Nu har jag varit och ridit min lektion och. . . JAG SÖG! Jag var totalt VÄRDELÖS!
Nåja får väl ta allt från början..
Rullar in på gården, parkerar bilen och kliver ut för att gå in i vad jag trodde var en typisk ridskola.. icke.
Det fanns liksom ingen typisk ingång utan jag öpnnade en stalldörr och stack in huvudet - Hallå!?
- Du kan ha dörren öppen jag ska ta in hästar, Sandra kommer snart.
Jaha, tänkte jag får väl vänta här då, går runt och tittar i stallet och slås av tanken att "mitt" stall är i väldigt bra skick. De här boxarna var små och slitna, i taket hängde plast som jag antog skulle isolera där det saknades tak till loftet. Stallet var som en labyrint och rymde allt från små ponnier till stora hästar.
Det är iskallt i stallet och jag ångrar lite att jag inte tog på mig täckbyxor, hästarna som precis kommit in står och mumsar halm och en tjock katt kommer jamandes och lägger sig på mina fötter.
Efter en stund kommer min ridinstruktör in och Presenterar sig som Sandra, hon visar mig till den häst jag ska rida.
- Jag måste fixa lite saker men där inne finns hennes utrustning och du kan ta vilken borste du vill, gör iordning henne så kommer jag snart.
- Ok, säger jag lite smått förvirrat.
- Förresten, du va hästvan va?
- Jodå, det är jag.
Sandra lämnar stallet och kvar står jag med en stor svart häst jag aldrig tidigare sett.
Jag öppnar boxdörren och kliver in, hon verkar snäll iaf. Man har ju en bild av griniga ridskolehästar som båte sparkas och bits.. :p
Jag börjar ta av henne lagret med täcken och där under gömmer sig det spinkigaste halvblod jag någonsin sett. Hon är rätt hög, känns högre än mig och jag är 166,5 cm (den där halva centimeterna är mycket viktig när man är kort) manken är hög, benen långa och smala och halsen lika så. Kanske ingen skönhet, jag lägger märke till att hon är triangelmärkt.
Det är ganska så ovant att sadla en stor häst, man når liksom inte riktigt upp :p
Vi traskar in i ett mindre ridhus.
- Jag vet inte hur ni med islandshästar gör men vi ställer upp på medellinjen.
- Ja vi hoppar väl upp i stallgången redan säger jag skämtsamt.
Jag får en konstig blick tillbaka, kanske uppfattade hon inte min skämtsamma ton.
Med hjälp av en pall sitter jag upp och får genast problem med balansen, jag är bredare än hästen, det är som att sitta på manken.. de va liksom ingen skillnad på den och ryggen.
Lektionen börjar bra sen går det sakta men säkert utför.. Det va såå ovant att rida en stor häst, jag är ju van vid ponny steg.
Lättridningen börjar med att jag ska byta sittben hela tiden, marigt men det funkar. Sen är det tydligen meningen att jag ska sitta ner.. ja men det klarar jag tänker jag det gör jag ju hela tiden hemma! Ha.. jag känner mig som en vante som flyger upp och ner och jag va allvarligt talat rädd att knäcka den magra hästens rygg. Efter ett tag får jag in rytmen och den samlade traven och arbetstraven börjar kännas helt ok.
Men seriöst vad är det med dressyrryttare? Hur kan man påstå att det är bekvämt att sitta ner på en stor häst i ökad trav? Jag trodde jag skulle slå huvudet i taket och jag vet att det inte bara är jag. Jag har sett dressyryttare och de flyger upp och ner de med. När jag tror att jag är på god väg att få en hjärnskakning ber hon mig öka ännu mer, jag driver och är helt säker på att hon snart kommer att be mig sitta av och anmäla mig till nybörjargruppen när hon utbrister
- Bra!! Så ska det se ut, snyggt!!
Hur fan det vara snyggt tänker jag och hoppar vidare i sadeln. Just när jag tror att vi ska överge denna nedsittning i traven kommer hon med den briljanta iden att jag ska skippa stigbyglarna. Kul! Nu flyger man åt skogen med!
Men faktum är att det faktiskt var lättare, när jag hade vant mig med rytmen så återstod bara att göra något åt min sits.
Vi islandshästmänniskor kategoriseras verkligen i ett skogsmullefack!
- Rider ni på bana någonting? Det gör ni inte va, ni rider väl mest i skogen?
- Man rider aldrig dressyr på islänningar va? Alltså typ skänkelvikningar eller så?
- Rider ni så mycket på bana att du vet vad "vända snett igenom" betyder? ( men hallå kom igen nu, det är fortfarande hästar vi rider)
Jag förklarar att man faktiskt kan rida både på bana och göra skänkelvikningar på en islandshäst samt att det faktiskt är ganska vanligt att man gör det.
Jag rider vidare och Sandra tjatar på mig att flytta skänkeln längre bak samt höja handen.
- Det är problemet med er islandsryttare, ha har en förmåga att skjuta fram skänkeln. (Problemet?)
- Sen lutar ni er bak och har en låg hand också...
Sandra säger saker som att jag ska minska traven så mycket jag bara kan med driva mer(?!)
- Bak med benen, upp med handen, ut med magen.
Efter en timme av skumpande trav, högerställning, vänsterställning, volter, innerspår, ytterspår, samlad galopp och ökad galopp är det dags att sitta av. (efter den obligatoriska uppställningen på mittlinjen såklart)
Vägen ner känns som två meter och när mina fötter nuddar marken vill benen knappt bära mig.
Mina ben var helt slut! Är det så det ska kännas efter ett ridpass? Va fan håller jag på med när jag rider om det är så här det ska kännas?
Jag vacklar in med hästen i stallet och funderar på om jag inte lika gärna kan åka upp på coop och stoppa en femma i den där karusellhästen som står utanför.
Jag ställer in hästen och Sandra säger att jag ska ringa igen om jag vill rida mer för henne.
Hade det inte varit för den träningsvärk som redan infunnit sig i mina ben hade jag gått till bilen med svansen mellan benen redo att hänga mig när jag kommer hem.
Men istället känner jag hur insidan på mina lår tappat typ 1 kg var och hur rumpan lyfts upp. Kanske fick jag ut något bra utav lektionen ändå :)
Nä riktigt så illa var det väl inte, det var otroligt ovant men lärorikt. Det är stor skillnad på att rida en stor häst och en isis. Jag har ju länge saknat att rida en stor häst och rida klassisk dressyr och nu har jag gjort det, kul var det men jag skulle aldrig kunna byta ras. Vad man skulle sakna islänningens härliga temperament, deras kraft och styrka som ryms i den lilla kroppen och dess gångarter.
Sandra var jätte duktig och en bra och peppande instruktör, jag kommer garanterat att rida för henne igen men nästa gång tar jag med mig en isis och bevisar att man faktiskt kan göra både det ena och det andra med dem ;)
Vill avsluta med att gratulera Linda och Robin till dotter nr två som såg dagens ljus tidigt imorse. Hon har än så vitt jag vet inte fått något namn.
Men välkommen till världen lillasyster Hellberg/Hamrin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar