Jag har ett varannanvecka förhållande med helger, varannan söndag när det har varit min tur att vara ledig så vinkar jag med en ångestfull blick av helgen och säger med något dämpad stämma - Vi ses nästa lördag! Alltså inte nu på lördag utan lördagen efter det.
Denna vecka är inte min lediga helg och även fast jag alltid jobbat dessa helger som följer så tätt så blir man aldrig riktigt tillfreds med det. Att väckas av den där skräliga signalen från telefonen, en blinkande display som talar om för mig att klockan minsann redan är 04:45! Så medan barnen ligger och snusar varma och skrynkliga i sina sängar tassar jag upp för att åka till jobbet, klockan 16 får jag åka hem igen. Det är en helt ok tid att sluta om det inte vore för att man är så satans trött då, man bokstavligen talat dör när man kommer hem. Mitt i lördagsgodisets blandning med en disneyfilm, när barnen är som gladast och har sett fram emot en myskväll med mamma så dör hon! Ja inte dör på riktigt för jag vaknar minsann dagen efter utav samma skräliga medodi från telefonen.
Ikväll slutar jag 19, en helt ok tid om man tänker på jobbet då det är som mest drag en fredagseftermiddag men man kommer hem sent, för sent. Barnen lämnad jag klockan 8 även då jag börjar 7 men det är för att de ska få komma in i verksamheten på bästa sätt. De vill vara där innan frukost och då får man som mamma accptera det, även om jag hellre velat ha sovmorgon med dem och mysa hemma på morgonen. Om vädret vill mig väl så hinner jag träffa dem en stund ikväll innan de ska sova. Det är sådant som får mig att fortare ta mig igenom mina arbetsdagar som just nu inte är särskilt roliga.
Jag saknar pluggandet, känslan av att få grotta ner sig i något man finner intressant och samtidigt känna att man utvecklas och tar sig någonstans. Jag har tagit det första steget men det är svårt att få ihop ekonomin när man pluggar har barn, hyra och bil. De sena kvällarna och helgerna kommer man inte ifrån ...
Nej nu är det dags för duschen och sen jobbet.
Min nya favorit!
fredag 17 december 2010
onsdag 17 november 2010
Konsten att skydda sig själv
Var ett tag sen jag skrev, under tiden har tankarna samlats på hög i huvudet och det är minst sagt konstigt att man inte är mer konformad just nu.
Har en ledig dag och även fast jag fick en del lediga dagar förra veckan med sjuka barn så kom den inte en dag för sent. Denna ständiga trötthet kväver mig och det trycker undan alla "må bra" känslor. Det är inte roligt att komma hem från jobbet efter att ha hämtat barnen, ställa sig vid spisen, få i sig maten och sen dö i soffan. De få timmar man får tillsammans med barnen på en dag vill jag spendera på annat sätt. Jag lider verkligen utav tröttheten även om jag vet att den beror på mörkret, samma visa varje år när dagens ljusa timmar blir allt färre och färre. Hur många timmar får man egentligen på en dag? När man åker till jobbet är det mörkt och när man åker hem är det mörkt, får ifrån ska man ta energin då?
Min läkare tyckte att jag var dum som lagt ner medicinen och ännu dummare var jag som inte börjat igen när jag visste att vintern var på väg. Har aldrig haft särskilt höga tankar om den läkaren men det fick mig att tänka i en ny bana. Kanske är det envisheten som talar att jag minsann inte ska visa honom att han har rätt.
Vitaminer är garanterat något jag behöver, motion skulle bhöva komma med på schemat även om jag känner en väldig distans då orken inte finns och tiden inte räcker till.
Allt som har hänt och händer runt omkring mig nu har ju varit en stor bidragande faktor, jag känner mig lite som en spik som jag tillåter folk att slå på igen och igen. Och nu är det vara en liten bit kvar som jag på egen hand ska pressa upp igen.
Jag vet att många upplever mig som ganska stark men det enda starka är nog att jag gång på gång orkar dra upp mig igen. Tänk om jag kunde lära mig att stå upp för mig själv, säga ifrån och inte ta åt mig, inte låta andra slå ner mig. Va mycket energi som skulle sparas.
Nu ska jag vila en stund och sen bege mig ut i kylan för att söka lite energi.
