Vi är ju på jakt efter en ny häst, en som är lämpad till de större tjejerna att rida när de kommer.
Blev kontaktad av Svenska hästars värn igår som hade en D-ponny som var i ett ganska akut behov av ett nytt hem då fodervärden sedan 8 år inte kunde ha den kvar.
Den informationen jag fick var att hästen gått på ridskola men nu inte blivit riden på ett tag samt att hon va lite känslig för stress annars var hon super snäll och mysig. 147 cm, korsning antagligen varmblod i.
Vårt stall är ju väldigt litet och lugnt så det kändes ju som att det skulle passa för en häst som inte vill ha så mkt stim och stoj runt sig. Jag förklarade dock för tjejen som ringde att vi har barn som ofta är med i stallet så det kan inte vara någon som sparkas eller bits så fort man går förbi.
Eftersom det skulle vara jätte roligt att få chansen att ge en häst som tidigare haft det lite svårt ett bra hem så åkte vi och tittade, jag Hasse och Maggi.
Efter en bilfärd i vårt svenska vinterland åkte vi ännu längre ut på landet (Avesta) vi skulle hålla utkik efter ett rött hus, brevlådor och hästhagar. mmm åker man i Stockholm hade detta varit ett lätt riktmärke men ni som farit genom Dalarna vet att detta är en mer välkänd syn. I Dalarna finns det BARA röda hus, brevlådor och hästhagar!!
Iaf kom vi till slut fram och möttes av ett jätte sött och feminint sto i hagen, hon var i pefekt strl och väldigt social och nyfiken i hagen.
Vi tog in henne i stallet och ställde henne på gången, so far so good. När Maggi och jag tog varsin borste och började borsta säger mannen att han helst inte vill att Maggi borstar henne, för att hon kan vara "lite" ? Varningstecken 1
Efter en stund börjar denna dam att steppa otåligt, hon steppar lite mer och sedan far hon fram och tillbaka i gången Varningstecken 2
Hasse tar ut henne för att gå en sväng på ridbanan, nu har hon bråttom och slänger sig ur stallet Varningstecken 3 Väl på ridbanan är hon otålig och studsar fram och tillbaka, det märks att hon har noll koll på att hon har människor omkring sig Varningstecken 4 Hon studsar och är på god väg att studsa in i mig när jag höjer handen för att få henne att reagera på att jag faktiskt står där
Då skriker de som har henne
- Nej så kan du inte göra!
Hästen hoppar iväg, Hasse håller ett fast grepp i grimskaftet varpå hon reser sig rakt framför honom utan att ta minsta notis om att han står där.
Vi tackade för oss ganska så snabbt!
Man tycker ju ändå att en sådan här förening borde vara måna om vart hästen kommer och på såvis påpeka från början hur hästen är. Eller är detta en stabil och bra häst att ha i ett stall där det finns barn?
Nej tacka vet ja våra "hundar" vi har hemma :p Lugna, stabila och världsbäst :)
Jakten fortsätter!
söndag 31 januari 2010
Mitt hem är i kaos.. what´s new?
Jag förstår verkligen inte, hur mycket man än städar och plockar så ser det ut som ett bombnedslag inte långt därefter. Idag kommer dessutom N och då brukar det ta ca 5minuter innan barnens rum ligger upp och ner och in och ut.
Jag ska alldeles strax klä på mig hela vintermunderingen och bege mig ut till stallet, burr!
Maggan filmade mig när jag red igår, försökte lägga upp den här men filmen blev gigantiskt stor så det skulle ha tagit en vecka ungefär :(
Idag ska vi hem till Elin och Emilio och fira att han fyllt hela 4 år! Helt sjukt va tiden går fort, snart är det Julias tur. Men först måste jag få tag i Morgan vår hovslagare.. alla hästar har röta och jag befarar att det måste skäras bort en del på iaf två utav dem :( Kvällspasset tar nu tre gånger så lång tid + att man måste vara två. Det slår verkligen aldrig fel, varför ska man råka ut för sådana här saker just den månad som man har absolut minst pengar? Januari, the nightmare month! Alla kvartalsräkningar dimper ner då, bilen ska besiktigas, skatten ska betalas + att Johan hade en trevlig tandläkarräkning. Får hålla tummarna för att Morgan kan komma ut inom kort, han är förutom bra även billig :p
Nej nu ska jag torka upp youghurten Thea kastat på golvet och sedan hoppe in i bilen.
På återseende!
Jag ska alldeles strax klä på mig hela vintermunderingen och bege mig ut till stallet, burr!
Maggan filmade mig när jag red igår, försökte lägga upp den här men filmen blev gigantiskt stor så det skulle ha tagit en vecka ungefär :(
Idag ska vi hem till Elin och Emilio och fira att han fyllt hela 4 år! Helt sjukt va tiden går fort, snart är det Julias tur. Men först måste jag få tag i Morgan vår hovslagare.. alla hästar har röta och jag befarar att det måste skäras bort en del på iaf två utav dem :( Kvällspasset tar nu tre gånger så lång tid + att man måste vara två. Det slår verkligen aldrig fel, varför ska man råka ut för sådana här saker just den månad som man har absolut minst pengar? Januari, the nightmare month! Alla kvartalsräkningar dimper ner då, bilen ska besiktigas, skatten ska betalas + att Johan hade en trevlig tandläkarräkning. Får hålla tummarna för att Morgan kan komma ut inom kort, han är förutom bra även billig :p
Nej nu ska jag torka upp youghurten Thea kastat på golvet och sedan hoppe in i bilen.
På återseende!
fredag 29 januari 2010
Nu äntligen slår jag mig ner, mina händer stinker tjära.
Strålrötan har nått till Fjolá nu eller den på på G ska jag väl säga. Hasse har slitit som ett djur för att få bort isen i hovarna medan jag sprang och kokade varmvatten. Sen var det bara att börja skrubba alla hästar med en diskborste (bra till mycket) på med jodopax också Hasses superhundsalva innehållande tjära. Tack och lov verkar ingen av hästarna ha ont iaf.
Maggie skulle rida lite på kvällen och eftersom Julia var med mig sadlade jag även på Gandur, som redan varit ute och jobbat idag. Han såg väldigt snopen ut måste jag säga men när han insåg att han endast skulle lunka runt med en lättviktare på ryggen fick han plötsligt väldigt mycket energi :p Julia tränade på att stanna och driva.. Gandur gick ju dock efter mig som missade att Julia försökte stanna så hon ryter argt " hörrö! Stanna sa jag ju!" <3 Goa unge :)
Julia poängtera att man faktiskt inte fick rida i stallet
Efter kalk kommer spån. Julia tog en tupplur efter att ha gett balen en rejäl omgång
De e mys med ny spån :)
Var in på granngården idag för att köpa kalk och... jag köpte två fleecetäcken! Jag vet jag är hopplös :p Men de va i princip gratis ;)
Thea har varit feberfri hela dagen =) Riktigt skönt, får väl se om det dyker upp några prickar eller ej. Har väl inte så mycket skoj att komma med idag, så nu får nöja er med lite bilder.
Ganska lik sin mor eller hur?
Strålrötan har nått till Fjolá nu eller den på på G ska jag väl säga. Hasse har slitit som ett djur för att få bort isen i hovarna medan jag sprang och kokade varmvatten. Sen var det bara att börja skrubba alla hästar med en diskborste (bra till mycket) på med jodopax också Hasses superhundsalva innehållande tjära. Tack och lov verkar ingen av hästarna ha ont iaf.
Maggie skulle rida lite på kvällen och eftersom Julia var med mig sadlade jag även på Gandur, som redan varit ute och jobbat idag. Han såg väldigt snopen ut måste jag säga men när han insåg att han endast skulle lunka runt med en lättviktare på ryggen fick han plötsligt väldigt mycket energi :p Julia tränade på att stanna och driva.. Gandur gick ju dock efter mig som missade att Julia försökte stanna så hon ryter argt " hörrö! Stanna sa jag ju!" <3 Goa unge :)
Julia poängtera att man faktiskt inte fick rida i stallet
Efter kalk kommer spån. Julia tog en tupplur efter att ha gett balen en rejäl omgång
De e mys med ny spån :)
Var in på granngården idag för att köpa kalk och... jag köpte två fleecetäcken! Jag vet jag är hopplös :p Men de va i princip gratis ;)
Thea har varit feberfri hela dagen =) Riktigt skönt, får väl se om det dyker upp några prickar eller ej. Har väl inte så mycket skoj att komma med idag, så nu får nöja er med lite bilder.
Ganska lik sin mor eller hur?
torsdag 28 januari 2010
Nu är jag upprörd! .. igen
Jag betalar 7258 kr i månaden i hyra, jag betalar för två parkeringsplatser fastän jag bara har en bil. BORDE DET DÅ INTE INGÅ I HYRAN ATT DE PLOGAR PARKERINGEN??!!!
Ok att de har fullt upp med att ploga inne på gården men kanske skulle det ta kortare tid om de som satt i traktorerna inte var gamla gubbar som måste röka och fika efter varje meter. Sen stänger de av sina motorer när klockan slår 15:45 och går hem. PARKERINGEN DÅ? Ska man bara skita i den? Är det meningen att man ska behöva skotta sig fram till bilen, sedan skotta fram bilen och inte nog me det, sen måste man skotta en väg ut från parkeringen annars kör man fast. Bilarna står just nu på tre kvart och jag vet inte men jag tror inte att det är så skonsamt i längden.
Något jävla ansvar måste de väl ha, de där kostymnissarna som sitter på sina specialbeställda stolar inne på ett varmt kontor. Har de hört talats om att det faktiskt är helt lagligt att arbeta "obekväma arbetstider" och om de nu är för snåla för att betala för övertid kan de väl lyfta på arslet och gå ut och ploga själva!
Imorgon ska det vara plogat annars kan jag lova att de har en arg boende inne på kontoret!!
Nej jag är inte klar. Servicen inom sjukvården har stora brister!
Thea har nu haft 41 graders feber i 3 dygn. Idag efter att hon varit ledsen, kokhet och skakig ringde jag ner till vårdcentralen som självklart tyckte att hon skulle träffa en läkare "det där var ju inte normalt". Sen kom den där standardfasen från vårdcentralen "men vi har helt fullt här idag"
Jaha, vart ska jag vända mig dårå? Barnakuten på ackis får jag till svar eller kanske Enköping, ring till 1177 (sjukvårdsupplysningen).
Jag lägger på och placerar mig i telefonkön till 1177, där jag faktiskt får prata med en jätte trevlig sköterska. Hon tycker även hon att Thea behöver komma till en läkare men tror inte att de tar emot barn i Enköping. Jag ber henne kolla eftersom jag tidigare varit inne med barnen i Enköping och eftersom jag har 5,7 mil till Ackis.
Efter en ännu längre väntan får jag till svar att det var ok att jag kom till dem.
Jag slänger mig i bilen med Thea (efter att ha skottat fram den) och kör in i snöovädret.
När jag väl kommer in i patientanmälan visar det sig att vi inte var så välkomna.
Jag fick prata med samma sköterska som pratat med 1177 i telefonen, dock var hennes historia en helt annan.
- Jag sa att ni fick komma in om hon slutat kissa, dricka och var allmänpåverkad och det verkar hon ju inte vara.
- Hon har 41 graders feber klart att hon är allmänpåverkad!
- Jo men hon ska vara nästintill okontaktbar (vilket känns som en jäkla skillnad)
- Jo men jag vill ju gärna inte att det ska gå så långt svarar jag
En till sköterska entrar rummet
- Vad är fel, frågar hon snorkigt
- Ja min dotter har haft 41 graders feber i 3 dyng men ingenting annat
- 3 dagars feber kanske? Eller så kan faktiskt barn ha feber om du inte visste det?
- Jo jag är fullt medveten om att barn kan ha feber men eftersom den inte vill ge med sig och både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen inte tyckte att det lät ok så kom jag in.
- Kissar hon?
- Ja fast det är väldigt koncentrerat
- ja men lilla du, hon har ju feber.
Jag vet inte om det var hennes snorkiga ton eller att hon kallade mig för "lilla du" som fick mig att koka men arg var jag. Hade det inte varit för att jag inte ville brusa upp och göra Thea ännu mer orolig hade jag nog slängt ur mig både det ena och det andra till denna surkart.
De ber mig sitta ner i väntrummet medan de ringer till husläkarjouren.
45 minuter senare har jag fortfarande inte fått någon information och Thea hade lessnat på leksakerna och försökte nu febrilt öppna dörren ut. Jag funderade på att skita i att invänta deras svar och åka när sköterskan kommer ut.
- Ni kan få en tid klockan 19 på husläkarmottagningen
- ok, svarar jag. Då får jag åka hem så länge då.
- Nej men det behöver du inte göra, du kan sitta här i väntrummet eller gå på stan så länge. (klockan var nu 15:00)
Skulle jag gå på stan i fyra timmar med ett sjukt barn mitt i vintern?
Att sitta i ett väntrum kändes inte heller särskilt lockande så vi åkte hem.
Thea piggnade på sig och febern har äntligen sjunkit, nu sover hon och morgondagen får väl utvisa om det kan röra sig om någon tre dagars feber, då borde ju prickarna dyka upp.
Suck säger jag bara. Man skulle nog behövt utbilda sig till läkare så att man kunde undersöka barnen själv.
Veterinär skulle man också blivit.
Laika verkar ha drabbats av strålröta, förstår inte varför hon ska ha sådan otur.
Strålen ser jätte konstig ut, hade ingen kamera med mig annars hade jag tagit en bild. Jag tyckte det såg ut som att en del av strålen saknades längst upp(?) Hasse tror att den var uppsvälld. Men hon ömmade ingenting vilket man tycker att hon borde ha gjort.
Aja, nu ska jag läsa ridsport och sen SOVA!
Hej så länge!
Ok att de har fullt upp med att ploga inne på gården men kanske skulle det ta kortare tid om de som satt i traktorerna inte var gamla gubbar som måste röka och fika efter varje meter. Sen stänger de av sina motorer när klockan slår 15:45 och går hem. PARKERINGEN DÅ? Ska man bara skita i den? Är det meningen att man ska behöva skotta sig fram till bilen, sedan skotta fram bilen och inte nog me det, sen måste man skotta en väg ut från parkeringen annars kör man fast. Bilarna står just nu på tre kvart och jag vet inte men jag tror inte att det är så skonsamt i längden.
Något jävla ansvar måste de väl ha, de där kostymnissarna som sitter på sina specialbeställda stolar inne på ett varmt kontor. Har de hört talats om att det faktiskt är helt lagligt att arbeta "obekväma arbetstider" och om de nu är för snåla för att betala för övertid kan de väl lyfta på arslet och gå ut och ploga själva!
Imorgon ska det vara plogat annars kan jag lova att de har en arg boende inne på kontoret!!
Nej jag är inte klar. Servicen inom sjukvården har stora brister!
Thea har nu haft 41 graders feber i 3 dygn. Idag efter att hon varit ledsen, kokhet och skakig ringde jag ner till vårdcentralen som självklart tyckte att hon skulle träffa en läkare "det där var ju inte normalt". Sen kom den där standardfasen från vårdcentralen "men vi har helt fullt här idag"
Jaha, vart ska jag vända mig dårå? Barnakuten på ackis får jag till svar eller kanske Enköping, ring till 1177 (sjukvårdsupplysningen).
Jag lägger på och placerar mig i telefonkön till 1177, där jag faktiskt får prata med en jätte trevlig sköterska. Hon tycker även hon att Thea behöver komma till en läkare men tror inte att de tar emot barn i Enköping. Jag ber henne kolla eftersom jag tidigare varit inne med barnen i Enköping och eftersom jag har 5,7 mil till Ackis.
Efter en ännu längre väntan får jag till svar att det var ok att jag kom till dem.
Jag slänger mig i bilen med Thea (efter att ha skottat fram den) och kör in i snöovädret.
När jag väl kommer in i patientanmälan visar det sig att vi inte var så välkomna.
Jag fick prata med samma sköterska som pratat med 1177 i telefonen, dock var hennes historia en helt annan.
- Jag sa att ni fick komma in om hon slutat kissa, dricka och var allmänpåverkad och det verkar hon ju inte vara.
- Hon har 41 graders feber klart att hon är allmänpåverkad!
- Jo men hon ska vara nästintill okontaktbar (vilket känns som en jäkla skillnad)
- Jo men jag vill ju gärna inte att det ska gå så långt svarar jag
En till sköterska entrar rummet
- Vad är fel, frågar hon snorkigt
- Ja min dotter har haft 41 graders feber i 3 dyng men ingenting annat
- 3 dagars feber kanske? Eller så kan faktiskt barn ha feber om du inte visste det?
- Jo jag är fullt medveten om att barn kan ha feber men eftersom den inte vill ge med sig och både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen inte tyckte att det lät ok så kom jag in.
