Integration och tystnad

Just nu råder något ytterst ovanligt i min lägenhet, det är TYST! Barnen har somnat och Johan med, han som har sömnsvårigheter och i vanliga fall först somnar in på småtimmarna har lyckats somna innan klockan tio. I lurarna spelas Taylor Swift, a love story... jag njuter :)

Har precis skrivit klart min fallbeskrivning, kul men svårt. Hela den här kursen är svår, är alldeles för dåligt insatt i kultur och invandring.

Ett otroligt stort problem när man precis läst om flyktingar är min garderob!

JAG HAR VERKLIGEN INGA KLÄDER! Eller jag har kläder, mycket kläder, de får inte plats i garderoben. Så mitt problem är väl kanske inte att jag inte har några kläder utan mer att jag inte har några kläder som jag kan ha. Allt är för smått.

Under den tiden jag va på Capio hann jag få mig en tankeställare, livet är way to short för att gå omkring och må dåligt över mat. Jag lyckades släppa spärren kring maten och började äta när jag kände för det, vilken lättnad det var att kunna äta när man va hungrig. Och att äta det som va gott utan att räkna kalorier eller studera innehållsförteckningen med lupp. Jag har väl kanske aldrig varit den som lagt på mig särskilt lätt, kan ju iofs berott på att man alltid haft sådan stenkoll på vad man stoppat i sig, men nu så började sakta men säkert siffrorna att stiga på vågen och jag har lagt på mig hela 10 kg! När jag försöker få mig jenasen som stannar strax under låren undrar jag hur smal jag egentligen varit? Strl 0?
Nu är ju mitt problem som sagt kläderna, ska jag komma i mina kläder igen måste jag nog gå ner iaf 5-6 kg och det vet jag inte om jag vill. Jag trivs faktiskt så här! "Två barn senare" Trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säga det :) Men jag har ju knappast råd att gå och köpa mig en helt ny garderob.. Och det känns ju lite tråkigt att gå omkring i mjukisbyxor hela tiden :p
Hittade en bild på från Julias första Julafton, alltså julen 2006.
Inga tyngdlyftararmar det där inte :p



Igår plockade jag ner julen, gud så skönt det var. Bort, ner i kartonger och upp på vinden igen där det får ligga tills det är dags igen.
Det jobbiga är de vårkänslor jag alltid får när jag byter gardiner, det är ju ganska så långt kvar tills de känslorna blir befogade.

Blev iaf ganska nöjd men fönstrerna i köket och vardagsrummet, förutom att det är skit svårt att hitta en gardin som passar till köksfönstret. Gardinstången är liksom uppsatt lite konstigt, gardinen blir för kort för fönstret. Kanskë kan jag någon dag lyckas smöra tillräckligt för att Johan ska borra lite nya hål så att jag kan flytta den, jag hatar att borra för när jag ska göra det så hoppar borren bara runt och luckrar upp väggen utan att bilda något särskilt hål :/

Så här blev köket.



Och vardagsrummet.


Lille kicken blev snabbt vän med de andra och de har sprungit runt och busat som bara den, låter som ett halvt zoo. Ville inte böka med honom för mycket så här i början så det fick bli en bild i buren.

Kicken


Söt


Gullig



Har btw en ny favorit låt, Eminem, Xzibit och Nate dogg - Say my name.
Inte alls min smak längre men just den här låten är skön..
Just versen "seems like your mouth is not connected to your brain"
Kanske för att det är så man känner ganska ofta i vissa sammanhang, I say no more ..