Har en ledig dag och även fast jag fick en del lediga dagar förra veckan med sjuka barn så kom den inte en dag för sent. Denna ständiga trötthet kväver mig och det trycker undan alla "må bra" känslor. Det är inte roligt att komma hem från jobbet efter att ha hämtat barnen, ställa sig vid spisen, få i sig maten och sen dö i soffan. De få timmar man får tillsammans med barnen på en dag vill jag spendera på annat sätt. Jag lider verkligen utav tröttheten även om jag vet att den beror på mörkret, samma visa varje år när dagens ljusa timmar blir allt färre och färre. Hur många timmar får man egentligen på en dag? När man åker till jobbet är det mörkt och när man åker hem är det mörkt, får ifrån ska man ta energin då?
Min läkare tyckte att jag var dum som lagt ner medicinen och ännu dummare var jag som inte börjat igen när jag visste att vintern var på väg. Har aldrig haft särskilt höga tankar om den läkaren men det fick mig att tänka i en ny bana. Kanske är det envisheten som talar att jag minsann inte ska visa honom att han har rätt.
Vitaminer är garanterat något jag behöver, motion skulle bhöva komma med på schemat även om jag känner en väldig distans då orken inte finns och tiden inte räcker till.
Allt som har hänt och händer runt omkring mig nu har ju varit en stor bidragande faktor, jag känner mig lite som en spik som jag tillåter folk att slå på igen och igen. Och nu är det vara en liten bit kvar som jag på egen hand ska pressa upp igen.
Jag vet att många upplever mig som ganska stark men det enda starka är nog att jag gång på gång orkar dra upp mig igen. Tänk om jag kunde lära mig att stå upp för mig själv, säga ifrån och inte ta åt mig, inte låta andra slå ner mig. Va mycket energi som skulle sparas.
Nu ska jag vila en stund och sen bege mig ut i kylan för att söka lite energi.
söndag 25 juli 2010
Ut med det gamla in men det nya
Som vanligt när det är tungt så får jag en ihållande känsla av att jag måste förändra, kasta ut det gamla som påminner mig om saker jag inte kan hantera. Så idag for jag iväg med min bästa vän till Bauhaus och Rusta för att shoppa inför en budgetrenovering.
Jag har tapetserat den målade/dumlenedkladdade väggen i vardagsrummet och det blev faktiskt riktigt snyggt. Imorgon lägger vi om golvet i köket sen får vi se om jag tar tag i sovrummet i veckan, har ju några semesterdagar till att förgylla även om jag hoppas på att solen kommer tillbaka.
Gårdagen var en dimma, propavanen satt kvar hårt inne i mig och det var riktigt svårt att öppna ögonen ett tag. På kvällen efter en storhandling på godisaffären i Hummelsta bestämde jag och Emilie att vi skulle ta en tur på hästarna. Ut kom vi, red genom industriområdet (väldigt bra miljöträning) och vidare för att klättra i "mördarbacken". Efter det skulle vi bara ta en liten sväng till för att sedan vända hem när vi hittade en intressant grusväg. Eftersom våra käftar glappar likt två gamla kärringar hann vi säkert rida i en halvtimme innan det slog oss att grusvägen var väldigt lång. Jag började bli lite osäker på om det verkligen var en sådan bra idé att fortsätta men Emilie va hundra på att vi snart skulle komma ut på en väg hon sedan kunde ta oss hem ifrån. Grusvägen fortsatte och fortsatte och fortsatte.. klockan likaså. Till slut tog grusvägen slut och skogen tog vid, Bubblan min envisa lilla posivitetskula ansåg dock att skogen måste ta oss hem och in i mörkret fortsatte vi.
"det står ett rådjur där framme" hojtar jag för att förhindra en större reaktion från Olle.
"Ja det kan finnas vildsvin med" hojtar Emilie där tillbaka.
Olle tvärstannar!
BRAK!!! Och precis som jag gnäller "nej men lägg av" springer familjen storsvin över vägen. Sen både ser och hör vi hur hela skogen rasslar till.
Emilie tvärvänder i skengalopp och Gandur efter...något svettiga och något som kändes som en kilometer senare inser vi att vi ridit vilse. Klockan närmar sig 23 när vi tillslut hittar ut på en bilväg utan reflexer.
