att vi har besök av så kallade andar här hemma, eller det har vi enligt honom haft i alla lägenheter vi bott i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro :/

Nu på senaste har det varit en del incidenter som är lite märklig.

Barnens leksaker börjar helt plötsligt spela en melodi eller en docka börjar prata..

En kväll satt jag i köket och kylboxen med inbyggd radio börjar helt plötsligt brusa väldigt högt, ni vet sådär som det låter när man inte får in en kanal. Hur tusan den som legat sedan i somras helt plötsligt kan börja låta kan man ju undra.

Saker ramlar ner, volymen på tv:n höjs..

Jag var som lite otroligt mörkrädd och LIVRÄDD för spöken. Jag såg skepnader, hörde konstiga ljud och hade mardrömmar. Jag minns att jag hade ångest över mörkret redan som riktigt liten. Den här skräcken höll i sig väldigt länge och långt upp i åren och det enda sättet för mig att hantera den var att bestämma mig för att inte tro på det. Så sedan dess har jag faktiskt inte gjort det utan tror på att allt har en naturlig förklaring, typ att leksakerna hakat upp sig eller så.

Jag hoppas nu i alla fall dessa andar är snälla och låter bli att skrämma mig. Det vore ju himla tråkigt om jag måste ge Johan utegångsförbud för att jag inte vågar vara ensam hemma :p

Nu ska jag titta på Vapenbröder och dräggla lite över "Franc Vagner" ;)

Btw se Sommaren med Göran. Va länge sedan jag skrattade så åt en film :)

Härliga sommar