- Kissar hon?
- Ja fast det är väldigt koncentrerat
- ja men lilla du, hon har ju feber.
Jag vet inte om det var hennes snorkiga ton eller att hon kallade mig för "lilla du" som fick mig att koka men arg var jag. Hade det inte varit för att jag inte ville brusa upp och göra Thea ännu mer orolig hade jag nog slängt ur mig både det ena och det andra till denna surkart.
De ber mig sitta ner i väntrummet medan de ringer till husläkarjouren.
45 minuter senare har jag fortfarande inte fått någon information och Thea hade lessnat på leksakerna och försökte nu febrilt öppna dörren ut. Jag funderade på att skita i att invänta deras svar och åka när sköterskan kommer ut.
- Ni kan få en tid klockan 19 på husläkarmottagningen
- ok, svarar jag. Då får jag åka hem så länge då.
- Nej men det behöver du inte göra, du kan sitta här i väntrummet eller gå på stan så länge. (klockan var nu 15:00)
Skulle jag gå på stan i fyra timmar med ett sjukt barn mitt i vintern?
Att sitta i ett väntrum kändes inte heller särskilt lockande så vi åkte hem.
Thea piggnade på sig och febern har äntligen sjunkit, nu sover hon och morgondagen får väl utvisa om det kan röra sig om någon tre dagars feber, då borde ju prickarna dyka upp.
Suck säger jag bara. Man skulle nog behövt utbilda sig till läkare så att man kunde undersöka barnen själv.
Veterinär skulle man också blivit.
Laika verkar ha drabbats av strålröta, förstår inte varför hon ska ha sådan otur.
Strålen ser jätte konstig ut, hade ingen kamera med mig annars hade jag tagit en bild. Jag tyckte det såg ut som att en del av strålen saknades längst upp(?) Hasse tror att den var uppsvälld. Men hon ömmade ingenting vilket man tycker att hon borde ha gjort.
Aja, nu ska jag läsa ridsport och sen SOVA!
Hej så länge!
onsdag 27 januari 2010
Feberyra och oväder
Thea har nu haft mellan 40-41 graders feber i snart 2 dygn, den gick ner till hela 39,6 men sen upp igen. Inget annat - bara feber. Man kan ju inte låt bli att stundvis bli lite orolig, mina inlästa vårdkurser gör ingen nytta just nu känner jag. Visst barn får hög feber det är helt normalt men om jag hade 41 graders feber skulle jag nog vara typ död! Jag känner mig ju dödssjuk redan vid 38,0.
Stackarn är så varm men verkar frysa för hon ska bestämt ha både kläder och täcke så att svalka ner henne är inte så lätt och öppnar man ett fönster får man ju själv dra på sig både mössa och jacka. Idag har jag suttit med henne i knät mestadelen av dagen förutom de korta stunder hon sover, dessutom ska hon ha en ny blöja så fort hon kissat... vilket blir en himla massa blöjor!
Nu är jag helt slut, vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet.
Och sen all denna snö!! Hallå! Räcker det inte nu? Jag fick bokstavligen talat skotta fram bilen och att köra var ju inte direkt det mest ultimata då vägarna består av djup modd som laddat för avkörningar. Stallet har jag inte kommit ut till idag, dels pga av sjuka Thea men sen för vädret. Vallbyviksvägen va täckt av snö och bonden som plogar har ju hela Bålsta med så gud vet när han får tid.
Snö i all ära men när man börjar undra ifall man teleporterats till norrland så får det väl räcka?
Nej nu ropar Thea för tvåtusentjugonde gången och jag får snart ett psykbryt.
Kör försiktigt.
Stackarn är så varm men verkar frysa för hon ska bestämt ha både kläder och täcke så att svalka ner henne är inte så lätt och öppnar man ett fönster får man ju själv dra på sig både mössa och jacka. Idag har jag suttit med henne i knät mestadelen av dagen förutom de korta stunder hon sover, dessutom ska hon ha en ny blöja så fort hon kissat... vilket blir en himla massa blöjor!
Nu är jag helt slut, vill bara krypa ner i sängen och dra täcket över huvudet.
Och sen all denna snö!! Hallå! Räcker det inte nu? Jag fick bokstavligen talat skotta fram bilen och att köra var ju inte direkt det mest ultimata då vägarna består av djup modd som laddat för avkörningar. Stallet har jag inte kommit ut till idag, dels pga av sjuka Thea men sen för vädret. Vallbyviksvägen va täckt av snö och bonden som plogar har ju hela Bålsta med så gud vet när han får tid.
Snö i all ära men när man börjar undra ifall man teleporterats till norrland så får det väl räcka?
Nej nu ropar Thea för tvåtusentjugonde gången och jag får snart ett psykbryt.
Kör försiktigt.
måndag 25 januari 2010
Hästar på rymmen
På vägen hem från stallet imorse möts jag av en övergiven bil mitt på vägen "perfekt" tänkte jag som hade bråttom hem för att hinna byta kläder innan jag skulle till vårdcentralen.
Jag kliver ur min bil för att se om jag kan lokalisera någon som kan tänkas vara ägare till denna bil, nog får jag syn på något allt men kanske inte vad jag väntat mig. På vägen går nämnligen två varmblod sida vid sida. De såg ut att vara ute på en liten promenad, vilket de iofs också var. Jag förstår ganska snabbt vilka hästar de rör sig om, ägarnas hund brukar i vanliga fall vara den som står mitt i vägen när man kommer. Jag hade inget användbart i bilen (som grimskaft eller en hink) men tänkte ändå göra ett försök att närma mig de stora djuren. Ganska snabbt kommer en bil, med någon form av en maskin på släp efter. De kör väldigt fort mot hästarna och jag viftar för att de ska sakta ner, tycker dock att de borde sett hästarna som gick på vägen. Bilen stannar och en äldre gubbe hoppar ur tätt följt av en något yngre. Jag frågar mannen som nu försökt komma nära den ena hästen om det är hans.
Gubben svarar att det är hans brors.. som är i Spanien. Hästarna som verkar ha fattat att vi tänkt sätta stopp för deras utflykt styr nu stegen mot den snötäckta åkern. Nu dyker ägaren till bilen upp med grimmor i handen och vi är nu fyra personer som jagar dessa djur. Den yngre mannen får position att ställa sig mellan bilen och åkern för att försöka mota bort hästarna, han visar sig dock vara totalt ovan och rejält hästrädd.
- Ni kan ju fetglömma att jag står kvar här säger mannen och börjar backa
- Du står kvar och visar vem som bestämmer, gormar gubben
- Vifta med armarna ropar tjejen
Den stackars mannen står nu och viftar med händerna längst med sidorna likt en kyckling. Hästarna springer förbi men saktar sedan ner farten
Jag lyckas få tag i den ena hästens täcke och fingrar lite på mina nycklar för att fånga hans intresse, det lyckas och jag får tag runt nosryggen när gubben bakom skriker
- Ditt jävla pulver!! Du är totalt jävla korkad!!
Jaha tänker jag, vad gör jag för fel nu då? Ska han ha hjälp eller?
Gubben fortsätter
- Jag ska göra köttfärs av dig när jag kommer hem
Nu förstår jag att han pratar med hästen som verkar uppfatta detsamma och sliter sig loss.
Riktigt smart, fortsätt du att skrika på hästen så kommer han säkert frivilligt fram till dig. Jag fortsätter efter hästarna som fortsatt i full fart ut på åkern. När vi återigen närmar oss har de gått upp i ett snårigt parti med en massa sten och grenar som ligger gömda under snön.
Nu får jag be gubben att sluta skrika om sina planer på köttfärs och tigermat
- Sluta skrik nu, du skrämmer hästarna och risken att de gör illa sig där uppe är ganska stor!
- jag skiter i de där korkade fanskapen
Efter mycket spring lyckas vi fånga in hästarna och gubbens hårda ton mjuknar, åtminstonde mot den ena hästen som tydligen sprungit in lite pengar.
När vi kommit ut på vägen igen ser jag att den "puckade" hästen har ett rejält sår på sitt ena bakben, det är uppfläkt och blöder.
- Han har ett sår här bak, har du sett det?
- Ja, fan det där är skit gammalt
- ok, jag tänkte om han fått det nu, det blöder ordentligt.
- Nej fan det där är ingenting, du skulle sett han för två månader sedan kraxar gubben.
Jag tror ju då att gubben självklart tänker ta upp hästarna till stallet för att titta igenom detta sår men istället sätter han tillbaka hästarna i hagen och säger åt tjejen med bilen att behålla grimmorna på eftersom de antagligen kommer smita ut igen och med grimmor på blir de lättare att fånga.
Sedan slänger han sig i bilen för att åka på jobb i stan.
Mållös står jag kvar som ett stort frågetecken!
Borde han inte kolla över det där stora såret?
Släpper man ut hästar som rymt i samma hage utan att åtgärda bristerna i stängslet??
Jag har alltid tyckt att hundfolk är knepiga men hästfolk tar nog tammefan priset.
På våran gata hemma i stan där bor det en... :p
Nej men vi bor ju ganska så lantligt och det kryllar av hästar, speciellt där vi har våra.
Vi har ju dels de äldre travargubbarna (se ovan) där tycks hästarnas värde sättas efter hur mycket pengar de lyckas springa in, är de inte bra nog att springa på travet kan de lika gärna slaktas. Det ska inte daltas och hästarna verkar endast ses som en inkomstkälla.
Sen har vi ju en del dressyrryttare, där hästarna inte får kosta under 200 000, täcken ska på om det är under 15 grader varmt, benen ska lindas så att de inte gör sig illa i sin lilla fålla till hage och de får absolut inte gå tillsammans. Är det för kallt (läs minusgrader) står hästarna inne liksom vid regn. En fin dag kan hästarna ha tur och få lov att vara ute hela fyra timmar. Som dressyrryttare måste man poängtera vad sadeln kostar, vilket märke man har på de senaste ridbyxorna samt antalet chabrak som hänger i sadelkammaren. Min favorit är nog grannen som i varenda mening säger
- Jo men de är ju rätt fina mina hästar, de är ju efter Cortez allihop.
Mmm.. och hur många hästar är inte de???
Att de ser ut som vilket varmblod som helst vågar man inte nämna får då är man inte vatten värd, så det gäller att nicka och låta imponerad. Jag har även fått mina pikar om att vi motionerar våra hästar för länge.
- Ni rider ju jätte länge på era
- Tycker du?
- Ja ni kan ju vara ute i 1 timme, 1 1/2 till och med? (nu låter det som om vi vanvårdar hästarna)
- Jo det händer ju rätt ofta
Nu skakas det på huvudet samtidigt som ett "tötötö" hörs från den snorkiga munnen.
Vart hamnar man själv?
Jag lindar inga ben, använder inga täcken och släpper ut hästarna även om det är minusgrader eller regn.
Är jag hemsk då?
Eller är jag kanske daltig som varje kväll omsorgsfullt skär två morötter till varje häst och pussar dem godnatt innan jag går hem?
Det är väl som inom hundvärlden antingen sysslar man med bruks och är lika hård som sin hund, eller så springer man på utställning med sin golvmopp som man både fönat och dränkt i glansspray.
Jag tror dock att jag trivs i facket som "skogsmulle" även om jag varken räknar schabrak eller äger sadlar dyrare än min bil.
Nu ska jag titta på ponnyakuten :) Dit borde man kanske sökt, ja menar måttmässigt måste ju islänningen klassas som ponny?
- Jaha Nina, vad är ditt problem med din ponny?
- Ja, Gandur vill inte stå still när jag ska sitta upp så mamma måste hålla i.
- Kan det bero på att du är för seg när du ska upp?
- Kanske, men jag kan inte sitta upp fortare för jag är vig som ett kassaskåp och har fjorton lager med kläder på mig.
- Du kanske borde banta? (så säger han nämnligen om om alla ponnier som kommer dit :P)
Gulligt program med tjejer som får hjälp med deras ponnniers olater under ett läger. I första avsnittet ser man en pappa som är så gullig att man dör när han springer över hinder framför ponnyn.. den hoppar nämnligen inte annars :)
www.svt.se
Over and out!
Jag kliver ur min bil för att se om jag kan lokalisera någon som kan tänkas vara ägare till denna bil, nog får jag syn på något allt men kanske inte vad jag väntat mig. På vägen går nämnligen två varmblod sida vid sida. De såg ut att vara ute på en liten promenad, vilket de iofs också var. Jag förstår ganska snabbt vilka hästar de rör sig om, ägarnas hund brukar i vanliga fall vara den som står mitt i vägen när man kommer. Jag hade inget användbart i bilen (som grimskaft eller en hink) men tänkte ändå göra ett försök att närma mig de stora djuren. Ganska snabbt kommer en bil, med någon form av en maskin på släp efter. De kör väldigt fort mot hästarna och jag viftar för att de ska sakta ner, tycker dock att de borde sett hästarna som gick på vägen. Bilen stannar och en äldre gubbe hoppar ur tätt följt av en något yngre. Jag frågar mannen som nu försökt komma nära den ena hästen om det är hans.
Gubben svarar att det är hans brors.. som är i Spanien. Hästarna som verkar ha fattat att vi tänkt sätta stopp för deras utflykt styr nu stegen mot den snötäckta åkern. Nu dyker ägaren till bilen upp med grimmor i handen och vi är nu fyra personer som jagar dessa djur. Den yngre mannen får position att ställa sig mellan bilen och åkern för att försöka mota bort hästarna, han visar sig dock vara totalt ovan och rejält hästrädd.
- Ni kan ju fetglömma att jag står kvar här säger mannen och börjar backa
- Du står kvar och visar vem som bestämmer, gormar gubben
- Vifta med armarna ropar tjejen
Den stackars mannen står nu och viftar med händerna längst med sidorna likt en kyckling. Hästarna springer förbi men saktar sedan ner farten
Jag lyckas få tag i den ena hästens täcke och fingrar lite på mina nycklar för att fånga hans intresse, det lyckas och jag får tag runt nosryggen när gubben bakom skriker
- Ditt jävla pulver!! Du är totalt jävla korkad!!
Jaha tänker jag, vad gör jag för fel nu då? Ska han ha hjälp eller?
Gubben fortsätter
- Jag ska göra köttfärs av dig när jag kommer hem
Nu förstår jag att han pratar med hästen som verkar uppfatta detsamma och sliter sig loss.
Riktigt smart, fortsätt du att skrika på hästen så kommer han säkert frivilligt fram till dig. Jag fortsätter efter hästarna som fortsatt i full fart ut på åkern. När vi återigen närmar oss har de gått upp i ett snårigt parti med en massa sten och grenar som ligger gömda under snön.
Nu får jag be gubben att sluta skrika om sina planer på köttfärs och tigermat
- Sluta skrik nu, du skrämmer hästarna och risken att de gör illa sig där uppe är ganska stor!
- jag skiter i de där korkade fanskapen
Efter mycket spring lyckas vi fånga in hästarna och gubbens hårda ton mjuknar, åtminstonde mot den ena hästen som tydligen sprungit in lite pengar.
När vi kommit ut på vägen igen ser jag att den "puckade" hästen har ett rejält sår på sitt ena bakben, det är uppfläkt och blöder.
- Han har ett sår här bak, har du sett det?
- Ja, fan det där är skit gammalt
- ok, jag tänkte om han fått det nu, det blöder ordentligt.
- Nej fan det där är ingenting, du skulle sett han för två månader sedan kraxar gubben.
Jag tror ju då att gubben självklart tänker ta upp hästarna till stallet för att titta igenom detta sår men istället sätter han tillbaka hästarna i hagen och säger åt tjejen med bilen att behålla grimmorna på eftersom de antagligen kommer smita ut igen och med grimmor på blir de lättare att fånga.
Sedan slänger han sig i bilen för att åka på jobb i stan.
Mållös står jag kvar som ett stort frågetecken!
Borde han inte kolla över det där stora såret?
Släpper man ut hästar som rymt i samma hage utan att åtgärda bristerna i stängslet??
Jag har alltid tyckt att hundfolk är knepiga men hästfolk tar nog tammefan priset.
På våran gata hemma i stan där bor det en... :p
Nej men vi bor ju ganska så lantligt och det kryllar av hästar, speciellt där vi har våra.
Vi har ju dels de äldre travargubbarna (se ovan) där tycks hästarnas värde sättas efter hur mycket pengar de lyckas springa in, är de inte bra nog att springa på travet kan de lika gärna slaktas. Det ska inte daltas och hästarna verkar endast ses som en inkomstkälla.
Sen har vi ju en del dressyrryttare, där hästarna inte får kosta under 200 000, täcken ska på om det är under 15 grader varmt, benen ska lindas så att de inte gör sig illa i sin lilla fålla till hage och de får absolut inte gå tillsammans. Är det för kallt (läs minusgrader) står hästarna inne liksom vid regn. En fin dag kan hästarna ha tur och få lov att vara ute hela fyra timmar. Som dressyrryttare måste man poängtera vad sadeln kostar, vilket märke man har på de senaste ridbyxorna samt antalet chabrak som hänger i sadelkammaren. Min favorit är nog grannen som i varenda mening säger
- Jo men de är ju rätt fina mina hästar, de är ju efter Cortez allihop.
Mmm.. och hur många hästar är inte de???
Att de ser ut som vilket varmblod som helst vågar man inte nämna får då är man inte vatten värd, så det gäller att nicka och låta imponerad. Jag har även fått mina pikar om att vi motionerar våra hästar för länge.
- Ni rider ju jätte länge på era
- Tycker du?
- Ja ni kan ju vara ute i 1 timme, 1 1/2 till och med? (nu låter det som om vi vanvårdar hästarna)
- Jo det händer ju rätt ofta
Nu skakas det på huvudet samtidigt som ett "tötötö" hörs från den snorkiga munnen.
Vart hamnar man själv?
Jag lindar inga ben, använder inga täcken och släpper ut hästarna även om det är minusgrader eller regn.
Är jag hemsk då?
Eller är jag kanske daltig som varje kväll omsorgsfullt skär två morötter till varje häst och pussar dem godnatt innan jag går hem?
Det är väl som inom hundvärlden antingen sysslar man med bruks och är lika hård som sin hund, eller så springer man på utställning med sin golvmopp som man både fönat och dränkt i glansspray.
Jag tror dock att jag trivs i facket som "skogsmulle" även om jag varken räknar schabrak eller äger sadlar dyrare än min bil.
Nu ska jag titta på ponnyakuten :) Dit borde man kanske sökt, ja menar måttmässigt måste ju islänningen klassas som ponny?
- Jaha Nina, vad är ditt problem med din ponny?
- Ja, Gandur vill inte stå still när jag ska sitta upp så mamma måste hålla i.
- Kan det bero på att du är för seg när du ska upp?
- Kanske, men jag kan inte sitta upp fortare för jag är vig som ett kassaskåp och har fjorton lager med kläder på mig.
- Du kanske borde banta? (så säger han nämnligen om om alla ponnier som kommer dit :P)
Gulligt program med tjejer som får hjälp med deras ponnniers olater under ett läger. I första avsnittet ser man en pappa som är så gullig att man dör när han springer över hinder framför ponnyn.. den hoppar nämnligen inte annars :)
www.svt.se
Over and out!
söndag 24 januari 2010
Då har man jobbat av den här helgen då, riktigt skönt var det. Semester är inte riktigt min grej tror jag ;) Har precis läst en tjock bok om alladin för barnen, nu har Johan tagit över läggandet och det är tydligen ombytta roller. Julia läser
- Alladin skulle gå ut och...BAJSA!
Mm precis så stod det:) Kan inte låte bli att funderera över de här föräldrarna som påstår sig ha barn som somnar när man läser, vart har de hittat dem? Är det någon specialare eller? Där man liksom får plocka ut spermier som har en hög "somna-under-läsning-gen"
Vi måste ju lyckats få de gener som är totalt oberorende av sömn iaf.
Hittade lite bilder på Johans dator som jag snodde över på min
Jag innan barnen, var väl kanske en sådär 16 år tror jag
Julia, kan inte vara äldre än någon månad. Nallen kändes stor då :p
Med mormor
Kan man bli mer lik sin pappa?
Ja det kunde man tydligen
Thea
Bad hairday?
Skottkärra = barnvagn på stallspråk
Jag och Elin blev sminkade i gallerian, vi trodde dock att det rörde sig om en vardags makeup. Folk måste upplevt oss som väldigt överambitiösa mammor som gick sådär och lekte med barnen på "rum för barn". :/
En annan look!
Klippt lugg för första gången.
Sötaste Julia!
Nej nu ska jag sätta mig och betala räkningar och stallhyror, så att de hinner dras precis när lönen kommer in. Man vill ju inte att man för en sekund ska tro att man är rik ;p
- Alladin skulle gå ut och...BAJSA!
Mm precis så stod det:) Kan inte låte bli att funderera över de här föräldrarna som påstår sig ha barn som somnar när man läser, vart har de hittat dem? Är det någon specialare eller? Där man liksom får plocka ut spermier som har en hög "somna-under-läsning-gen"
Vi måste ju lyckats få de gener som är totalt oberorende av sömn iaf.
Hittade lite bilder på Johans dator som jag snodde över på min
Jag innan barnen, var väl kanske en sådär 16 år tror jag
Julia, kan inte vara äldre än någon månad. Nallen kändes stor då :p
Med mormor
Kan man bli mer lik sin pappa?
Ja det kunde man tydligen
Thea
Bad hairday?
Skottkärra = barnvagn på stallspråk
Jag och Elin blev sminkade i gallerian, vi trodde dock att det rörde sig om en vardags makeup. Folk måste upplevt oss som väldigt överambitiösa mammor som gick sådär och lekte med barnen på "rum för barn". :/
En annan look!
Klippt lugg för första gången.
Sötaste Julia!
Nej nu ska jag sätta mig och betala räkningar och stallhyror, så att de hinner dras precis när lönen kommer in. Man vill ju inte att man för en sekund ska tro att man är rik ;p
fredag 22 januari 2010
Julias förlossning
Under middagen utbrister Julia plötsligt
- Pappa jag är kär i dig!
- Är du? säger johan va trevligt
- Vad gör man när man är kär i någon då?
Julia tänker en stund och säger sedan glatt
- Tittar på film! <3
Hon börjar bli så stor, om två månader fyller hon 4 år och imorgon ska hon på sitt första kalas =)
Lovade ju att jag skulle berätta om Julias förlossning så jag får väl hålla det ;)
Den 26 mars 2006 vaknade jag 07:20 av en konstig smärta i magen, den gjorde inte särskilt ont men va irriterande nog för att jag inte skulle kunna somna om. Jag låg och tittade på tv en stund och efter kanske 2-3 timmar blir tar jag en alvedon och en dusch, hade hört att man kunde avgöra skillnaden mellan förvärkar och riktiga värkar på så vis. Varken dusch eller alvedon hjälpte men jag hade inte alls tid för någon förlossning, vi var mitt uppe i en flytt. Så jag klädde på mig och åkte ner till Statiol för att boka bil till flytten, dagen flöt på med packning och andra förberedelser. På kvällen gick vi hem till Topzi och Jessica för att äta vofflor, vi åt, pratade och kollade på tv. Vid 21 tiden har den konstiga känslan övergått i mensvärk och jag kan riktigt känna hur magen drar ihop sig, jag säger till Johan att jag vill gå hem och Topzi och Jessica önskar oss lycka till. Jag är helt inställd på att detta inte är något, jag hade varken tid eller ork för att föda barn. Vi går hem, lägger oss och kollar på film, Johan somnar men mina sammandragningar vill inte ge med sig så vid tolvtiden väcker jag Johan och ber honom klocka, han är riktigt trött och tycker väl inte heller att tajmingen är den bästa för något barn.. vi klockar och värkarna kommer med ca 8 minuters mellanrum. Johan somnar om men väcks efter en kvart av att lite försiktigt ber honom att vakna för att det känns som att det kanske kan vara något ändå.
Johan tycker att jag ska ringa förlossningen och detta var ett stort dilemma för mig. Jag har nämnligen lite smått sjukhusskräck och ville inte föda någon annanstans än på BB-Stockholm, rättare sagt så hade jag bestämt mig för att inte föda någon annanstans än där.
När jag va i mitten av min graviditet fick jag kraftiga smärtor i magen och åkte in til KS med mamma, där möttes vi av en hemsk läkare som skällde ut mig för att jag inte åt ordentligt. I rummet bredvid hörde man hur en kvinna födde barn, hon skrek som en stucken gris. Nej dit ville jag absolut inte!
Jag tjatade på Johan att han skulle ringa till förlossningen eftersom jag inte vågade, han tyckte att jag skulle ringa eftersom det var jag som skulle föda. Efter mycket dividerande kom vi fram till att om jag nu inte fick plats på BB-sthlm så skulle vi ta Danderyd.
Jag ringer, hjärtat slog i 180 och jag va nära att lägga på flera gånger. En barnmorska svarar och innan jag ens fått fram att jag kanske har verkar så har jag berättat halva min livshistoria om tidigare erfarenheter av sjukhus och den hemska läkaren på Karolinska, när jag kommit in på att jag tänker föda hemma om jag inte får komma till de frågar barnmorskan om jag jag ska föda nu?
- Det vet jag inte men jag har haft sammandragningar som gör ont sedan imorse
Barnmorskan lugnar mig med att det finns plats hos dem, vi lägger på och jag känner mig genast lugnare.
Johan som nu har fattat allvaret sätter sig upp i soffan och gör en ansträngning att vakna, jag ringer mamma som ska köra in oss eftersom vi då inte hade någon bil. Vi irrar runt och försöker packa en väska när mamma kommer upp och hämtar oss, på vägen ner till bilen gör det ordentligt ont och jag fasar över resan till Danderyd. Mamma kör så klart fel och det dåliga vädret skymmer sikten (vädret har alltid varit dåligt när vi ska till att föda barn) väl i bilen avtar värkarna och jag är helt säker på att vi ska få åka hem igen.
Vi möts av barnmorskan Lina, en trevlig ung tjej som visar oss in på ett rum. Hon undersöker mig och säger att jag är öppen 4 cm vilket kommer som en chock. Jag var ju fortfarande inställd på att jag bara hade förvärkar men åkte in för att få något att sova på.. planen ändrades.
Lina frågar om jag vill bada, jag nickar och följer henne ut i korridoren. Badrummet var som hämtat från en vedumkatalog med klinkers, en rottingfotölj och doftljus. De här med badandet hade jag haft i åtanke och därför packat ner badbyxor till Johan också, det visade sig vara totalt onödigt eftersom han minsann inte alls skulle bada. Där satt jag i karet och kände mig allmänt dum, hur kul var det att sitta naken med jätta mage i något special badkar medan Johan satt på en stol och stirrade och barnmorskan sprang ut och in.
Badet gjorde mig ännu tröttare och nu va jag så trött att jag hade svårt att slappna av, jag skakade och spände mig i varje värk..bönande bad jag om något som skulle få mig att sova.
Lina tyckte inte att det var en sådan bra idé eftersom jag skulle föda men kom med den suveräna idén om akupunktur.
Där jag låg jag på en soffa, jag va trött, skakade som ett asplöv och hade ont..och då skulle nå jävla nålar hjälpa?
Lina stack nålar lite härvar, skruvade på dem och när hon började sätta dem i ansiktet kunde jag bara inte hålla mig längre. Det där va ju bara töntigt och gjorde dessutom ännu mer ont, jag bad henna sluta och skulle precis sätta mig upp när jag fick syn på mina fötter. Det hade svullnat upp till storlek 46!!
Mamma som bara skulle köra in oss hade somnat på soffan medan jag badade men vaknade nu av mitt skrik. Barnmorskan lugnade mig med att det faktiskt var helt normalt att svullna så med jättefötter klampade jag mig bort till sängen.
05:30 är jag öppen 6 cm, har rejält ont och får den där lustgasen som jag hört så mycket om. Lina förklarar hur jag ska andas och jag tar ett djupt andetag, slänger ifrån mig den och säger
- Den här funkar ju inte ett jäkla skit!
- De tar en stund säger Lina och mamma
Men jag hör ingenting, ett brett leende har infunnit sig på min läppar och jag känner mig full.
Lustgasen blir snabbt min bästa vän och jag andas som aldrig förr, mamma och Johan hjälper mig genom att kolla på ctg kurvan när värken kommer, jag kan utan att överdriva säga att jag va beredd. I takt med att värkarna blir kraftigare tycker jag det är onödigt att sluta andas och andas istället som en tok precis hela tiden.
- Vila med lustgasen mellan värkarna, säger Lina.
Jag kan väl säga att jag sket blanka fan i vad hon sa, jag tänkte gifta mig med den där.
- Nu kan du sluta andas säger min mor, nu har du inte ont.
Jo hon är ju rolig min mamma, jag höjer snabbt mitt finger och pekar det tydligt mot henne.
När klockan är 05:30 ber jag Johan om ursäkt för att jag är så mesig och ber om EDA, jag va nu så trött att jag bara ville sova.
Lina säger att hon inte behöver övertalas och ringer narkosen. Från den här stunden minns jag inte så mycket, det tog en stund innan de kom eftersom han fick vända i dörren och rusa iväg till ett akutsnitt.
Lina lämnar oss för att gå hem men Lovar att fixa en snäll bm till mig, in kommer Görel.
07:05 går vattnet och jag skriker i lustgasmasken
- Vattnet! Vattnet går!!
- Vi ser det Nina. (riktigt begåvad personal måste jag säga)
07:25 kommer mannen med sprutan in i rummet, han ber mig att hoppa ut på kanten och jag hoppar minsann (hur nu det var möjligt) ligger blixtstilla och känner inte när han sätter nålen.
Mamma hade vi det här laget lämnat rummet då hon tyckte det var för läskigt med nålen. Hon hade riktigt dåligt samvete över det har jag i efterhand fått veta. Sorry mamma men jag la varken märke till att du gick eller kom in igen ;)
08:20 har jag fått vila en stund från smärtan, nu kommer istället en annan känsla då krystvärkarna sätter fart, på dessa biter tydligen inte Edan.
08:52 föds Julia, jag får själv trassla med navelsträngen för att plocka upp henne.
Minns att jag frågade
- Aha, hur gör man nu då?
Mamma som egentligen bara skulle köra in oss blev kvar, hur skulle hon kunnat åka hem? Både jag och Johan är glada att hon gjorde det, han behövde hennes stöd och jag är glad att hon fick chansen att vara med när hennes första barnbarn föddes.
Julia var så otroligt lik Johan redan när hon föddes, sköterskorna skämtade och sa
- Den där kan du inte svära dig fri ifrån, hon har ditt hårfäste!
Julias förlossning var helt klart olik Theas, tog mycket längre tid vilket jag i efterhand är glad för. Som första förlossning är det skönt om man hinner med att reflektera över vad som händer.
- Pappa jag är kär i dig!
- Är du? säger johan va trevligt
- Vad gör man när man är kär i någon då?
Julia tänker en stund och säger sedan glatt
- Tittar på film! <3
Hon börjar bli så stor, om två månader fyller hon 4 år och imorgon ska hon på sitt första kalas =)
Lovade ju att jag skulle berätta om Julias förlossning så jag får väl hålla det ;)
Den 26 mars 2006 vaknade jag 07:20 av en konstig smärta i magen, den gjorde inte särskilt ont men va irriterande nog för att jag inte skulle kunna somna om. Jag låg och tittade på tv en stund och efter kanske 2-3 timmar blir tar jag en alvedon och en dusch, hade hört att man kunde avgöra skillnaden mellan förvärkar och riktiga värkar på så vis. Varken dusch eller alvedon hjälpte men jag hade inte alls tid för någon förlossning, vi var mitt uppe i en flytt. Så jag klädde på mig och åkte ner till Statiol för att boka bil till flytten, dagen flöt på med packning och andra förberedelser. På kvällen gick vi hem till Topzi och Jessica för att äta vofflor, vi åt, pratade och kollade på tv. Vid 21 tiden har den konstiga känslan övergått i mensvärk och jag kan riktigt känna hur magen drar ihop sig, jag säger till Johan att jag vill gå hem och Topzi och Jessica önskar oss lycka till. Jag är helt inställd på att detta inte är något, jag hade varken tid eller ork för att föda barn. Vi går hem, lägger oss och kollar på film, Johan somnar men mina sammandragningar vill inte ge med sig så vid tolvtiden väcker jag Johan och ber honom klocka, han är riktigt trött och tycker väl inte heller att tajmingen är den bästa för något barn.. vi klockar och värkarna kommer med ca 8 minuters mellanrum. Johan somnar om men väcks efter en kvart av att lite försiktigt ber honom att vakna för att det känns som att det kanske kan vara något ändå.
Johan tycker att jag ska ringa förlossningen och detta var ett stort dilemma för mig. Jag har nämnligen lite smått sjukhusskräck och ville inte föda någon annanstans än på BB-Stockholm, rättare sagt så hade jag bestämt mig för att inte föda någon annanstans än där.
När jag va i mitten av min graviditet fick jag kraftiga smärtor i magen och åkte in til KS med mamma, där möttes vi av en hemsk läkare som skällde ut mig för att jag inte åt ordentligt. I rummet bredvid hörde man hur en kvinna födde barn, hon skrek som en stucken gris. Nej dit ville jag absolut inte!
Jag tjatade på Johan att han skulle ringa till förlossningen eftersom jag inte vågade, han tyckte att jag skulle ringa eftersom det var jag som skulle föda. Efter mycket dividerande kom vi fram till att om jag nu inte fick plats på BB-sthlm så skulle vi ta Danderyd.
Jag ringer, hjärtat slog i 180 och jag va nära att lägga på flera gånger. En barnmorska svarar och innan jag ens fått fram att jag kanske har verkar så har jag berättat halva min livshistoria om tidigare erfarenheter av sjukhus och den hemska läkaren på Karolinska, när jag kommit in på att jag tänker föda hemma om jag inte får komma till de frågar barnmorskan om jag jag ska föda nu?
- Det vet jag inte men jag har haft sammandragningar som gör ont sedan imorse
Barnmorskan lugnar mig med att det finns plats hos dem, vi lägger på och jag känner mig genast lugnare.
Johan som nu har fattat allvaret sätter sig upp i soffan och gör en ansträngning att vakna, jag ringer mamma som ska köra in oss eftersom vi då inte hade någon bil. Vi irrar runt och försöker packa en väska när mamma kommer upp och hämtar oss, på vägen ner till bilen gör det ordentligt ont och jag fasar över resan till Danderyd. Mamma kör så klart fel och det dåliga vädret skymmer sikten (vädret har alltid varit dåligt när vi ska till att föda barn) väl i bilen avtar värkarna och jag är helt säker på att vi ska få åka hem igen.
Vi möts av barnmorskan Lina, en trevlig ung tjej som visar oss in på ett rum. Hon undersöker mig och säger att jag är öppen 4 cm vilket kommer som en chock. Jag var ju fortfarande inställd på att jag bara hade förvärkar men åkte in för att få något att sova på.. planen ändrades.
Lina frågar om jag vill bada, jag nickar och följer henne ut i korridoren. Badrummet var som hämtat från en vedumkatalog med klinkers, en rottingfotölj och doftljus. De här med badandet hade jag haft i åtanke och därför packat ner badbyxor till Johan också, det visade sig vara totalt onödigt eftersom han minsann inte alls skulle bada. Där satt jag i karet och kände mig allmänt dum, hur kul var det att sitta naken med jätta mage i något special badkar medan Johan satt på en stol och stirrade och barnmorskan sprang ut och in.
Badet gjorde mig ännu tröttare och nu va jag så trött att jag hade svårt att slappna av, jag skakade och spände mig i varje värk..bönande bad jag om något som skulle få mig att sova.
Lina tyckte inte att det var en sådan bra idé eftersom jag skulle föda men kom med den suveräna idén om akupunktur.
Där jag låg jag på en soffa, jag va trött, skakade som ett asplöv och hade ont..och då skulle nå jävla nålar hjälpa?
Lina stack nålar lite härvar, skruvade på dem och när hon började sätta dem i ansiktet kunde jag bara inte hålla mig längre. Det där va ju bara töntigt och gjorde dessutom ännu mer ont, jag bad henna sluta och skulle precis sätta mig upp när jag fick syn på mina fötter. Det hade svullnat upp till storlek 46!!
Mamma som bara skulle köra in oss hade somnat på soffan medan jag badade men vaknade nu av mitt skrik. Barnmorskan lugnade mig med att det faktiskt var helt normalt att svullna så med jättefötter klampade jag mig bort till sängen.
05:30 är jag öppen 6 cm, har rejält ont och får den där lustgasen som jag hört så mycket om. Lina förklarar hur jag ska andas och jag tar ett djupt andetag, slänger ifrån mig den och säger
- Den här funkar ju inte ett jäkla skit!
- De tar en stund säger Lina och mamma
Men jag hör ingenting, ett brett leende har infunnit sig på min läppar och jag känner mig full.
Lustgasen blir snabbt min bästa vän och jag andas som aldrig förr, mamma och Johan hjälper mig genom att kolla på ctg kurvan när värken kommer, jag kan utan att överdriva säga att jag va beredd. I takt med att värkarna blir kraftigare tycker jag det är onödigt att sluta andas och andas istället som en tok precis hela tiden.
- Vila med lustgasen mellan värkarna, säger Lina.
Jag kan väl säga att jag sket blanka fan i vad hon sa, jag tänkte gifta mig med den där.
- Nu kan du sluta andas säger min mor, nu har du inte ont.
Jo hon är ju rolig min mamma, jag höjer snabbt mitt finger och pekar det tydligt mot henne.
När klockan är 05:30 ber jag Johan om ursäkt för att jag är så mesig och ber om EDA, jag va nu så trött att jag bara ville sova.
Lina säger att hon inte behöver övertalas och ringer narkosen. Från den här stunden minns jag inte så mycket, det tog en stund innan de kom eftersom han fick vända i dörren och rusa iväg till ett akutsnitt.
Lina lämnar oss för att gå hem men Lovar att fixa en snäll bm till mig, in kommer Görel.
07:05 går vattnet och jag skriker i lustgasmasken
- Vattnet! Vattnet går!!
- Vi ser det Nina. (riktigt begåvad personal måste jag säga)
07:25 kommer mannen med sprutan in i rummet, han ber mig att hoppa ut på kanten och jag hoppar minsann (hur nu det var möjligt) ligger blixtstilla och känner inte när han sätter nålen.
Mamma hade vi det här laget lämnat rummet då hon tyckte det var för läskigt med nålen. Hon hade riktigt dåligt samvete över det har jag i efterhand fått veta. Sorry mamma men jag la varken märke till att du gick eller kom in igen ;)
08:20 har jag fått vila en stund från smärtan, nu kommer istället en annan känsla då krystvärkarna sätter fart, på dessa biter tydligen inte Edan.
08:52 föds Julia, jag får själv trassla med navelsträngen för att plocka upp henne.
Minns att jag frågade
- Aha, hur gör man nu då?
Mamma som egentligen bara skulle köra in oss blev kvar, hur skulle hon kunnat åka hem? Både jag och Johan är glada att hon gjorde det, han behövde hennes stöd och jag är glad att hon fick chansen att vara med när hennes första barnbarn föddes.
Julia var så otroligt lik Johan redan när hon föddes, sköterskorna skämtade och sa
- Den där kan du inte svära dig fri ifrån, hon har ditt hårfäste!
Julias förlossning var helt klart olik Theas, tog mycket längre tid vilket jag i efterhand är glad för. Som första förlossning är det skönt om man hinner med att reflektera över vad som händer.
Full fart framåt!
Idag tog jag en efterlängtad långtur i skogen tillsammans med hästarna och Marléne. Vi bestämde oss för vår galoppslinga, super väg i skogen där man kan galoppera i stort sett hur långt som helst. Hästarna kämpade i den djupa snön, jobbigt var det men lusten tog över. Jag lurade sedan in sällskapet i en annan skog för att komma ner till åkern vi brukar rida på, problemet var ju bara att den stig jag i normala fall har som riktmärke inte längre fanns, den va ju täckt med snö. Men men har man islänning kan man gott göra en ny väg, så vi red in i det snårigaste skogsparti man man tänka sig. De planterar nämnligen julgranar här som dessutom var ordentligt täckta med snö som sådär härligt föll ner innanför jackan. Efter att ha ridit ett bra tag liggandes på hästarnas hals tror jag att vi kommit ut på rätt ställe, Marléne som rider först stannar plötsligt upp. Nog kunde man se åkern allt, fast från en väldigt bra utsiktsplats, typ sådär 50 meter upp. Ja, det var bara att vända och slingra sig igenom allt igen.
Det var riktigt mysigt idag, solen tittade fram och hästarna dundrade fram medan snön yrde. Det är riktigt härligt att låta dem sträcka ut på lång tygel och bara följa med i rytmen av deras steg.
Dock fick jag väldigt ont i rumpan, tog fram en gammal sadel som verkligen behöver stoppas :/
Man är otroligt lyckligt lottad som har förmånen att få vistas bland djur, min dag började inte så bra och jag va på riktigt dåligt humör, bristen på sömn börjar göra sig påmind.
Men det räcker med att rulla fram på gårdsplanen, höra Laikas välkomnande gnägg, se Gandur komma springandes fram till staketet och Fjolá som tittar upp från maten (en riktig uppoffring för att komma från Fjolá). Jag är dessutom en ganska så tressad människa och det är få saker som kan få mig att stressa ner men att stå i stallet och bara lyssna till hästarnas tuggande är magiskt. Är man ledsen finns det inget bättre än att borra in ansiktet i deras man, bättre öron finns inte :)
Jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan dessa djur och jag vet att jag kommer göra allt i min makt för att slippa <3
I onsdags var vi och tittade på ett sto, resan dit blev tyvärr lång eftersom vi åkte vilse och inte fick tag på ägaren i telefonen. Jag och Hasse knackade dörr på två ensliga hus, i båda husen var det en gammal tant som öppnade. Stackarna såg riktigt förskräckta ut när vi kom, tänk er själva att en främmande bil rullar upp på gården, det är mörkt och kilometer till närmsta granne. Det var iaf väldigt trevliga människor :)
Väl framme möts vi av en skimmel som var minst sagt TJOCK! Herre gud, ryggen gick liksom ihop med magen.
- ja hon får bara 5 kilo om dagen men ändå är hon så stor, säger ägaren
Måste vara 5 kilo bacon inte hö tänkte jag.
Det blev ju så klart min uppgift att provrida denna oskodda och tjocka häst som stått sedan i somras, någon ridbana fanns inte och min hjälm hade jag glömt. Jag rider ALLTID med hjälm och ska jag rida en helt främmande häst så har jag verkligen hjälm.
- Sikta på snödrivorna om du ska ramla av säger de andra.
mm upp på ryggen och ut i mörkret bar det av, tur att hästen va snäll. Trots sin tjocka mage hade hon en otrolig trav blev förvånad med tanke på de korta ben hon hade. Kan ju ha varit magen som gjorde att benen såg väldigt korta ut men hon va inte större än 134 cm i manken. Vi får se hur det blir med henne, hon hade ett trevligt lynne och en otrolig vilja :) Annars har jag varit i kontakt med en tjej som har ett sto som ska ut, fux och skit söt :)
Det var riktigt mysigt idag, solen tittade fram och hästarna dundrade fram medan snön yrde. Det är riktigt härligt att låta dem sträcka ut på lång tygel och bara följa med i rytmen av deras steg.
Dock fick jag väldigt ont i rumpan, tog fram en gammal sadel som verkligen behöver stoppas :/
Man är otroligt lyckligt lottad som har förmånen att få vistas bland djur, min dag började inte så bra och jag va på riktigt dåligt humör, bristen på sömn börjar göra sig påmind.
Men det räcker med att rulla fram på gårdsplanen, höra Laikas välkomnande gnägg, se Gandur komma springandes fram till staketet och Fjolá som tittar upp från maten (en riktig uppoffring för att komma från Fjolá). Jag är dessutom en ganska så tressad människa och det är få saker som kan få mig att stressa ner men att stå i stallet och bara lyssna till hästarnas tuggande är magiskt. Är man ledsen finns det inget bättre än att borra in ansiktet i deras man, bättre öron finns inte :)
Jag har väldigt svårt att tänka mig ett liv utan dessa djur och jag vet att jag kommer göra allt i min makt för att slippa <3
I onsdags var vi och tittade på ett sto, resan dit blev tyvärr lång eftersom vi åkte vilse och inte fick tag på ägaren i telefonen. Jag och Hasse knackade dörr på två ensliga hus, i båda husen var det en gammal tant som öppnade. Stackarna såg riktigt förskräckta ut när vi kom, tänk er själva att en främmande bil rullar upp på gården, det är mörkt och kilometer till närmsta granne. Det var iaf väldigt trevliga människor :)
Väl framme möts vi av en skimmel som var minst sagt TJOCK! Herre gud, ryggen gick liksom ihop med magen.
- ja hon får bara 5 kilo om dagen men ändå är hon så stor, säger ägaren
Måste vara 5 kilo bacon inte hö tänkte jag.
Det blev ju så klart min uppgift att provrida denna oskodda och tjocka häst som stått sedan i somras, någon ridbana fanns inte och min hjälm hade jag glömt. Jag rider ALLTID med hjälm och ska jag rida en helt främmande häst så har jag verkligen hjälm.
- Sikta på snödrivorna om du ska ramla av säger de andra.
mm upp på ryggen och ut i mörkret bar det av, tur att hästen va snäll. Trots sin tjocka mage hade hon en otrolig trav blev förvånad med tanke på de korta ben hon hade. Kan ju ha varit magen som gjorde att benen såg väldigt korta ut men hon va inte större än 134 cm i manken. Vi får se hur det blir med henne, hon hade ett trevligt lynne och en otrolig vilja :) Annars har jag varit i kontakt med en tjej som har ett sto som ska ut, fux och skit söt :)
torsdag 21 januari 2010
Mitt färgningsförbud är över!
Jag har färgat håret sedan jag va.. 14? Om någon frågar mig vilken färg jag i vanliga fall har får jag stora problem att svara, JAG VET INTE!!
I somras sa mitt hår stopp, det va förresten inget hår länge utan mer en blandning av svinto och garn. Nu har mitt hår vilat i 6 månader tillsammans med dyra schampon och inpackningar. Resultatet är nu.. hår igen och utväxt! Mitt hår är alltså i ett stort behov utav en makeover men jag ville inte färga mörkt igen så det fick bli ljusa slingor.. då färgar man ju dessutom bara en del av håret :p
Så nu sitter jag här med inpackning i håret och vad som gömmer sig under har jag ingen aning om. Men men jag är ju van vid mössa ;)
Idag va Thea hemma med mig och för att vara ärlig så var det så länge sedan jag bara hade ett barn hemma själv att jag fick totalt slut på ideér att göra. Efter att ha byggt 148 klosstorn som Thea sedan raserade åkte vi till Ikea.
mm att åka till Ikea med en blivande tvååring är inte det lättaste. Thea sprang, åt höger, åt vänster, rakt fram, rakt bak. Samtidigt som hon sprang skrek hon
- Ko mamma, pring..mamma pringa
- Nej, mamma ska inte springa inne på Ikea
- Ko mamma, pring..mamma pringa
- Nej vi GÅR kom nu
Ha! Thea fortsatte springa, klättrade på möbler, klättrade in under möbler, klättrade upp på folks kundvagnar och skrek
- Mamma sitta hä!
- Nej mamma ska inte sitta på farbrorns kundvagn
Ja efter en rundvandring på Ikea med barnvagn, saker på barnvagnen och en dotter att jaga var jag rätt slut när vi kom hem.
Med hem i bilen lyckades jag iaf få med
Tvättkorg 2 i 1, mycket praktisk.
Gardiner
Sänghimmel
Stålvajer
Lådor i kartong (som barnen kommer ha sönder redan imorgon)
Krokar att hänga på dörren
Lampskärm
Vad jag skulle ha va
Sänghimmel
Bra jobbat Nina!
Johan fick glatt montera upp vajern runt tjejernas säng som jag sedan gjorde en sänghimmel utav.
Den satt uppe i exakt 2 timmar innan Julia drog ner den.
------------------------------------------------------------------------------------
Jag funderar på att införa ett sockerförbud för mig själv, ett sådant förbud skulle innebära
Att jag mår bättre och börjar äta riktigt mat istället för godis
Att jag skulle spara in säkert 1 miljon på coca-cola
Att jag går ner i vikt och kommer i mina gamla kläder
Att jag får ett jämnare blodsocker
Det skulle även innebära
Ett jäkla sug
HUVUDVÄRK den första veckan
Att ingen vill vara i närheten av mig den första veckan
Att jag kommer vara sjukt trött i en vecka
Ska jag klara detta måste jag få med mig Johan på kuppen vilket kan vara lättare sagt än gjort. Jag har funderat över det här ett tag men liksom inte kommit igång, jag må vara envis som en åsna men att bryta en vana eller ovana som det i detta fall är, är skit svårt! Man kanske ska börja med en sådan här detox? Så man riktigt rensar ut kroppen men då måste jag nog ta ledigt från jobbet och lämpa över stall och barn på någon annan så att jag kan ligga i sängen och må piss :p
Varför är det så svårt? Jag tror att jag är rädd för att det ska gå över styr igen, eller det kanske är det de har gjort?! Fast åt andra hållet?
Nej! DETOX HERE I COME.. någon dag :p
I somras sa mitt hår stopp, det va förresten inget hår länge utan mer en blandning av svinto och garn. Nu har mitt hår vilat i 6 månader tillsammans med dyra schampon och inpackningar. Resultatet är nu.. hår igen och utväxt! Mitt hår är alltså i ett stort behov utav en makeover men jag ville inte färga mörkt igen så det fick bli ljusa slingor.. då färgar man ju dessutom bara en del av håret :p
Så nu sitter jag här med inpackning i håret och vad som gömmer sig under har jag ingen aning om. Men men jag är ju van vid mössa ;)
Idag va Thea hemma med mig och för att vara ärlig så var det så länge sedan jag bara hade ett barn hemma själv att jag fick totalt slut på ideér att göra. Efter att ha byggt 148 klosstorn som Thea sedan raserade åkte vi till Ikea.
mm att åka till Ikea med en blivande tvååring är inte det lättaste. Thea sprang, åt höger, åt vänster, rakt fram, rakt bak. Samtidigt som hon sprang skrek hon
- Ko mamma, pring..mamma pringa
- Nej, mamma ska inte springa inne på Ikea
- Ko mamma, pring..mamma pringa
- Nej vi GÅR kom nu
Ha! Thea fortsatte springa, klättrade på möbler, klättrade in under möbler, klättrade upp på folks kundvagnar och skrek
- Mamma sitta hä!
- Nej mamma ska inte sitta på farbrorns kundvagn
Ja efter en rundvandring på Ikea med barnvagn, saker på barnvagnen och en dotter att jaga var jag rätt slut när vi kom hem.
Med hem i bilen lyckades jag iaf få med
Tvättkorg 2 i 1, mycket praktisk.
Gardiner
Sänghimmel
Stålvajer
Lådor i kartong (som barnen kommer ha sönder redan imorgon)
Krokar att hänga på dörren
Lampskärm
Vad jag skulle ha va
Sänghimmel
Bra jobbat Nina!
Johan fick glatt montera upp vajern runt tjejernas säng som jag sedan gjorde en sänghimmel utav.
Den satt uppe i exakt 2 timmar innan Julia drog ner den.
------------------------------------------------------------------------------------
Jag funderar på att införa ett sockerförbud för mig själv, ett sådant förbud skulle innebära
Att jag mår bättre och börjar äta riktigt mat istället för godis
Att jag skulle spara in säkert 1 miljon på coca-cola
Att jag går ner i vikt och kommer i mina gamla kläder
Att jag får ett jämnare blodsocker
Det skulle även innebära
Ett jäkla sug
HUVUDVÄRK den första veckan
Att ingen vill vara i närheten av mig den första veckan
Att jag kommer vara sjukt trött i en vecka
Ska jag klara detta måste jag få med mig Johan på kuppen vilket kan vara lättare sagt än gjort. Jag har funderat över det här ett tag men liksom inte kommit igång, jag må vara envis som en åsna men att bryta en vana eller ovana som det i detta fall är, är skit svårt! Man kanske ska börja med en sådan här detox? Så man riktigt rensar ut kroppen men då måste jag nog ta ledigt från jobbet och lämpa över stall och barn på någon annan så att jag kan ligga i sängen och må piss :p
Varför är det så svårt? Jag tror att jag är rädd för att det ska gå över styr igen, eller det kanske är det de har gjort?! Fast åt andra hållet?
Nej! DETOX HERE I COME.. någon dag :p
onsdag 20 januari 2010
Barnrum del 2
Fyra timmars sömn fick jag inatt, 2 månader utan sömntabletter har jag klarat men nu är man sådär klarvaken på natten igen. Konstigt nog är jag inte så trött på dagen heller.. inte mer än vanligt ;)
Idag kände jag för att fortsätta mitt projekt med barnens rum, bestämde mig för dockvrån. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, kände verkligen för att fortsätta måla men beslöt mig istället för att göra en spis.
Har använt saker jag hittat hemma, endast spånskivorna är köpta.
Nu ska vi titta på en häst, återkommer senare!
tisdag 19 januari 2010
Ännu ett intresse
Barnen har ju som jag tidigare berättat lekt Picasso på väggen (och på dörren, bordet, gossedjuren, klädkammaren, tv bänken coh diverse andra platser) i deras rum, idag kände jag för att ta itu med den. Jag somnade väldigt sent igår och va så sjukt trött imorse, försökte febrilt att väcka Johan så att vi kunde hjälpas åt att få iväg barnen till dagis i tid. Lättare sagt än gjort, jag skrek och knuffade, ja jag rullade till och med omkring honom men han vaknade ju så klart inte för det. När barnen väl lämnats så la jag mig på soffan och kände hur ögonen slöts..NEJ! Jag hoppade lika snabbt upp igen, jag tänker minsann inte sova bort en hel dag. Så jag bestämde mig för att måla! Att måla är kanske inte det bästa att göra när man är väldigt trött, risken att man inte orkar göra klart det man påbörjat är ganska stor och jag brukar inte ha det bästa tålamodet när det ska pillas. Men se på tusan idag klarade jag det.
Eftersom barnen antagligen typ redan imorgon kommer att ha målat på väggen igen så kände jag inte för att lägga ut några pengar på att köpa färg. Eftersom jag hade färg kvar som jag fått av pappa så tog jag den, den enda fägen kvar som räckte till väggen var blå, iskall blå. Den kändes förutom kall även lite pojkig och tråkig där den satt på väggen, så jag fick ju såklart för mig att måla för hand :)
Resultatet ser ut så här
Barnens sovrum
Dockvrån eller "dockförrådet" som Julia säger. Tyvärr är rummet för litet för att kunna fota hela..
Bilderna som sitter på väggen i deras sovrum kommer från Ikea, deras fabler serie.
Jag fick med mig Johan dit idag och varje gång vi ska på Ikea tillsammans så slås jag utav tanken hur liten man känner sig.
Redan i bilen känns det som man åker tillbaka 15 år i tiden och egentligen ska in på en leksaksaffär med pappa.
- Nu ska vi bara köpa en sak, en sak ska vi ha och ingenting mer.. Ok?
- mm
Man går in och tar den saken man ska ha.. råkar man sedan stanna vid något annat (vilket är omöjligt att inte göra på Ikea) hinner man inte ens öppna munnen innan man hör
-NEEJ!
Johan går med bestämda steg mot kassorna.
- Men barnen skulle behöva en nattlampa
- De har en nattlampa
- Ja men den har jag ju tagit från vardagsrummet
- Mm och den står jätte bra i deras rum
- Men jag vill ha den i vardagsrummet
Johan fortsätter att gå och tycks inte längre höra vad jag säger
- Gillar du den här hyllan?
- Nej jag gillar inte den hyllan och ingen annan heller för den delen..
Vi betalar och går ut.
Jag vet inte varför vi envisas med att gå på Ikea tillsammans, jag vill inte ha honom med och han vill inte följa med.
Borde skaffa mig en gaypojkvän..
För övrigt så bryr sig Jogan inte om min inredning, eller det är väl kanske mer så att han inte gör det för att han vet att det inte spelar någon roll vad han tycker. Däremot måste han entusiastiskt berömma mina verk och hjälpa mig utan gnäll när jag satt igång med något.
Det blir nämnligen ofta så, att han måste hjälpa mig med något jag startat. Idag gömde han sig på rummet med smön ut i köket för att göra frukost.
- Joohan!! Jag kommer uttrippande i köket
Johan tittar förskräckt upp och av blicken att döma ser det ut som om han blivit påkommen med handen i kakburken.
- Fan, hörde du mig?
- Ja-a!
- Vad vill du ha hjälp med nu då?
- Ingenting.
Johan sringer snabbt in och gömmer sig på rummet igen.
Johan tycker inte om när jag sätter igång med mina projekt och brukar poängtera redan under mitt planeringsstadie att jag inte ska blanda in honom i det.
Idag behövde jag bara hjälp med en sak :)
Jag lyckades nämnligen inte få ut de sista skruvarna i hyllan jag behövde plocka ner för att kunna måla. Skruvdragaren stod liksom bara och spann..
Jag smyger in i sovrummet där johan fortfarande sover..fan nu måste jag väcka honom med.
- Johan.. säger jag med den lenaste röst
- mm (han vet inte vad jag pysslar med så ännu är han på bra humör)
- Hur ska jag bära mig åt när jag inte lyckas skruva ut en skruv?
- VAD SKA DU NU GÖRA??
Nina goes Alfons åberg
- eh.. jag ska bara .. plocka ner en hylla .. för att måla (det sista mumlar jag fram)
- Är det en gipsvägg?
- aa
- Försök att rucka lite på hyllan så skruven hamnar i gängorna igen
Jag går tillbaka, ruckar lite lätt på hyllan.. inget händer..ruckar lite hårdare..fortfarande ingenting..nu hänger jag i hyllan men den sitter som sten.
Jag tassar tillbaka
- Johan? Nu är min röst sammetslen
- mmmmmmmm
- Det händer ingenting när jag ruckar på hyllan
Johan slänger av sig täcket och går in i barnens rum
- Men det är ju en betongvägg.. konstigt att det inte händer något!
Men vana händer skruvar han ur skruven och tar ner hyllan samtidigt som han muttrar fram
- Mm den här skruven kan du ju kasta den är ju förstörd nu så som du hackat på den.
Jag tycker att du Johan i fortsättningen bara ska le och se nöjd ut.. för husfridens skull ;)
Eftersom barnen antagligen typ redan imorgon kommer att ha målat på väggen igen så kände jag inte för att lägga ut några pengar på att köpa färg. Eftersom jag hade färg kvar som jag fått av pappa så tog jag den, den enda fägen kvar som räckte till väggen var blå, iskall blå. Den kändes förutom kall även lite pojkig och tråkig där den satt på väggen, så jag fick ju såklart för mig att måla för hand :)
Resultatet ser ut så här
Barnens sovrum
Dockvrån eller "dockförrådet" som Julia säger. Tyvärr är rummet för litet för att kunna fota hela..
Bilderna som sitter på väggen i deras sovrum kommer från Ikea, deras fabler serie.
Jag fick med mig Johan dit idag och varje gång vi ska på Ikea tillsammans så slås jag utav tanken hur liten man känner sig.
Redan i bilen känns det som man åker tillbaka 15 år i tiden och egentligen ska in på en leksaksaffär med pappa.
- Nu ska vi bara köpa en sak, en sak ska vi ha och ingenting mer.. Ok?
- mm
Man går in och tar den saken man ska ha.. råkar man sedan stanna vid något annat (vilket är omöjligt att inte göra på Ikea) hinner man inte ens öppna munnen innan man hör
-NEEJ!
Johan går med bestämda steg mot kassorna.
- Men barnen skulle behöva en nattlampa
- De har en nattlampa
- Ja men den har jag ju tagit från vardagsrummet
- Mm och den står jätte bra i deras rum
- Men jag vill ha den i vardagsrummet
Johan fortsätter att gå och tycks inte längre höra vad jag säger
- Gillar du den här hyllan?
- Nej jag gillar inte den hyllan och ingen annan heller för den delen..
Vi betalar och går ut.
Jag vet inte varför vi envisas med att gå på Ikea tillsammans, jag vill inte ha honom med och han vill inte följa med.
Borde skaffa mig en gaypojkvän..
För övrigt så bryr sig Jogan inte om min inredning, eller det är väl kanske mer så att han inte gör det för att han vet att det inte spelar någon roll vad han tycker. Däremot måste han entusiastiskt berömma mina verk och hjälpa mig utan gnäll när jag satt igång med något.
Det blir nämnligen ofta så, att han måste hjälpa mig med något jag startat. Idag gömde han sig på rummet med smön ut i köket för att göra frukost.
- Joohan!! Jag kommer uttrippande i köket
Johan tittar förskräckt upp och av blicken att döma ser det ut som om han blivit påkommen med handen i kakburken.
- Fan, hörde du mig?
- Ja-a!
- Vad vill du ha hjälp med nu då?
- Ingenting.
Johan sringer snabbt in och gömmer sig på rummet igen.
Johan tycker inte om när jag sätter igång med mina projekt och brukar poängtera redan under mitt planeringsstadie att jag inte ska blanda in honom i det.
Idag behövde jag bara hjälp med en sak :)
Jag lyckades nämnligen inte få ut de sista skruvarna i hyllan jag behövde plocka ner för att kunna måla. Skruvdragaren stod liksom bara och spann..
Jag smyger in i sovrummet där johan fortfarande sover..fan nu måste jag väcka honom med.
- Johan.. säger jag med den lenaste röst
- mm (han vet inte vad jag pysslar med så ännu är han på bra humör)
- Hur ska jag bära mig åt när jag inte lyckas skruva ut en skruv?
- VAD SKA DU NU GÖRA??
Nina goes Alfons åberg
- eh.. jag ska bara .. plocka ner en hylla .. för att måla (det sista mumlar jag fram)
- Är det en gipsvägg?
- aa
- Försök att rucka lite på hyllan så skruven hamnar i gängorna igen
Jag går tillbaka, ruckar lite lätt på hyllan.. inget händer..ruckar lite hårdare..fortfarande ingenting..nu hänger jag i hyllan men den sitter som sten.
Jag tassar tillbaka
- Johan? Nu är min röst sammetslen
- mmmmmmmm
- Det händer ingenting när jag ruckar på hyllan
Johan slänger av sig täcket och går in i barnens rum
- Men det är ju en betongvägg.. konstigt att det inte händer något!
Men vana händer skruvar han ur skruven och tar ner hyllan samtidigt som han muttrar fram
- Mm den här skruven kan du ju kasta den är ju förstörd nu så som du hackat på den.
Jag tycker att du Johan i fortsättningen bara ska le och se nöjd ut.. för husfridens skull ;)
måndag 18 januari 2010
Citat från min visa dotter och från min mindre visa karl
Ikväll läste jag en bok om ett ägg vid läggdags.. något konstig bok kan jag hålla med om.
Julia säger sedan
- mamma, kan ägg flyga?
- nej, men fågeln som är innuti ägget kan
- aha, men mamma ris kommer från majsen
- nej ris kommer inte från majsen
- nehe, men makaroner gör det
- nej makaroner kommer inte heller från majsen
- jo men jag har sett det faktiskt, det var en makaron som kom därifrån
- jaha, var det?
- jaa, det har faktiskt hänt på riktigt <3
Johan när han står lutad över godisskålen
- Men nina du kan ju inte äta dom här (choklad med nötter i)
- Nej men du kan..
- Ja det kan jag ju faktiskt.
- Vill du hångla?
- Nej du har ju ätit chokladen
.. Johan spottar ut chokladen på golvet
- Nu då?
Mycket charmig!
Julia säger sedan
- mamma, kan ägg flyga?
- nej, men fågeln som är innuti ägget kan
- aha, men mamma ris kommer från majsen
- nej ris kommer inte från majsen
- nehe, men makaroner gör det
- nej makaroner kommer inte heller från majsen
- jo men jag har sett det faktiskt, det var en makaron som kom därifrån
- jaha, var det?
- jaa, det har faktiskt hänt på riktigt <3
Johan när han står lutad över godisskålen
- Men nina du kan ju inte äta dom här (choklad med nötter i)
- Nej men du kan..
- Ja det kan jag ju faktiskt.
- Vill du hångla?
- Nej du har ju ätit chokladen
.. Johan spottar ut chokladen på golvet
- Nu då?
Mycket charmig!
Hur svårt får det vara?
Usch jag är så arg, eller irriterad, fast ändå inte.. mest vill jag bara skratta!
Är det så svårt för en vuxen människa att vända sig till personen ifråga istället för att ränna runt till andra och spy galla.
Sen stör jag mig något så otroligt på min läkare, hade tel tid med honom idag.
Han är sååå trög! Hur kul är det att prata i telefonen med någon som knappt säger något, frågar hur jag vill ha det för att sedan tala om för mig att det var en dålig idé.
Jag böt läkare i september och ända sen första gången jag träffade honom så har han stört sig på min dos medicin. Han tycker att det är alldeles för hög.
Ja första gången sa han faktiskt så här, jag citerar
"Hur bad du dig åt för att då den här dosen?" Vad förväntade han sig för svar?
"Ja jag låg med den förra läkaren"
"Jag mordhotade den förra läkarens familj"
"Jag bröt mig in nattetid och ändrade dosen i receptet" ?????
Han är som en gammal tant som jobbar på dagis och som suckar varje gång ett barn kommer, ni vet en sån där person som har jobbat alldeles för länge inom samma yrke.
Han kan fråga mig vad jag vill, om jag då svarar att jag inte vet men gärna vill ha lite förslag så är det inte så att han kommer med några. Jag lämnade för ett tag sedan in ett underlag till en utredning, han hade nu gått igenom den och undrade om jag ville fortsätta utredningen. Jag frågade om han tyckte att underlaget styrkte den diagnos jag utav tidigare läkare fått men som han inte har instämt med.
han svarar
"njaaeee....det beror väl på om du varit ärlig när du svarade" Ärlig? Varför skulle jag inte vara ärlig?
Jag blir så trött men jag vet inte om jag orkar ta upp sökandet efter en ny läkare igen.
Till något lite roligare, idag skulle vi åka och handla jag och Johan ( Ja kul va?!) Som vanligt kom vi hem med en massa saker som inte var planerat, de hade nämnligen utförsäljning på kläder.
Där hittade jag en midjekort jacka från Sjöhagen för 72,50 :-
Roligare än så har min dag inte varit än så länge men den är inte slut än! :p
Är det så svårt för en vuxen människa att vända sig till personen ifråga istället för att ränna runt till andra och spy galla.