Emilie försöker muntra upp mig som vid det här laget är lagom road genom att sjunga alla sånger hon kan (Emilie kan bara barn och disneysånger) samtidigt som hon testar alla möjliga ställningar man kan rida i..hon hade nämnligen väldigt ont i rumpan. När vi ridit en timme till kommer vi bara längre och längre från stallet.. Vi rider förbi fulla ungdomar, cyklande par och en del mopeder men ingen verkar tycka att det är konstigt med två ryttare som mitt i natten rider genom ett bostadsområde.
Vid midnatt så kommer räddningen när Emilies pappa hämtar oss med transporten. Gandur va så trött att han knappt orkade göra motstånd utan lät oss steg för steg flytta hans hovar in i transporten.
När jag la mig i sängen halvt ihjälfrusen lovade jag mig själv att aldrig mer rida. .
Tappra hästar, de hade nog fortsatt hur långt som helst om de hade behövt <3
Jag har tapetserat den målade/dumlenedkladdade väggen i vardagsrummet och det blev faktiskt riktigt snyggt. Imorgon lägger vi om golvet i köket sen får vi se om jag tar tag i sovrummet i veckan, har ju några semesterdagar till att förgylla även om jag hoppas på att solen kommer tillbaka.
Gårdagen var en dimma, propavanen satt kvar hårt inne i mig och det var riktigt svårt att öppna ögonen ett tag. På kvällen efter en storhandling på godisaffären i Hummelsta bestämde jag och Emilie att vi skulle ta en tur på hästarna. Ut kom vi, red genom industriområdet (väldigt bra miljöträning) och vidare för att klättra i "mördarbacken". Efter det skulle vi bara ta en liten sväng till för att sedan vända hem när vi hittade en intressant grusväg. Eftersom våra käftar glappar likt två gamla kärringar hann vi säkert rida i en halvtimme innan det slog oss att grusvägen var väldigt lång. Jag började bli lite osäker på om det verkligen var en sådan bra idé att fortsätta men Emilie va hundra på att vi snart skulle komma ut på en väg hon sedan kunde ta oss hem ifrån. Grusvägen fortsatte och fortsatte och fortsatte.. klockan likaså. Till slut tog grusvägen slut och skogen tog vid, Bubblan min envisa lilla posivitetskula ansåg dock att skogen måste ta oss hem och in i mörkret fortsatte vi.
"det står ett rådjur där framme" hojtar jag för att förhindra en större reaktion från Olle.
"Ja det kan finnas vildsvin med" hojtar Emilie där tillbaka.
Olle tvärstannar!
BRAK!!! Och precis som jag gnäller "nej men lägg av" springer familjen storsvin över vägen. Sen både ser och hör vi hur hela skogen rasslar till.
Emilie tvärvänder i skengalopp och Gandur efter...något svettiga och något som kändes som en kilometer senare inser vi att vi ridit vilse. Klockan närmar sig 23 när vi tillslut hittar ut på en bilväg utan reflexer.
Emilie försöker muntra upp mig som vid det här laget är lagom road genom att sjunga alla sånger hon kan (Emilie kan bara barn och disneysånger) samtidigt som hon testar alla möjliga ställningar man kan rida i..hon hade nämnligen väldigt ont i rumpan. När vi ridit en timme till kommer vi bara längre och längre från stallet.. Vi rider förbi fulla ungdomar, cyklande par och en del mopeder men ingen verkar tycka att det är konstigt med två ryttare som mitt i natten rider genom ett bostadsområde.
Vid midnatt så kommer räddningen när Emilies pappa hämtar oss med transporten. Gandur va så trött att han knappt orkade göra motstånd utan lät oss steg för steg flytta hans hovar in i transporten.
När jag la mig i sängen halvt ihjälfrusen lovade jag mig själv att aldrig mer rida. .
Tappra hästar, de hade nog fortsatt hur långt som helst om de hade behövt <3
torsdag 22 juli 2010
Livet tar en vändning
Jag har många ggr reflekterat över varför jag gör som jag gör, hur många gånger har man inte ångrat en handling eller en brist på handling?
Hur många gånger har man inte funderat över varför andra människor gör som de gör?
Just nu maler dessa frågor i mitt huvud om och om igen. Inte en sekund lyckas jag tänka på annat och jag tror seriöst att det kommer att äta upp mig. Jag kan omöjligt minnas alla de gånger jag tänkt att "nu går det inte mer, nu ger jag upp" men lika ofta som jag tänkt de tankarna har jag också rest mig. Jag försöker febrilt att hugga tag i den vetskapen nu men hur mycket jag än rabblar "det kommer blir bra" så sitter den där ilande känslan av smärta kvar. Det är som att någon sugit all kraft ur mig och endast lämnat kvar ett tomt hål utav smärta, jag har en djävul på axeln som skriker åt mig "ditt fel" "varför gjorde du så" "skyll dig själv".
