Jag sunkas ner och kommer snart dö av förvirring

Jag är så sunkig, ja menar det.

Går man inte klädd i ridkläder så är det mjukisbyxor och Johans tjocktröja eller varför inte vara i understället. Snyggt? NEJ! Skönt? OTROLIGT!

Håret glömmer jag för det mesta att borsta så det står antingen på ända eller ligger helt platt eftersom jag för det mesta bär mössa. Smink existerar bara på jobbet och jag luktar för jämnan häst! Vissa dagar är jag i stallet 2-3 ggr och då hinner jag inte med att duscha efter varje gång.

För att inte tala om hur förvirrad jag är, kanske inget nytt men idag tog jag nog priset.
Har varit hundvakt åt mammas rottis, hämtade henne vid lunch och tog med henne till stallet där jag blev kvar några timmar. Flertalet ggr glömde jag dock bort att jag hade henne med, som tur så höll hon sig i närheten. När jag åkte hem ringer mamma, vi pratar en stund och sen frågar hon om det var länge sen jag lämnade Henna.

Henna!! Ja, hon ligger ju kvar i bilen och jag är i stort sett hemma. Jag hade totalt glömt bort att jag skulle lämna henne och för att vara ärlig hade jag glömt att hon var med i bilen. Tur att jag inte glömt henne i stallet eller typ kvar i bilen när jag gick in.

Min käre far sa häromdagen att jag måste skaffa en almenacka och jag har en på väggen i köket. Han tyckte att det va svårt att boka in något med mig eftersom jag aldrig riktigt vet om jag är ledig eller inte. Men en almenacka kunde jag ju då kolla om jag har någon lucka och på så vis minska risken att jag dubbelbokar mig.

Jätte smart MEN hur tusan ska jag komma ihåg att skriva ner i almenackan vad jag ska göra??

Min läkare frågade mig för länge sedan om jag har problem att minnas saker eller att komma i tid. Näe, svarade jag, inte det minsta! Han tyckte det va lite konstigt med tanke på hur stressad jag är.
Idag fick jag ett brev av honom.

" Hej Nina.
Du lämnade för ett tag sedan in underlaget till utredningen vi kommit överens om att göra. Jag har försökt att ringa dig men inte fått något svar och du har heller inte ringt tillbaka. Den 11/1 kl 10:00 hade du en tid hos mig som du inte dök upp på (konstigt jag låg i diket med bilen). Vi behöver göra en uppföljning på din medicinering som dessutom enligt mina beräkningar borde vara slut vid det här laget, du behöver ett nytt recept.
Vänligen kontakta mig! "

Eh jaha, hur förklarar jag mig ur det här då?

Hade jag varit typ 85 kanske det har varit förklarligt om jag skyllde på mitt dåliga minne men jag vet inte hur accepterat det är med en sån ursäkt när man bara är 22.
Jag visste ju att jag hade en läkartid i tisdags men som sagt så låg jag i diket och hade inte nummret till läkaren på mig. När jag väl kom hem hade jag ju helt glömt bort att ringa och förklara min frånvaro. Vad det gäller medicinen så vet jag ju att den är slut men eftersom jag lever på Johan så har det ju inte varit något större problem för mig. Kanske mer för honom när han ska förklara varför hans tagit slut fortare än vad den egentligen borde..

Nej det här är ju inte acceptabelt, skärpning Nina.
Imorgon går jag till Ica och köper post it lappar (om jag kommer ihåg).
Sen får jag helt enkelt skriva lappar och sätta upp på näsan eller något så jag kommer ihåg att läsa dem.. typ.

"Kom ihåg att inte glömma plånboken i stallet"
"kom ihåg att jobba på lördag" (har aldrig hänt)
"glöm inte barnen på dagis" (har inte heller hänt, tack och lov)
"glöm inte ringa läkaren"
"glöm inte att gå till läkaren"
"glöm inte klä på dig innan du går ut" (har hänt flera gånger i mina drömmar, mycket pinsamt)

Det blir många lappar på näsan märker jag...