Sen stör jag mig något så otroligt på min läkare, hade tel tid med honom idag.
Han är sååå trög! Hur kul är det att prata i telefonen med någon som knappt säger något, frågar hur jag vill ha det för att sedan tala om för mig att det var en dålig idé.
Jag böt läkare i september och ända sen första gången jag träffade honom så har han stört sig på min dos medicin. Han tycker att det är alldeles för hög.
Ja första gången sa han faktiskt så här, jag citerar
"Hur bad du dig åt för att då den här dosen?" Vad förväntade han sig för svar?
"Ja jag låg med den förra läkaren"
"Jag mordhotade den förra läkarens familj"
"Jag bröt mig in nattetid och ändrade dosen i receptet" ?????
Han är som en gammal tant som jobbar på dagis och som suckar varje gång ett barn kommer, ni vet en sån där person som har jobbat alldeles för länge inom samma yrke.
Han kan fråga mig vad jag vill, om jag då svarar att jag inte vet men gärna vill ha lite förslag så är det inte så att han kommer med några. Jag lämnade för ett tag sedan in ett underlag till en utredning, han hade nu gått igenom den och undrade om jag ville fortsätta utredningen. Jag frågade om han tyckte att underlaget styrkte den diagnos jag utav tidigare läkare fått men som han inte har instämt med.
han svarar
"njaaeee....det beror väl på om du varit ärlig när du svarade" Ärlig? Varför skulle jag inte vara ärlig?
Jag blir så trött men jag vet inte om jag orkar ta upp sökandet efter en ny läkare igen.
Till något lite roligare, idag skulle vi åka och handla jag och Johan ( Ja kul va?!) Som vanligt kom vi hem med en massa saker som inte var planerat, de hade nämnligen utförsäljning på kläder.
Där hittade jag en midjekort jacka från Sjöhagen för 72,50 :-
Roligare än så har min dag inte varit än så länge men den är inte slut än! :p
söndag 17 januari 2010
Spöken?
Just nu sitter jag i min nya fotölj med fötterna på bordet :p Alla sover och jag njuter verkligen av att "vara själv" mer själv än så här är jag nämnligen typ aldrig. Har kollat på köping, så underbara. Julia sa efter en stund när Mats varit i bild att han liknar Krille ;)
Idag har varit en kall dag, inte alls lika skön som igår. Jag va iskall efter att ha stått och lekt instruktör på volten. Lite begåvning måste jag dock ja för Maggan har blivit så duktig. Från att ha varit en ren nybörjare i höstas har hon utvecklats något enormt. Hon rider Fjolá bättre än de flesta jag sett på hennes rygg och Fjolá är svår på det sättet att hon inte i onödan går framåt. Men med Maggan på ryggen får hon fart i benen, hon kliver på riktigt snyggt och lyssnar till hjälperna. Kanske är det Maggans lätta kropp hon uppskattar men jag tror det handlar om kemin dem emellan De tycker helt enkelt om varandra och får därför ett sådant fint sammarbete. Det är kul när man ser framsteg hos de man försöker lära, fortsätter det i den här takten får vi dock hitta en ny lärare för då räcker inte min kunskap till :)
Johan är övertygad om att vi har besök av så kallade andar här hemma, eller det har vi enligt honom haft i alla lägenheter vi bott i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro :/
Nu på senaste har det varit en del incidenter som är lite märklig.
Barnens leksaker börjar helt plötsligt spela en melodi eller en docka börjar prata..
En kväll satt jag i köket och kylboxen med inbyggd radio börjar helt plötsligt brusa väldigt högt, ni vet sådär som det låter när man inte får in en kanal. Hur tusan den som legat sedan i somras helt plötsligt kan börja låta kan man ju undra.
Saker ramlar ner, volymen på tv:n höjs..
Jag var som lite otroligt mörkrädd och LIVRÄDD för spöken. Jag såg skepnader, hörde konstiga ljud och hade mardrömmar. Jag minns att jag hade ångest över mörkret redan som riktigt liten. Den här skräcken höll i sig väldigt länge och långt upp i åren och det enda sättet för mig att hantera den var att bestämma mig för att inte tro på det. Så sedan dess har jag faktiskt inte gjort det utan tror på att allt har en naturlig förklaring, typ att leksakerna hakat upp sig eller så.
Jag hoppas nu i alla fall dessa andar är snälla och låter bli att skrämma mig. Det vore ju himla tråkigt om jag måste ge Johan utegångsförbud för att jag inte vågar vara ensam hemma :p
Nu ska jag titta på Vapenbröder och dräggla lite över "Franc Vagner" ;)
Btw se Sommaren med Göran. Va länge sedan jag skrattade så åt en film :)
Härliga sommar
Johan Simba strax innan han blev valack
Laika när vi hämtade henne
Laika nu med vinterpäls, något smalare
Idag har varit en kall dag, inte alls lika skön som igår. Jag va iskall efter att ha stått och lekt instruktör på volten. Lite begåvning måste jag dock ja för Maggan har blivit så duktig. Från att ha varit en ren nybörjare i höstas har hon utvecklats något enormt. Hon rider Fjolá bättre än de flesta jag sett på hennes rygg och Fjolá är svår på det sättet att hon inte i onödan går framåt. Men med Maggan på ryggen får hon fart i benen, hon kliver på riktigt snyggt och lyssnar till hjälperna. Kanske är det Maggans lätta kropp hon uppskattar men jag tror det handlar om kemin dem emellan De tycker helt enkelt om varandra och får därför ett sådant fint sammarbete. Det är kul när man ser framsteg hos de man försöker lära, fortsätter det i den här takten får vi dock hitta en ny lärare för då räcker inte min kunskap till :)
Johan är övertygad om att vi har besök av så kallade andar här hemma, eller det har vi enligt honom haft i alla lägenheter vi bott i.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro :/
Nu på senaste har det varit en del incidenter som är lite märklig.
Barnens leksaker börjar helt plötsligt spela en melodi eller en docka börjar prata..
En kväll satt jag i köket och kylboxen med inbyggd radio börjar helt plötsligt brusa väldigt högt, ni vet sådär som det låter när man inte får in en kanal. Hur tusan den som legat sedan i somras helt plötsligt kan börja låta kan man ju undra.
Saker ramlar ner, volymen på tv:n höjs..
Jag var som lite otroligt mörkrädd och LIVRÄDD för spöken. Jag såg skepnader, hörde konstiga ljud och hade mardrömmar. Jag minns att jag hade ångest över mörkret redan som riktigt liten. Den här skräcken höll i sig väldigt länge och långt upp i åren och det enda sättet för mig att hantera den var att bestämma mig för att inte tro på det. Så sedan dess har jag faktiskt inte gjort det utan tror på att allt har en naturlig förklaring, typ att leksakerna hakat upp sig eller så.
Jag hoppas nu i alla fall dessa andar är snälla och låter bli att skrämma mig. Det vore ju himla tråkigt om jag måste ge Johan utegångsförbud för att jag inte vågar vara ensam hemma :p
Nu ska jag titta på Vapenbröder och dräggla lite över "Franc Vagner" ;)
Btw se Sommaren med Göran. Va länge sedan jag skrattade så åt en film :)
Härliga sommar
Johan Simba strax innan han blev valack
Laika när vi hämtade henne
Laika nu med vinterpäls, något smalare
lördag 16 januari 2010
Diskmaskinen är TRASIG!!! NEEEEEJ!
Thea somnade strax innan 00:30 igår eller idag beroende på hur man ser det. Vi har fått ett barn som inte alls har något sömnbehov det visade sig extra tydligt när han vaknade 05:30. Jag va så trött att jag va nära att spy och svimma samtidigt. Jag tog mig igenom frukosten men sen gick det bara inte, jag måste sova sa jag till Julia som fick bli 10 år äldre och sysselsätta lillasyster ett tag. Min tanke vad väl att små lura lite men jag somnade så fort jag la huvudet på kudden och vaknar av att Johan buffar på mig, Thea hade tydligen bajsat.. varit duktig och tagit av sig blöjan efteråt men sedan inte satt på sig någon ny. Om jag säger så här, Johan har haft tvättstuga idag.
Detta blir ett svårt kapitel för mig att berätta om.. min käraste vän, den som alltid ställt upp och räddat mig från skrynkliga fingrar och sammanbrott började igår att läcka vatten. Johan har skruvat isär den, blåst i slangar, spolat i slangar men den vill inte fungera. Eller den fungerar men det är stopp någonstans, så nu har vi ett berg av disk som måste HANDDISKAS och inget diskställ har vi heller.. jag tror jag dör. Må ett mirakel inträffa annars står jag i kassan på MediaMarkt imorgon och langar fram Mastercardet. Ett liv utan diskmaskin tänker jag aldrig mer leva!
Denna helg är en barnhelg = stallet är fyllt av barn. Dock blev det en lugn dag idag eftersom det bara var Maggan och Elin de andra galningarna tog en tur på isen.
Bad mamma ta lite foton när jag red, inte de mest graciösa kanske
Börjar arta sig
Här försöker jag instruera Maggie, kolla in min min :p
Somnat?
Gandur älskar kaffe
Fjolá vill inte vara sämre
Under tiden jag red så kom mamma åkandes i bilen, Gandur blir väldigt glad och nyfiken så han racar ikapp med bilen. Längst bort på volten har bonden plogat upp all snö så det har blivit som en liten snövall. Mamma kliver ur bilen och ställer sig tillsammans med de andra runt bilarna, Gandur tyckte uppenbarligen inte att han såg tillräckligt bra utan klättrar upp med frambenen på vallen för att se bättre.
Jag önskar att jag hade fått en bil på det för det måste sett otroligt roligt ut :)
När jag ridit klart skulle jag longera Fjolá med elin på ryggen, jag ber därför Maggan att skritta av Gandur på volten. Maggan sitter upp och skrittar iväg på lång tygel, vad jag inte tänkte på var ju att Gandur så klart också ville fortsätta springa så när jag på en volt längre upp longerar så hänger ju han snabbt på.
Ärevarv runt volten i full galopp med Maggan på ryggen! Som tur är så är Maggan tuff och försöker stanna honom medan jag med lugn röst försöker hjälpa till.. 1 varv..2 varv.. 2 1/2 där tappar Maggie ena stigbygeln och glider av in mot staketet. Gandur springer på. Eftersom Hasse närmar sig låter jag Gandur springa och styr istället stegen mot Maggan för att kolla läget. Snart hör jag ett flås bakom mig och där står Gandur skamset med huvudet böjt mot Maggan, man kunde nästan höra honom säga "förlåt, gick det bra?" Han hade ju bara haft skit kul när han trodde att det var ok att sträcka ut benen, inte var det meningen att hon på ryggen skulle ramla av. Maggan klarade sig bra och satt snabbt upp igen :)
Denna incident visade bara ännu mer vilken enorm personlighet han har, Fjolá är likadan. När jag åkte över huvudet på henne så var hon snabbt där och puffade på mig "sorry jag snubblade men lever, hur gick det för dig?" :p Jo jag är säker på att det va så de sa ;)
Nu ska jag läsa senaste nummret av Hästfocus, såg nämnligen att min gamla ridlärare Johanna är med :)
Detta blir ett svårt kapitel för mig att berätta om.. min käraste vän, den som alltid ställt upp och räddat mig från skrynkliga fingrar och sammanbrott började igår att läcka vatten. Johan har skruvat isär den, blåst i slangar, spolat i slangar men den vill inte fungera. Eller den fungerar men det är stopp någonstans, så nu har vi ett berg av disk som måste HANDDISKAS och inget diskställ har vi heller.. jag tror jag dör. Må ett mirakel inträffa annars står jag i kassan på MediaMarkt imorgon och langar fram Mastercardet. Ett liv utan diskmaskin tänker jag aldrig mer leva!
Denna helg är en barnhelg = stallet är fyllt av barn. Dock blev det en lugn dag idag eftersom det bara var Maggan och Elin de andra galningarna tog en tur på isen.
Bad mamma ta lite foton när jag red, inte de mest graciösa kanske
Börjar arta sig
Här försöker jag instruera Maggie, kolla in min min :p
Somnat?
Gandur älskar kaffe
Fjolá vill inte vara sämre
Under tiden jag red så kom mamma åkandes i bilen, Gandur blir väldigt glad och nyfiken så han racar ikapp med bilen. Längst bort på volten har bonden plogat upp all snö så det har blivit som en liten snövall. Mamma kliver ur bilen och ställer sig tillsammans med de andra runt bilarna, Gandur tyckte uppenbarligen inte att han såg tillräckligt bra utan klättrar upp med frambenen på vallen för att se bättre.
Jag önskar att jag hade fått en bil på det för det måste sett otroligt roligt ut :)
När jag ridit klart skulle jag longera Fjolá med elin på ryggen, jag ber därför Maggan att skritta av Gandur på volten. Maggan sitter upp och skrittar iväg på lång tygel, vad jag inte tänkte på var ju att Gandur så klart också ville fortsätta springa så när jag på en volt längre upp longerar så hänger ju han snabbt på.
Ärevarv runt volten i full galopp med Maggan på ryggen! Som tur är så är Maggan tuff och försöker stanna honom medan jag med lugn röst försöker hjälpa till.. 1 varv..2 varv.. 2 1/2 där tappar Maggie ena stigbygeln och glider av in mot staketet. Gandur springer på. Eftersom Hasse närmar sig låter jag Gandur springa och styr istället stegen mot Maggan för att kolla läget. Snart hör jag ett flås bakom mig och där står Gandur skamset med huvudet böjt mot Maggan, man kunde nästan höra honom säga "förlåt, gick det bra?" Han hade ju bara haft skit kul när han trodde att det var ok att sträcka ut benen, inte var det meningen att hon på ryggen skulle ramla av. Maggan klarade sig bra och satt snabbt upp igen :)
Denna incident visade bara ännu mer vilken enorm personlighet han har, Fjolá är likadan. När jag åkte över huvudet på henne så var hon snabbt där och puffade på mig "sorry jag snubblade men lever, hur gick det för dig?" :p Jo jag är säker på att det va så de sa ;)
Nu ska jag läsa senaste nummret av Hästfocus, såg nämnligen att min gamla ridlärare Johanna är med :)
fredag 15 januari 2010
Husmusen är död och jag var på arbetsintervju
Idag när mamma lunchade hästarna gick hon en minst ovanlig syn till mötes.
I hinken med blötlagd betfor låg husmusen, drunknad. Den lilla stackaren hade väl hoppat ner i tron att hitta något smaskigt och sedan inte kommit upp igen. Nåja, han/hon fick väl iaf en smaskig sista måltid.
Må du vila i frid på gödselstacken kära husmus.
Min dag började som vanligt minst kaotisk med att klockan ringer, jag är verkligen ingen morgonmänniska och behöver en lång startsträcka innan jag kan lägga i någon högre växel. Men barn skulle göras iordning födas och lämnas på dagis, jag själv skulle klä på mig, göra något åt mitt hår som stod rätt upp och dessutom hitta bilnyckel, plånbok (fick jag aldrig med mig), front, GPS, mobil och snus.
På fredagar brukar barnen alltid vara inne på morgonen för de har sångsamling, perfekt en dag som denna när man behöver tjäna in tid och nu kunde jag ju då göra det genom att inte klä på dem full vintermundering. Överraskande nog verkar jag hålla tidsplanen något när jag kommer upp till dagis och ser de små liven åka sjtärtlapp - fan jag hade ju glömt att de var inskolningar den här veckan = alla andra barn ute! Nu var det ju bara att springa in som den jäktande mamman jag kände mig som och klä på dem, snabbt pussa hejdå och sedan slänga mig in i bilen för att knappa in mitt färdmål på GPS:en. SOLLENTUNA CENTRUM skriver jag medan jag samtidigt försöker styra och växla. Tror ni att min GPS hittar till Sollentuna Centrum? NEJ! Den hittar tamefan ingenstans och jag undrar vad man egentligen ska ha den till.. Jag köpte ju en för att kunna hitta till platser och slippa köra typ 30 mil extra (ja det har faktiskt hänt) men alla de gånger som jag behöver den så finns adresserna aldrig med. Det man däremot kan få upp är Göteborg, Malmö, Stockholm och Hem. Och hur svårt är det att hitta hem? Eller att köra till en stor stad dit det är skyltat från varenda plats i Sverige. Snacka om att de där tillverkarna tjänar pengar på att lura folk.
Kan riktigt höra hur Lillbabs säger "följ e4:an" .. tyst i typ 40 mil.. "ta avfarten".. "du har nu nått din destination". Väldigt behändigt för den som är blind och inte kan läsa skyltar.. sen kan man ju fråga sig vad de har i trafiken och göra.