Jag har alltid haft extremt svårt att öppna upp mig, alltid sagt A men inte B. Lite kan man dela men inte allt, hållt saker inom mig tills de svämmar över.. Med tiden släppte jag på detta och insåg hur skönt det faktiskt var att dela sina demoner. Idag ångrar jag detta djupt, jag svämmar hellre över tusentals gånger än att såras som nu. Hur kan en människa vara så elak? Vad vinner man på det?
Den här semestern blev inte alls som jag tänkt mig, istället för nöjen och vila har det blivit dagar av överlevnad och sorg, smärta och hopp.
Och jag måste erkänna att jag är livrädd för framtiden, livrädd för relationer och livrädd för vänskap. Hur ska man någonsin våga släppa garden när man vet hur ont det kan göra?
Jag lever för mina barn just nu, den enda kärleken jag vågar lita på.
Hur många gånger har man inte funderat över varför andra människor gör som de gör?
Just nu maler dessa frågor i mitt huvud om och om igen. Inte en sekund lyckas jag tänka på annat och jag tror seriöst att det kommer att äta upp mig. Jag kan omöjligt minnas alla de gånger jag tänkt att "nu går det inte mer, nu ger jag upp" men lika ofta som jag tänkt de tankarna har jag också rest mig. Jag försöker febrilt att hugga tag i den vetskapen nu men hur mycket jag än rabblar "det kommer blir bra" så sitter den där ilande känslan av smärta kvar. Det är som att någon sugit all kraft ur mig och endast lämnat kvar ett tomt hål utav smärta, jag har en djävul på axeln som skriker åt mig "ditt fel" "varför gjorde du så" "skyll dig själv".
Jag har alltid haft extremt svårt att öppna upp mig, alltid sagt A men inte B. Lite kan man dela men inte allt, hållt saker inom mig tills de svämmar över.. Med tiden släppte jag på detta och insåg hur skönt det faktiskt var att dela sina demoner. Idag ångrar jag detta djupt, jag svämmar hellre över tusentals gånger än att såras som nu. Hur kan en människa vara så elak? Vad vinner man på det?
Den här semestern blev inte alls som jag tänkt mig, istället för nöjen och vila har det blivit dagar av överlevnad och sorg, smärta och hopp.
Och jag måste erkänna att jag är livrädd för framtiden, livrädd för relationer och livrädd för vänskap. Hur ska man någonsin våga släppa garden när man vet hur ont det kan göra?
Jag lever för mina barn just nu, den enda kärleken jag vågar lita på.
söndag 16 maj 2010
Liten och rädd
Har precis sett senaste beckfilmen.. OCH JAG ÄR TYP SKIT RÄDD!! Vet inte om det var det dåliga ljudet som gav filmen lite extra spänning men usch. Kombinationen av psykfall och hur offren blev levande begravda.. ryser! Finns det något värre? Jag kan inte ens ligga under en säng utan att få panik. Och psykfall finns det gott om, man läser ju om nya varje dag i tidningarna.
Men just det här med känslan av att vara instängd, jag har röntgat hjärnan en gång och det är bland det värsta jag varit med om. 30 min instängd i ett rör!! Snacka om att behöva ha självdiciplin för att inte få panik och vad är det med lugna favoriter i öronen? Hur ska det hjälpa när maskinen låter som en byggarbetsplats så fort en bild tas? Nej tack jag trivs bäst i det fria.
Nu sitter jag och kombinerar min rädsla med illamåendet från de 10 chips jag ätit.. Helgen har varit fantastiskt, helt rätt helg att vara ledig på. Lördagen spenderade vi med trevligt sällskap nere vid lillsjön, barnen badade, vi grillade och stekte i solen. Kvällen toppades med en sådan där underbar sommarkväll på hästryggen, galopperandes fram på en äng.
