Fin besök, dikeskörning och husmusen.

Nu måste jag tyvärr lägga till en kategori till min bilist-hatar-lista.. BUDBILAR!

Även de har ju sina egna regler i trafiken, typ först vinner och skit i resten.
Nu har jag ju inte behövt störa mig allt för mycket på dem eftersom de vanligtvis mest kör i stan och där vistas jag så absolut lite som möjligt.

Tycker vi haft en fungerande deal, de håller sig i stan och jag på landet så slipper vi mötas.

Men nu jäklar så har de tagit sin in på mitt revir och inte så lite heller.
När jag är påväg hem från stallet efter att ha släppt ut hästarna så möts jag av en sådan där äcklig grön budbil, kategori lätt lastbil size större.
Jag kör på eftersom han har en mötesplats på sin sida, han fortsätter förbi och 10 meter efter skylten möts vi.. och pladask! Där tar Nina ovilligt oskulden på att köra ner i diket.. jag bokstavligen talat glider ner och placerar snyggt bilens högra sida i diket. Idioten i bilen som garanterat sett vad han ställt till med fortsätter sin färd och skiter fullständigt i att han kört ner lilla mig i diket.

Jaha, tänker jag.. vad gör jag nu då?
Mamma, Hasse och Krille är på jobbet.. Johan är hemma utan bil. Jag bestämmer mig för att gå bort till bonden och se om han är hemma och kan dra upp mig med traktorn när en tjej kommer körandes. Det visar sig att budkillen varit nära att köra ner även henne - Aha en man som hatar kvinnor tänker jag - Hon frågar vänligt om jag vill ha hälp och vi börjar leta igenom våra bilar efter en lina. Men det är det ju såklart ingen av oss som har - Jag får putta, säger tjejen och placerar sig bakom bilen. Hon puttar, jag gasar och det händer absolut ingenting förutom att bilen spinner och får motorstopp på motorstopp. Kul nu bränner man väl kopplingen med tänker jag och börjat återuppta mina planer på att gå bort till bonden.
Då kommer jag på den briljanta ide´n att jag har en picknickfilt i bakluckan (Tack Pappa) med den lyckas vi få upp ett hjul i taget och efter mycket om och men är bilen uppe.
Tack du vänliga tjej som tog dig tid att hjälpa mig :) Dagens hjälte!
Du som körde budbilen behöver dock inte visa dig på den vägen igen för då jäklar ska jag svartlista varenda budfirma i trakten.

Idag kom Pernilla och magen på besök. Pernilla är tjejen som äger Gandur och väntar tillökning inom kort, alltid lika spännande tycker jag när personer i omgivningen väntar barn :)
Hon hade med sig två sadlar som jag fick låna, hoppas på att någon ligger bättre på honom för det är så jädrans dyrt att köpa en ny. Eller en ny är väl inte ens att tänka på utan en bättre begagnad. Jag tömkörde Gandur en stund, är riktigt kul och givande men man är ju dessvärre inte så bra på det. Att man dessutom inte har några ordentliga tömmar gör ju inte det hela lättare, jag använder mig av longerlinor som jag hela tiden lyckas trassla in mig i.
Imorgon blir det nog en vända till HÖÖKS för att köpa tömmar.


Och till slut måste jag väl nämna vår lilla gäst i stallet som numera känns mer permanent - HUSMUSEN.
För någon månad sen så stod jag böjd över foderlådan, eller rättare sagt böjd ner i foderlådan eftersom jag skulle nå ett mått längst ner, när jag plötsligt står öga mot öga med en mus!
Jag flyger upp och gallskriker KRIIILLEEEEE! Kriller som är uppe i förrådet kommer nerspringandes (och han springer knappast i onödan) med andan i halsen kommer han in och ser rätt förvånad ut när jag står upp helt oskadd. En mus kvider jag och pekar bort mot lådan.
- En mus? Jag trodde du va halvdöd muttrar han och går tillbaka till förrådet.
Sofie som visar sig vara modigare än mig försöker fånga den lilla musen i lådan men den jäkeln visar sig vara en fena på att hoppa och hoppar upp ur lådan, ner på golvet och springer in i en box. Vid det här laget skriker båda och hoppar omkring som två .. flickor?
Den lilla musen hittar sin väg ut och försvinner.

Häromdagen berättar Hasse att han blivit påhoppad av en stor råtta inne i sadelkammaren. Jag bestämmer mig nu för att aldrig mer gå in där. Men inser ganska snabbt att det är ohållbart, mamma lugnar mig med att Hasse antagligen överdriver en smula..
Imorse såg jag den igen, musen som äter sig fet på hästarnas bajs. Den är totalt orädd och liksom hånar en när man kommer. Kvar för att stanna är jag rädd.
Nu vill jag ju inte framstå som larvig eftersom det bara är en liten mus. Tittar man på den nära är den ganska söt, en liten skogsmus.
Det är bara det att jag inte tycker om när de små djuren dyker upp bara sådär.

Så kära lilla mus, förvarna när du kommer och snälla vistas inte i foderlådan eller i sadelkammaren och flytta dig när jag ska mocka.