Istället ringer jag pappa, min levande GPS som faktiskt oftast hittar dit man ska och hör och häpna jag hittade fram till AMS alldeles själv på FÖRSTA försöket! Har aldrig i världshistorien inträffat tidigare. Jag stoppar pengar i automaten, tar hissen upp och kliver in prick 10:00.
Intervjun som jag så gärna skulle vilja berätta om men inte kan gick super. Jag har ju fått den fördelen att det är få saker som gör mig nervös, istället satt jag i 1 1/2 timme med denna man, tuggade tuggummi och sa saker som "Ja men vafan det är klart" eller "jo men vafan alla har ju pissdagar, haha" eller för att inte glömma "har du inte käkat?, äh men vafan det måste du ju göra annars blir du grinig vettu ;)" haha.. :p Detta kom jag dock på i efterhand att man kanske inte efter reglernas bok ska göra. Men men.. det verkade gå hem för som sagt gick det väldigt bra =)
Jag är ganska så säker på att jag kommer att få ett samtal från min far när han läser det här ;)
Igår vid åtta tiden så ber Hasse mig att följa med och titta på en bil eftersom hans inte startar vid minusgrader. Vi åker ner till ett garage och Hasse klampar in.. "aa tjena söker Robban" Ni som träffat Hasse vet ju att man ganska lätt kan få en uppfattning om att han är en riktig buse, rakad skalle, bockskägg och en massa tatueringar, sen är han knappast liten heller! För att spä på det hela går han oftast klädd i kamoflagebyxor och en stor tröja med typ en dödskalle på.
Vi möts av några ännu större killar som omsorgsfullt polerar sina bilar samtidigt som det strömmar ut hårdrock från radion (behöver jag tillägga att ena killen har två rottisar och ett gips runt handen?) jag känner liksom hur magkänslan börjar ana oråd när killen med gipset trevligt sträcker fram den friska handen för att hälsa. Med tanke på det umgänge man har borde man kanske lärt sig att inte ha så förutfattade meningar om folk..
Vi provkör bilen och när vi kommer tillbaka har ännu en man slutit sig till sällskapet, han kommer fram och frågar om Hasse oroar sig för tickandet i bilen?
Näe det är ingen fara säger Hasse men tillägger att kopplingen tar lite lågt..
Mannen frågar om han får testa lite och sätter sig i bilen utan att invänta ett svar, han varvar bilen som nu gör allt för att få komma framåt där Hasse och den andra killen står lutade över huven. Mannen hoppar ur, skruvar på något i motorn och hoppar lika snabbt in i bilen igen för att fortsätta att varva så däcken skriker.
"fan det blir ju sviindyrt att fixa den här"
Bra försäljare tänker jag, för vi tror ju att den här mannen är med killarna som säljer bilen. Vi fortsätter förvånas när mannen hoppar ur bilen, skuttar runt den och mumlar högt för sig själv att det är schysst med hatthylla och att nog ska byta *nån del jag inte kan uttala*
"är det schyssta däck då?"
Nu inleder mannen en tuff match mot bilens däck, han sparkar höger vänster, höger vänster och jag kan lova att ni inte skulle vilja möta honom i en fight!
Lika snabbt som han dök upp hoppar han tillbaka till en jeep och slänger sig in i bilens baksäte och bilen försvinner.
Att han var påtänd gick ju inte att ta miste på, skumma personer finns verkligen överallt.
----------------------------------------------------------------------------------
Min träningsvärk idag är knappast rolig, det gör liksom ont ÖVERALLT. När jag på kvällen red kunde jag lätt veta när jag satt perfekt för då gjorde bra jäkla ont överallt :p Gandur skötte sig super idag! Trots att jag började med att doppa hov efter hov i en hink med varmvatten, måste verkligen få på snösulor nu.
Jag har inte tränat någon tölt på ett tag utan riktat in mig på att få honom att tänka framåt och bära sig skritt och trav. I onsdags fick han dessutom sträcka ut sig i full galopp på den snötäckta åkern :) Nu sitter tänket framåt kan jag säga :p
Jag blev så glad idag när han under mig ökade och minskade traven på helt långa tyglar, dessutom var det mörkt så jag kunde se i skuggan hur han verkligen trampade under sig :) Vi tog lite tölt och vad han ansträngde sig! Att det är en häst med vilja går inte att ta miste på. Han töltade så duktigt och när han inte längre orkar känner man ändå hur han tar ut det sista och inväntar klartecken på att få komma ner i skritt! Sicken toppenhäst man fått låna!! Han toppade kvällen med att ge mig en riktigt vitlökspuss :)
Avsluta mitt blandade inlägg med att tipsa om dessa låtar
Love Story - Taylor Swift
Mrs McGrath - Bruce Springsteen
Och den här, man kan inte låta bli att bli glad och sjunga med
http://www.youtube.com/watch?v=xIoSTbPt_PI
och
http://www.youtube.com/watch?v=R12QVtuB0_Q&NR=1
Trevlig kväll!
I hinken med blötlagd betfor låg husmusen, drunknad. Den lilla stackaren hade väl hoppat ner i tron att hitta något smaskigt och sedan inte kommit upp igen. Nåja, han/hon fick väl iaf en smaskig sista måltid.
Må du vila i frid på gödselstacken kära husmus.
Min dag började som vanligt minst kaotisk med att klockan ringer, jag är verkligen ingen morgonmänniska och behöver en lång startsträcka innan jag kan lägga i någon högre växel. Men barn skulle göras iordning födas och lämnas på dagis, jag själv skulle klä på mig, göra något åt mitt hår som stod rätt upp och dessutom hitta bilnyckel, plånbok (fick jag aldrig med mig), front, GPS, mobil och snus.
På fredagar brukar barnen alltid vara inne på morgonen för de har sångsamling, perfekt en dag som denna när man behöver tjäna in tid och nu kunde jag ju då göra det genom att inte klä på dem full vintermundering. Överraskande nog verkar jag hålla tidsplanen något när jag kommer upp till dagis och ser de små liven åka sjtärtlapp - fan jag hade ju glömt att de var inskolningar den här veckan = alla andra barn ute! Nu var det ju bara att springa in som den jäktande mamman jag kände mig som och klä på dem, snabbt pussa hejdå och sedan slänga mig in i bilen för att knappa in mitt färdmål på GPS:en. SOLLENTUNA CENTRUM skriver jag medan jag samtidigt försöker styra och växla. Tror ni att min GPS hittar till Sollentuna Centrum? NEJ! Den hittar tamefan ingenstans och jag undrar vad man egentligen ska ha den till.. Jag köpte ju en för att kunna hitta till platser och slippa köra typ 30 mil extra (ja det har faktiskt hänt) men alla de gånger som jag behöver den så finns adresserna aldrig med. Det man däremot kan få upp är Göteborg, Malmö, Stockholm och Hem. Och hur svårt är det att hitta hem? Eller att köra till en stor stad dit det är skyltat från varenda plats i Sverige. Snacka om att de där tillverkarna tjänar pengar på att lura folk.
Kan riktigt höra hur Lillbabs säger "följ e4:an" .. tyst i typ 40 mil.. "ta avfarten".. "du har nu nått din destination". Väldigt behändigt för den som är blind och inte kan läsa skyltar.. sen kan man ju fråga sig vad de har i trafiken och göra.
Istället ringer jag pappa, min levande GPS som faktiskt oftast hittar dit man ska och hör och häpna jag hittade fram till AMS alldeles själv på FÖRSTA försöket! Har aldrig i världshistorien inträffat tidigare. Jag stoppar pengar i automaten, tar hissen upp och kliver in prick 10:00.
Intervjun som jag så gärna skulle vilja berätta om men inte kan gick super. Jag har ju fått den fördelen att det är få saker som gör mig nervös, istället satt jag i 1 1/2 timme med denna man, tuggade tuggummi och sa saker som "Ja men vafan det är klart" eller "jo men vafan alla har ju pissdagar, haha" eller för att inte glömma "har du inte käkat?, äh men vafan det måste du ju göra annars blir du grinig vettu ;)" haha.. :p Detta kom jag dock på i efterhand att man kanske inte efter reglernas bok ska göra. Men men.. det verkade gå hem för som sagt gick det väldigt bra =)
Jag är ganska så säker på att jag kommer att få ett samtal från min far när han läser det här ;)
Igår vid åtta tiden så ber Hasse mig att följa med och titta på en bil eftersom hans inte startar vid minusgrader. Vi åker ner till ett garage och Hasse klampar in.. "aa tjena söker Robban" Ni som träffat Hasse vet ju att man ganska lätt kan få en uppfattning om att han är en riktig buse, rakad skalle, bockskägg och en massa tatueringar, sen är han knappast liten heller! För att spä på det hela går han oftast klädd i kamoflagebyxor och en stor tröja med typ en dödskalle på.
Vi möts av några ännu större killar som omsorgsfullt polerar sina bilar samtidigt som det strömmar ut hårdrock från radion (behöver jag tillägga att ena killen har två rottisar och ett gips runt handen?) jag känner liksom hur magkänslan börjar ana oråd när killen med gipset trevligt sträcker fram den friska handen för att hälsa. Med tanke på det umgänge man har borde man kanske lärt sig att inte ha så förutfattade meningar om folk..
Vi provkör bilen och när vi kommer tillbaka har ännu en man slutit sig till sällskapet, han kommer fram och frågar om Hasse oroar sig för tickandet i bilen?
Näe det är ingen fara säger Hasse men tillägger att kopplingen tar lite lågt..
Mannen frågar om han får testa lite och sätter sig i bilen utan att invänta ett svar, han varvar bilen som nu gör allt för att få komma framåt där Hasse och den andra killen står lutade över huven. Mannen hoppar ur, skruvar på något i motorn och hoppar lika snabbt in i bilen igen för att fortsätta att varva så däcken skriker.
"fan det blir ju sviindyrt att fixa den här"
Bra försäljare tänker jag, för vi tror ju att den här mannen är med killarna som säljer bilen. Vi fortsätter förvånas när mannen hoppar ur bilen, skuttar runt den och mumlar högt för sig själv att det är schysst med hatthylla och att nog ska byta *nån del jag inte kan uttala*
"är det schyssta däck då?"
Nu inleder mannen en tuff match mot bilens däck, han sparkar höger vänster, höger vänster och jag kan lova att ni inte skulle vilja möta honom i en fight!
Lika snabbt som han dök upp hoppar han tillbaka till en jeep och slänger sig in i bilens baksäte och bilen försvinner.
Att han var påtänd gick ju inte att ta miste på, skumma personer finns verkligen överallt.
----------------------------------------------------------------------------------
Min träningsvärk idag är knappast rolig, det gör liksom ont ÖVERALLT. När jag på kvällen red kunde jag lätt veta när jag satt perfekt för då gjorde bra jäkla ont överallt :p Gandur skötte sig super idag! Trots att jag började med att doppa hov efter hov i en hink med varmvatten, måste verkligen få på snösulor nu.
Jag har inte tränat någon tölt på ett tag utan riktat in mig på att få honom att tänka framåt och bära sig skritt och trav. I onsdags fick han dessutom sträcka ut sig i full galopp på den snötäckta åkern :) Nu sitter tänket framåt kan jag säga :p
Jag blev så glad idag när han under mig ökade och minskade traven på helt långa tyglar, dessutom var det mörkt så jag kunde se i skuggan hur han verkligen trampade under sig :) Vi tog lite tölt och vad han ansträngde sig! Att det är en häst med vilja går inte att ta miste på. Han töltade så duktigt och när han inte längre orkar känner man ändå hur han tar ut det sista och inväntar klartecken på att få komma ner i skritt! Sicken toppenhäst man fått låna!! Han toppade kvällen med att ge mig en riktigt vitlökspuss :)
Avsluta mitt blandade inlägg med att tipsa om dessa låtar
Love Story - Taylor Swift
Mrs McGrath - Bruce Springsteen
Och den här, man kan inte låta bli att bli glad och sjunga med
http://www.youtube.com/watch?v=xIoSTbPt_PI
och
http://www.youtube.com/watch?v=R12QVtuB0_Q&NR=1
Trevlig kväll!
torsdag 14 januari 2010
Ridlektion på Sveriges spinkigaste halvblod
Nu har jag varit och ridit min lektion och. . . JAG SÖG! Jag var totalt VÄRDELÖS!
Nåja får väl ta allt från början..
Rullar in på gården, parkerar bilen och kliver ut för att gå in i vad jag trodde var en typisk ridskola.. icke.
Det fanns liksom ingen typisk ingång utan jag öpnnade en stalldörr och stack in huvudet - Hallå!?
- Du kan ha dörren öppen jag ska ta in hästar, Sandra kommer snart.
Jaha, tänkte jag får väl vänta här då, går runt och tittar i stallet och slås av tanken att "mitt" stall är i väldigt bra skick. De här boxarna var små och slitna, i taket hängde plast som jag antog skulle isolera där det saknades tak till loftet. Stallet var som en labyrint och rymde allt från små ponnier till stora hästar.
Det är iskallt i stallet och jag ångrar lite att jag inte tog på mig täckbyxor, hästarna som precis kommit in står och mumsar halm och en tjock katt kommer jamandes och lägger sig på mina fötter.
Efter en stund kommer min ridinstruktör in och Presenterar sig som Sandra, hon visar mig till den häst jag ska rida.
- Jag måste fixa lite saker men där inne finns hennes utrustning och du kan ta vilken borste du vill, gör iordning henne så kommer jag snart.
- Ok, säger jag lite smått förvirrat.
- Förresten, du va hästvan va?
- Jodå, det är jag.
Sandra lämnar stallet och kvar står jag med en stor svart häst jag aldrig tidigare sett.
Jag öppnar boxdörren och kliver in, hon verkar snäll iaf. Man har ju en bild av griniga ridskolehästar som båte sparkas och bits.. :p
Jag börjar ta av henne lagret med täcken och där under gömmer sig det spinkigaste halvblod jag någonsin sett. Hon är rätt hög, känns högre än mig och jag är 166,5 cm (den där halva centimeterna är mycket viktig när man är kort) manken är hög, benen långa och smala och halsen lika så. Kanske ingen skönhet, jag lägger märke till att hon är triangelmärkt.
Det är ganska så ovant att sadla en stor häst, man når liksom inte riktigt upp :p
Vi traskar in i ett mindre ridhus.
- Jag vet inte hur ni med islandshästar gör men vi ställer upp på medellinjen.
- Ja vi hoppar väl upp i stallgången redan säger jag skämtsamt.
Jag får en konstig blick tillbaka, kanske uppfattade hon inte min skämtsamma ton.
Med hjälp av en pall sitter jag upp och får genast problem med balansen, jag är bredare än hästen, det är som att sitta på manken.. de va liksom ingen skillnad på den och ryggen.
Lektionen börjar bra sen går det sakta men säkert utför.. Det va såå ovant att rida en stor häst, jag är ju van vid ponny steg.
Lättridningen börjar med att jag ska byta sittben hela tiden, marigt men det funkar. Sen är det tydligen meningen att jag ska sitta ner.. ja men det klarar jag tänker jag det gör jag ju hela tiden hemma! Ha.. jag känner mig som en vante som flyger upp och ner och jag va allvarligt talat rädd att knäcka den magra hästens rygg. Efter ett tag får jag in rytmen och den samlade traven och arbetstraven börjar kännas helt ok.
Men seriöst vad är det med dressyrryttare? Hur kan man påstå att det är bekvämt att sitta ner på en stor häst i ökad trav? Jag trodde jag skulle slå huvudet i taket och jag vet att det inte bara är jag. Jag har sett dressyryttare och de flyger upp och ner de med. När jag tror att jag är på god väg att få en hjärnskakning ber hon mig öka ännu mer, jag driver och är helt säker på att hon snart kommer att be mig sitta av och anmäla mig till nybörjargruppen när hon utbrister
- Bra!! Så ska det se ut, snyggt!!
Hur fan det vara snyggt tänker jag och hoppar vidare i sadeln. Just när jag tror att vi ska överge denna nedsittning i traven kommer hon med den briljanta iden att jag ska skippa stigbyglarna. Kul! Nu flyger man åt skogen med!
Men faktum är att det faktiskt var lättare, när jag hade vant mig med rytmen så återstod bara att göra något åt min sits.
Vi islandshästmänniskor kategoriseras verkligen i ett skogsmullefack!
- Rider ni på bana någonting? Det gör ni inte va, ni rider väl mest i skogen?
- Man rider aldrig dressyr på islänningar va? Alltså typ skänkelvikningar eller så?
- Rider ni så mycket på bana att du vet vad "vända snett igenom" betyder? ( men hallå kom igen nu, det är fortfarande hästar vi rider)
Jag förklarar att man faktiskt kan rida både på bana och göra skänkelvikningar på en islandshäst samt att det faktiskt är ganska vanligt att man gör det.
Jag rider vidare och Sandra tjatar på mig att flytta skänkeln längre bak samt höja handen.