Även idag tog jag en tur med tjejerna som påminde mig om att man inte alls är lika vild längre, det var galopprace och hinder i skogen. Riktigt kul tyckte Gandur som tog tillfället i akt att dela ut några bocksprång under galoppen.. :p
Underbara häst <3
Synd bara att man befinner sig en i en stillastående svacka, han har problem att hitta balansen och vikslar och rollar och vet inte alls vart han ska sätta fötterna i tölten.. :( Stackarn försöker verkligen så gott han kan men hon på ryggen lyckas inte förmedla tillräckligt :/ Nu ska jag ta tag i att boka in en kurs eller åtminstonde en lektion. Imorgon blir det nog lite tömkörning innan hästarna får gå ut och äta lite gräs till lunch :)
Men just det här med känslan av att vara instängd, jag har röntgat hjärnan en gång och det är bland det värsta jag varit med om. 30 min instängd i ett rör!! Snacka om att behöva ha självdiciplin för att inte få panik och vad är det med lugna favoriter i öronen? Hur ska det hjälpa när maskinen låter som en byggarbetsplats så fort en bild tas? Nej tack jag trivs bäst i det fria.
Nu sitter jag och kombinerar min rädsla med illamåendet från de 10 chips jag ätit.. Helgen har varit fantastiskt, helt rätt helg att vara ledig på. Lördagen spenderade vi med trevligt sällskap nere vid lillsjön, barnen badade, vi grillade och stekte i solen. Kvällen toppades med en sådan där underbar sommarkväll på hästryggen, galopperandes fram på en äng.
Även idag tog jag en tur med tjejerna som påminde mig om att man inte alls är lika vild längre, det var galopprace och hinder i skogen. Riktigt kul tyckte Gandur som tog tillfället i akt att dela ut några bocksprång under galoppen.. :p
Underbara häst <3
Synd bara att man befinner sig en i en stillastående svacka, han har problem att hitta balansen och vikslar och rollar och vet inte alls vart han ska sätta fötterna i tölten.. :( Stackarn försöker verkligen så gott han kan men hon på ryggen lyckas inte förmedla tillräckligt :/ Nu ska jag ta tag i att boka in en kurs eller åtminstonde en lektion. Imorgon blir det nog lite tömkörning innan hästarna får gå ut och äta lite gräs till lunch :)
torsdag 22 april 2010
And my real age is..
Fy fabian så trött jag är, kroppen är förutom stel också väldigt öm. Kom hem från jobbet, åt och sen sov jag i 2 timmar men är fortfarande trött.
Så med tanke på mitt kroppsliga skick och mitt livs utformning så vore det intressant att veta vad min egentliga ålder landar.. jag tippar på 46! En siffra som känns rätt.. sorry mamma men du kan omöjligt vara min biologiska mor.
För att spä på min självömkan har jag dessutom ont i huvudet, svårt att andas och en kittlande känsla i näsan som ständigt leder till nysningar :/ Pollen gissar jag men blir skeptisk när jag tittar ut på de snöflingor som faller utanför fönstret.
Idag har jag även tänkt slå slag i att gå ner i vikt.. whohoo va roligt. Men det är bara att inse att sommaren närmar sig (iaf om man tittar i almenackan) och man vill ju gärna kunna vistas utanför vassen. Det känns dock som att det kommer bli en tung match eftersom jag inte vill sätta mig på diet men den dagliga konditionen verkar inte räcka till. Jag gör ju inget annat än går och lyfter på jobbet, sen är man i stallet, sen är ju stillasittande inte riktigt min grej. Och hur i hela fridens namn ska jag lyckas få in motion i schemat? Nej jag får helt enkelt dra in på något annat typ mat.
Nu ska jag få Thea i säng och sen hoppa in i dushen för att efter det kunna sova.
Sleep tight!
Så med tanke på mitt kroppsliga skick och mitt livs utformning så vore det intressant att veta vad min egentliga ålder landar.. jag tippar på 46! En siffra som känns rätt.. sorry mamma men du kan omöjligt vara min biologiska mor.
För att spä på min självömkan har jag dessutom ont i huvudet, svårt att andas och en kittlande känsla i näsan som ständigt leder till nysningar :/ Pollen gissar jag men blir skeptisk när jag tittar ut på de snöflingor som faller utanför fönstret.
Idag har jag även tänkt slå slag i att gå ner i vikt.. whohoo va roligt. Men det är bara att inse att sommaren närmar sig (iaf om man tittar i almenackan) och man vill ju gärna kunna vistas utanför vassen. Det känns dock som att det kommer bli en tung match eftersom jag inte vill sätta mig på diet men den dagliga konditionen verkar inte räcka till. Jag gör ju inget annat än går och lyfter på jobbet, sen är man i stallet, sen är ju stillasittande inte riktigt min grej. Och hur i hela fridens namn ska jag lyckas få in motion i schemat? Nej jag får helt enkelt dra in på något annat typ mat.