- Det är problemet med er islandsryttare, ha har en förmåga att skjuta fram skänkeln. (Problemet?)
- Sen lutar ni er bak och har en låg hand också...
Sandra säger saker som att jag ska minska traven så mycket jag bara kan med driva mer(?!)
- Bak med benen, upp med handen, ut med magen.
Efter en timme av skumpande trav, högerställning, vänsterställning, volter, innerspår, ytterspår, samlad galopp och ökad galopp är det dags att sitta av. (efter den obligatoriska uppställningen på mittlinjen såklart)
Vägen ner känns som två meter och när mina fötter nuddar marken vill benen knappt bära mig.
Mina ben var helt slut! Är det så det ska kännas efter ett ridpass? Va fan håller jag på med när jag rider om det är så här det ska kännas?
Jag vacklar in med hästen i stallet och funderar på om jag inte lika gärna kan åka upp på coop och stoppa en femma i den där karusellhästen som står utanför.
Jag ställer in hästen och Sandra säger att jag ska ringa igen om jag vill rida mer för henne.
Hade det inte varit för den träningsvärk som redan infunnit sig i mina ben hade jag gått till bilen med svansen mellan benen redo att hänga mig när jag kommer hem.
Men istället känner jag hur insidan på mina lår tappat typ 1 kg var och hur rumpan lyfts upp. Kanske fick jag ut något bra utav lektionen ändå :)
Nä riktigt så illa var det väl inte, det var otroligt ovant men lärorikt. Det är stor skillnad på att rida en stor häst och en isis. Jag har ju länge saknat att rida en stor häst och rida klassisk dressyr och nu har jag gjort det, kul var det men jag skulle aldrig kunna byta ras. Vad man skulle sakna islänningens härliga temperament, deras kraft och styrka som ryms i den lilla kroppen och dess gångarter.
Sandra var jätte duktig och en bra och peppande instruktör, jag kommer garanterat att rida för henne igen men nästa gång tar jag med mig en isis och bevisar att man faktiskt kan göra både det ena och det andra med dem ;)
Vill avsluta med att gratulera Linda och Robin till dotter nr två som såg dagens ljus tidigt imorse. Hon har än så vitt jag vet inte fått något namn.
Men välkommen till världen lillasyster Hellberg/Hamrin.
Nåja får väl ta allt från början..
Rullar in på gården, parkerar bilen och kliver ut för att gå in i vad jag trodde var en typisk ridskola.. icke.
Det fanns liksom ingen typisk ingång utan jag öpnnade en stalldörr och stack in huvudet - Hallå!?
- Du kan ha dörren öppen jag ska ta in hästar, Sandra kommer snart.
Jaha, tänkte jag får väl vänta här då, går runt och tittar i stallet och slås av tanken att "mitt" stall är i väldigt bra skick. De här boxarna var små och slitna, i taket hängde plast som jag antog skulle isolera där det saknades tak till loftet. Stallet var som en labyrint och rymde allt från små ponnier till stora hästar.
Det är iskallt i stallet och jag ångrar lite att jag inte tog på mig täckbyxor, hästarna som precis kommit in står och mumsar halm och en tjock katt kommer jamandes och lägger sig på mina fötter.
Efter en stund kommer min ridinstruktör in och Presenterar sig som Sandra, hon visar mig till den häst jag ska rida.
- Jag måste fixa lite saker men där inne finns hennes utrustning och du kan ta vilken borste du vill, gör iordning henne så kommer jag snart.
- Ok, säger jag lite smått förvirrat.
- Förresten, du va hästvan va?
- Jodå, det är jag.
Sandra lämnar stallet och kvar står jag med en stor svart häst jag aldrig tidigare sett.
Jag öppnar boxdörren och kliver in, hon verkar snäll iaf. Man har ju en bild av griniga ridskolehästar som båte sparkas och bits.. :p
Jag börjar ta av henne lagret med täcken och där under gömmer sig det spinkigaste halvblod jag någonsin sett. Hon är rätt hög, känns högre än mig och jag är 166,5 cm (den där halva centimeterna är mycket viktig när man är kort) manken är hög, benen långa och smala och halsen lika så. Kanske ingen skönhet, jag lägger märke till att hon är triangelmärkt.
Det är ganska så ovant att sadla en stor häst, man når liksom inte riktigt upp :p
Vi traskar in i ett mindre ridhus.
- Jag vet inte hur ni med islandshästar gör men vi ställer upp på medellinjen.
- Ja vi hoppar väl upp i stallgången redan säger jag skämtsamt.
Jag får en konstig blick tillbaka, kanske uppfattade hon inte min skämtsamma ton.
Med hjälp av en pall sitter jag upp och får genast problem med balansen, jag är bredare än hästen, det är som att sitta på manken.. de va liksom ingen skillnad på den och ryggen.
Lektionen börjar bra sen går det sakta men säkert utför.. Det va såå ovant att rida en stor häst, jag är ju van vid ponny steg.
Lättridningen börjar med att jag ska byta sittben hela tiden, marigt men det funkar. Sen är det tydligen meningen att jag ska sitta ner.. ja men det klarar jag tänker jag det gör jag ju hela tiden hemma! Ha.. jag känner mig som en vante som flyger upp och ner och jag va allvarligt talat rädd att knäcka den magra hästens rygg. Efter ett tag får jag in rytmen och den samlade traven och arbetstraven börjar kännas helt ok.
Men seriöst vad är det med dressyrryttare? Hur kan man påstå att det är bekvämt att sitta ner på en stor häst i ökad trav? Jag trodde jag skulle slå huvudet i taket och jag vet att det inte bara är jag. Jag har sett dressyryttare och de flyger upp och ner de med. När jag tror att jag är på god väg att få en hjärnskakning ber hon mig öka ännu mer, jag driver och är helt säker på att hon snart kommer att be mig sitta av och anmäla mig till nybörjargruppen när hon utbrister
- Bra!! Så ska det se ut, snyggt!!
Hur fan det vara snyggt tänker jag och hoppar vidare i sadeln. Just när jag tror att vi ska överge denna nedsittning i traven kommer hon med den briljanta iden att jag ska skippa stigbyglarna. Kul! Nu flyger man åt skogen med!
Men faktum är att det faktiskt var lättare, när jag hade vant mig med rytmen så återstod bara att göra något åt min sits.
Vi islandshästmänniskor kategoriseras verkligen i ett skogsmullefack!
- Rider ni på bana någonting? Det gör ni inte va, ni rider väl mest i skogen?
- Man rider aldrig dressyr på islänningar va? Alltså typ skänkelvikningar eller så?
- Rider ni så mycket på bana att du vet vad "vända snett igenom" betyder? ( men hallå kom igen nu, det är fortfarande hästar vi rider)
Jag förklarar att man faktiskt kan rida både på bana och göra skänkelvikningar på en islandshäst samt att det faktiskt är ganska vanligt att man gör det.
Jag rider vidare och Sandra tjatar på mig att flytta skänkeln längre bak samt höja handen.
- Det är problemet med er islandsryttare, ha har en förmåga att skjuta fram skänkeln. (Problemet?)
- Sen lutar ni er bak och har en låg hand också...
Sandra säger saker som att jag ska minska traven så mycket jag bara kan med driva mer(?!)
- Bak med benen, upp med handen, ut med magen.
Efter en timme av skumpande trav, högerställning, vänsterställning, volter, innerspår, ytterspår, samlad galopp och ökad galopp är det dags att sitta av. (efter den obligatoriska uppställningen på mittlinjen såklart)
Vägen ner känns som två meter och när mina fötter nuddar marken vill benen knappt bära mig.
Mina ben var helt slut! Är det så det ska kännas efter ett ridpass? Va fan håller jag på med när jag rider om det är så här det ska kännas?
Jag vacklar in med hästen i stallet och funderar på om jag inte lika gärna kan åka upp på coop och stoppa en femma i den där karusellhästen som står utanför.
Jag ställer in hästen och Sandra säger att jag ska ringa igen om jag vill rida mer för henne.
Hade det inte varit för den träningsvärk som redan infunnit sig i mina ben hade jag gått till bilen med svansen mellan benen redo att hänga mig när jag kommer hem.
Men istället känner jag hur insidan på mina lår tappat typ 1 kg var och hur rumpan lyfts upp. Kanske fick jag ut något bra utav lektionen ändå :)
Nä riktigt så illa var det väl inte, det var otroligt ovant men lärorikt. Det är stor skillnad på att rida en stor häst och en isis. Jag har ju länge saknat att rida en stor häst och rida klassisk dressyr och nu har jag gjort det, kul var det men jag skulle aldrig kunna byta ras. Vad man skulle sakna islänningens härliga temperament, deras kraft och styrka som ryms i den lilla kroppen och dess gångarter.
Sandra var jätte duktig och en bra och peppande instruktör, jag kommer garanterat att rida för henne igen men nästa gång tar jag med mig en isis och bevisar att man faktiskt kan göra både det ena och det andra med dem ;)
Vill avsluta med att gratulera Linda och Robin till dotter nr två som såg dagens ljus tidigt imorse. Hon har än så vitt jag vet inte fått något namn.
Men välkommen till världen lillasyster Hellberg/Hamrin.
onsdag 13 januari 2010
Jag sunkas ner och kommer snart dö av förvirring
Jag är så sunkig, ja menar det.
Går man inte klädd i ridkläder så är det mjukisbyxor och Johans tjocktröja eller varför inte vara i understället. Snyggt? NEJ! Skönt? OTROLIGT!
Håret glömmer jag för det mesta att borsta så det står antingen på ända eller ligger helt platt eftersom jag för det mesta bär mössa. Smink existerar bara på jobbet och jag luktar för jämnan häst! Vissa dagar är jag i stallet 2-3 ggr och då hinner jag inte med att duscha efter varje gång.
För att inte tala om hur förvirrad jag är, kanske inget nytt men idag tog jag nog priset.
Har varit hundvakt åt mammas rottis, hämtade henne vid lunch och tog med henne till stallet där jag blev kvar några timmar. Flertalet ggr glömde jag dock bort att jag hade henne med, som tur så höll hon sig i närheten. När jag åkte hem ringer mamma, vi pratar en stund och sen frågar hon om det var länge sen jag lämnade Henna.
Henna!! Ja, hon ligger ju kvar i bilen och jag är i stort sett hemma. Jag hade totalt glömt bort att jag skulle lämna henne och för att vara ärlig hade jag glömt att hon var med i bilen. Tur att jag inte glömt henne i stallet eller typ kvar i bilen när jag gick in.
Min käre far sa häromdagen att jag måste skaffa en almenacka och jag har en på väggen i köket. Han tyckte att det va svårt att boka in något med mig eftersom jag aldrig riktigt vet om jag är ledig eller inte. Men en almenacka kunde jag ju då kolla om jag har någon lucka och på så vis minska risken att jag dubbelbokar mig.
Jätte smart MEN hur tusan ska jag komma ihåg att skriva ner i almenackan vad jag ska göra??
Min läkare frågade mig för länge sedan om jag har problem att minnas saker eller att komma i tid. Näe, svarade jag, inte det minsta! Han tyckte det va lite konstigt med tanke på hur stressad jag är.
Idag fick jag ett brev av honom.
" Hej Nina.
Du lämnade för ett tag sedan in underlaget till utredningen vi kommit överens om att göra. Jag har försökt att ringa dig men inte fått något svar och du har heller inte ringt tillbaka. Den 11/1 kl 10:00 hade du en tid hos mig som du inte dök upp på (konstigt jag låg i diket med bilen). Vi behöver göra en uppföljning på din medicinering som dessutom enligt mina beräkningar borde vara slut vid det här laget, du behöver ett nytt recept.
Vänligen kontakta mig! "
Eh jaha, hur förklarar jag mig ur det här då?
Hade jag varit typ 85 kanske det har varit förklarligt om jag skyllde på mitt dåliga minne men jag vet inte hur accepterat det är med en sån ursäkt när man bara är 22.
Jag visste ju att jag hade en läkartid i tisdags men som sagt så låg jag i diket och hade inte nummret till läkaren på mig. När jag väl kom hem hade jag ju helt glömt bort att ringa och förklara min frånvaro. Vad det gäller medicinen så vet jag ju att den är slut men eftersom jag lever på Johan så har det ju inte varit något större problem för mig. Kanske mer för honom när han ska förklara varför hans tagit slut fortare än vad den egentligen borde..
Nej det här är ju inte acceptabelt, skärpning Nina.
Imorgon går jag till Ica och köper post it lappar (om jag kommer ihåg).
Sen får jag helt enkelt skriva lappar och sätta upp på näsan eller något så jag kommer ihåg att läsa dem.. typ.
"Kom ihåg att inte glömma plånboken i stallet"
"kom ihåg att jobba på lördag" (har aldrig hänt)
"glöm inte barnen på dagis" (har inte heller hänt, tack och lov)
"glöm inte ringa läkaren"
"glöm inte att gå till läkaren"
"glöm inte klä på dig innan du går ut" (har hänt flera gånger i mina drömmar, mycket pinsamt)
Det blir många lappar på näsan märker jag...
Går man inte klädd i ridkläder så är det mjukisbyxor och Johans tjocktröja eller varför inte vara i understället. Snyggt? NEJ! Skönt? OTROLIGT!
Håret glömmer jag för det mesta att borsta så det står antingen på ända eller ligger helt platt eftersom jag för det mesta bär mössa. Smink existerar bara på jobbet och jag luktar för jämnan häst! Vissa dagar är jag i stallet 2-3 ggr och då hinner jag inte med att duscha efter varje gång.
För att inte tala om hur förvirrad jag är, kanske inget nytt men idag tog jag nog priset.
Har varit hundvakt åt mammas rottis, hämtade henne vid lunch och tog med henne till stallet där jag blev kvar några timmar. Flertalet ggr glömde jag dock bort att jag hade henne med, som tur så höll hon sig i närheten. När jag åkte hem ringer mamma, vi pratar en stund och sen frågar hon om det var länge sen jag lämnade Henna.
Henna!! Ja, hon ligger ju kvar i bilen och jag är i stort sett hemma. Jag hade totalt glömt bort att jag skulle lämna henne och för att vara ärlig hade jag glömt att hon var med i bilen. Tur att jag inte glömt henne i stallet eller typ kvar i bilen när jag gick in.
Min käre far sa häromdagen att jag måste skaffa en almenacka och jag har en på väggen i köket. Han tyckte att det va svårt att boka in något med mig eftersom jag aldrig riktigt vet om jag är ledig eller inte. Men en almenacka kunde jag ju då kolla om jag har någon lucka och på så vis minska risken att jag dubbelbokar mig.
Jätte smart MEN hur tusan ska jag komma ihåg att skriva ner i almenackan vad jag ska göra??
Min läkare frågade mig för länge sedan om jag har problem att minnas saker eller att komma i tid. Näe, svarade jag, inte det minsta! Han tyckte det va lite konstigt med tanke på hur stressad jag är.
Idag fick jag ett brev av honom.
" Hej Nina.
Du lämnade för ett tag sedan in underlaget till utredningen vi kommit överens om att göra. Jag har försökt att ringa dig men inte fått något svar och du har heller inte ringt tillbaka. Den 11/1 kl 10:00 hade du en tid hos mig som du inte dök upp på (konstigt jag låg i diket med bilen). Vi behöver göra en uppföljning på din medicinering som dessutom enligt mina beräkningar borde vara slut vid det här laget, du behöver ett nytt recept.
Vänligen kontakta mig! "
Eh jaha, hur förklarar jag mig ur det här då?
Hade jag varit typ 85 kanske det har varit förklarligt om jag skyllde på mitt dåliga minne men jag vet inte hur accepterat det är med en sån ursäkt när man bara är 22.
Jag visste ju att jag hade en läkartid i tisdags men som sagt så låg jag i diket och hade inte nummret till läkaren på mig. När jag väl kom hem hade jag ju helt glömt bort att ringa och förklara min frånvaro. Vad det gäller medicinen så vet jag ju att den är slut men eftersom jag lever på Johan så har det ju inte varit något större problem för mig. Kanske mer för honom när han ska förklara varför hans tagit slut fortare än vad den egentligen borde..
Nej det här är ju inte acceptabelt, skärpning Nina.
Imorgon går jag till Ica och köper post it lappar (om jag kommer ihåg).
Sen får jag helt enkelt skriva lappar och sätta upp på näsan eller något så jag kommer ihåg att läsa dem.. typ.
"Kom ihåg att inte glömma plånboken i stallet"
"kom ihåg att jobba på lördag" (har aldrig hänt)
"glöm inte barnen på dagis" (har inte heller hänt, tack och lov)
"glöm inte ringa läkaren"
"glöm inte att gå till läkaren"
"glöm inte klä på dig innan du går ut" (har hänt flera gånger i mina drömmar, mycket pinsamt)
Det blir många lappar på näsan märker jag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)