Nu ska jag få Thea i säng och sen hoppa in i dushen för att efter det kunna sova.
Sleep tight!
tisdag 20 april 2010
Velig
Tog bort bloggen, fanns ingen tid att skriva när dagarna togs upp av jobb och innehållet kändes till slut ganska världelöst. Men så slog det mig, skriver jag för de som läser eller för mig själv?
Jag har alltid haft ett behov av att skriva och när man gör det offentligt känns det på något vis mer befriande, det lättar mer om man vet att någon läser.
Så nu sitter jag här igen och låter tankarna flätas samman med tangenterna, jag har precis varit ute med mamma på en tur. Den sista tiden har varit riktigt jobbig och det är få saker som kan få mig att rensa hjärnan som att sitta på hästen. Det är svår att tänka på annat när man är så totalt fokuserad på en sak, jag har dessutom turen att få ha hand om en sådan underbar häst <3
När jag åkte hem från jobbet idag så blåste jag hjärnan ren med hög musik, det funkar det med, men bara för stunden.
Usch så dåligt som jag mått den senaste veckan vet jag inte när jag gjorde sist, smärtan som från början är rent psykisk övergår liksom i en krampartad smärta inombords som vägrar släppa taget och det känns som om man äts upp bit för bit. Jag har varit närtintill förlamad och ilskan man känner mot sig själv kan bara jämföras med hat.
Känslorna åker bergochdalbana just nu, ilska, irritation, panik, glädje och nedstämdhet, ovissheten äter upp mig och man frågar sig gång på gång varför man utsätter sig för det man gör.
Mitt i allt känslofall finns barnen med Julia i spetsen som är så känslig och uppmärksam, hon har sett mamma i för många tillstånd som jag önskar att jag kunnat bespara henne från. Men man är inte mer än människa och känslor försvinner inte bara för att man blir förälder, tvärtom läggs de till i de mest obeskrivliga mängder.
Nej nu är det fokus på framtiden som gäller och jag har en lång väg att vandra där.
Sov gott!
Jag har alltid haft ett behov av att skriva och när man gör det offentligt känns det på något vis mer befriande, det lättar mer om man vet att någon läser.
Så nu sitter jag här igen och låter tankarna flätas samman med tangenterna, jag har precis varit ute med mamma på en tur. Den sista tiden har varit riktigt jobbig och det är få saker som kan få mig att rensa hjärnan som att sitta på hästen. Det är svår att tänka på annat när man är så totalt fokuserad på en sak, jag har dessutom turen att få ha hand om en sådan underbar häst <3
När jag åkte hem från jobbet idag så blåste jag hjärnan ren med hög musik, det funkar det med, men bara för stunden.
Usch så dåligt som jag mått den senaste veckan vet jag inte när jag gjorde sist, smärtan som från början är rent psykisk övergår liksom i en krampartad smärta inombords som vägrar släppa taget och det känns som om man äts upp bit för bit. Jag har varit närtintill förlamad och ilskan man känner mot sig själv kan bara jämföras med hat.
Känslorna åker bergochdalbana just nu, ilska, irritation, panik, glädje och nedstämdhet, ovissheten äter upp mig och man frågar sig gång på gång varför man utsätter sig för det man gör.
Mitt i allt känslofall finns barnen med Julia i spetsen som är så känslig och uppmärksam, hon har sett mamma i för många tillstånd som jag önskar att jag kunnat bespara henne från. Men man är inte mer än människa och känslor försvinner inte bara för att man blir förälder, tvärtom läggs de till i de mest obeskrivliga mängder.
Nej nu är det fokus på framtiden som gäller och jag har en lång väg att vandra där.
Sov gott!
måndag 22 mars 2010
1 mil per timme
Jag har ca 3 mil till jobbet, en resa som i vanliga fall tar ca 20 min, 30 med normala köer. Idag tog den resan 3 jäkla timmar eftersom det skett en seriekrock.
Solen stod som vanligt och sken rakt i ögonen, inget ont om solen men den kan vara förädisk när man kör.
Min kära lånebil är inte någon exemplarisk bil vid minusgrader, isen på rutorna gick inte att få bort, den enda ruta som är eluppvärmd är bak, det finns ingen stolsvärme, motorvärmare eller kupévärmare. Dessutom var det rejält svårt att ta sig ut från både parkering och område då den mest spann :/ GAAH! Det börjar bli rejält frustrerande att ha en bil med finesser man avgudar men inte kan använda. Idag har jag iaf lyckats ragga tag på lite information, nu står den INNE i verkstaden istället för utanför och de håller på med den.
Dock måste jag säga att man inte ska underskatta små bilar, Julia fick en tidig födelsedagspresent av morfar igår. Hon fick nämnligen välja en ny cykel alldeles själv, och eftersom hon är min dotter har hon såklart smak och valde en lila med blommor på ram och sadel :) Hem från affären hade jag 2 barn, 3 bilbarnstolar och en cykel i kartong, inte dåligt för en Fiesta ;)
Dagen på jobbet började ju som sagt i kaos eftersom jag va sen, den fortsatte även i samma kaos, pallar, varor, skräp, elektriker, larmkillar, snickare, etableringsfolk, personal, försäljare, städare .. you name it. Larm löste av varandra, telefoner ringde och datorer strejkade..
Jag skulle dessutom lägga förhandsordrar, vilket inte är någon lätt match utan underlag men alla utmaningar är värda att möta. Resultatet ska dock bli spännande :p
På onsdag smäller det =)
Bebbarna, alla 5 <3
LISA
MOA
VERA
ANNIKA
BELL
Solen stod som vanligt och sken rakt i ögonen, inget ont om solen men den kan vara förädisk när man kör.
Min kära lånebil är inte någon exemplarisk bil vid minusgrader, isen på rutorna gick inte att få bort, den enda ruta som är eluppvärmd är bak, det finns ingen stolsvärme, motorvärmare eller kupévärmare. Dessutom var det rejält svårt att ta sig ut från både parkering och område då den mest spann :/ GAAH! Det börjar bli rejält frustrerande att ha en bil med finesser man avgudar men inte kan använda. Idag har jag iaf lyckats ragga tag på lite information, nu står den INNE i verkstaden istället för utanför och de håller på med den.
Dock måste jag säga att man inte ska underskatta små bilar, Julia fick en tidig födelsedagspresent av morfar igår. Hon fick nämnligen välja en ny cykel alldeles själv, och eftersom hon är min dotter har hon såklart smak och valde en lila med blommor på ram och sadel :) Hem från affären hade jag 2 barn, 3 bilbarnstolar och en cykel i kartong, inte dåligt för en Fiesta ;)
Dagen på jobbet började ju som sagt i kaos eftersom jag va sen, den fortsatte även i samma kaos, pallar, varor, skräp, elektriker, larmkillar, snickare, etableringsfolk, personal, försäljare, städare .. you name it. Larm löste av varandra, telefoner ringde och datorer strejkade..
Jag skulle dessutom lägga förhandsordrar, vilket inte är någon lätt match utan underlag men alla utmaningar är värda att möta. Resultatet ska dock bli spännande :p
På onsdag smäller det =)
Bebbarna, alla 5 <3
LISA
MOA
VERA
ANNIKA
BELL
fredag 19 mars 2010
Tillökning i familjen
MAMMA DET HAR KOMMIT BEBISAR NUUUUUUUU!!!!!!!!!
Det vaknade jag utav imorse :) Tre små små söta kopior av mamma söt blev det, alla mår bra och jag är tokkär i de små grisarna :)
Första bilderna, ungarna är alldeles nyfödda
Några timmar äldre, särade och bor nu bara med mamma
Bildern från kalaset och hästflytten
Johan har äntligen hittat sin fågel, av en slump hittade vi Betty en Kakariki, på sin födelsedag på jurassic zoo i Barkarby. Har inte hunnit tagit någon bild på henne men det kommer imorgon :)
Det vaknade jag utav imorse :) Tre små små söta kopior av mamma söt blev det, alla mår bra och jag är tokkär i de små grisarna :)
Första bilderna, ungarna är alldeles nyfödda
Några timmar äldre, särade och bor nu bara med mamma
Bildern från kalaset och hästflytten
Johan har äntligen hittat sin fågel, av en slump hittade vi Betty en Kakariki, på sin födelsedag på jurassic zoo i Barkarby. Har inte hunnit tagit någon bild på henne men det kommer imorgon :)
onsdag 17 mars 2010
Brand, HLR och autoorder
Även denna dag har varit full av information både teoretisk och praktisk. Dagen började med en utbildning i brandsäkerhet, killen som stod för den informativa kursen var även han otroligt duktig och kunnig på sin sak.
Skrämmande är det dock att man måste gå en sådan här utbildning för att tänka till kring de risker som finns. Vi fick se skrämmande filmer och höra siffror som framkallade kalla kårar längs ryggraden. Hur många gånger har man inte tänkt på att byta batteriet i brandvarnaren men sedan inte gjort det? Eller tänkt att ljusen på köksbordet kan väl brinna även fast vi går in i vardagsrummet? Barnen sover ju och det ser ju himla trevligt ut.. Jag är otroligt slarvig med att dra ur laddare eller stänga av tv ordentligt, släcka lampor eller använda timer! Jag äger inte ens en timer!
Nu SKA det bli skärpning, jag ska sätta upp brandvarnare i alla rum och införskaffa timers.
Dagen fortsatte med HLR. SKIT KUL! Har velat gått en sådan jätte länge och att jag nu fick den möjligheten tackar jag enormt för. Vi fick alla varsin docka att öva på, förutom praktisk övning bjöd dockorna även på en del skratt när vi alla skulle ruska och ropa till den livlösa dockan.
Efter lunch var det data som gällde, återigen satt man i en stol för att försöka få informationen att stanna i huvudet. När vi var klara för dagen var jag så trött i huvudet att jag knappt kunde tänka. Faktum är att det var så illa att mitt surrande huvud och solen som sken rakt i ögonen fick mig att svänga ut på fel sida om vägen. Min stackars arbetskamrat som jag skulle släppa av på vägen måste trott att jag var helt tappad bakom en vagn och jag har full förståelse för om han väljer att avböja från kommande erbjudanden om hemkörning.
På tal om bilkörning så var jag på kalas med Julia söndags, vi åkte till ett utav Bålstas finare områden och jag parkerade utanför huset längst med gatan.
På vägen hem från kalaset så ser jag hur en servett fladdrar i vindrutan och väl hemma läser jag texten.
"gud vilken bra parkering, du kan ju inte vara smart!!!"
Så jäkla tokigt kan jag inte ha stått eftersom alla de som anlände efter oss utan problem kom förbi. And for gods sake it´s a fucking FIESTA! En pansarvagn skulle kommit förbi.
Får väl hoppas att denna uttråkade person inte springer till kalasvärdarna och klagar för då kommer det väl finnas parkeringsanvisningar på kommande inbjudningar.
Nu ska jag leta efter något att ha på mig inför morgondagens Kick off! :)
Skrämmande är det dock att man måste gå en sådan här utbildning för att tänka till kring de risker som finns. Vi fick se skrämmande filmer och höra siffror som framkallade kalla kårar längs ryggraden. Hur många gånger har man inte tänkt på att byta batteriet i brandvarnaren men sedan inte gjort det? Eller tänkt att ljusen på köksbordet kan väl brinna även fast vi går in i vardagsrummet? Barnen sover ju och det ser ju himla trevligt ut.. Jag är otroligt slarvig med att dra ur laddare eller stänga av tv ordentligt, släcka lampor eller använda timer! Jag äger inte ens en timer!
Nu SKA det bli skärpning, jag ska sätta upp brandvarnare i alla rum och införskaffa timers.
Dagen fortsatte med HLR. SKIT KUL! Har velat gått en sådan jätte länge och att jag nu fick den möjligheten tackar jag enormt för. Vi fick alla varsin docka att öva på, förutom praktisk övning bjöd dockorna även på en del skratt när vi alla skulle ruska och ropa till den livlösa dockan.
Efter lunch var det data som gällde, återigen satt man i en stol för att försöka få informationen att stanna i huvudet. När vi var klara för dagen var jag så trött i huvudet att jag knappt kunde tänka. Faktum är att det var så illa att mitt surrande huvud och solen som sken rakt i ögonen fick mig att svänga ut på fel sida om vägen. Min stackars arbetskamrat som jag skulle släppa av på vägen måste trott att jag var helt tappad bakom en vagn och jag har full förståelse för om han väljer att avböja från kommande erbjudanden om hemkörning.
På tal om bilkörning så var jag på kalas med Julia söndags, vi åkte till ett utav Bålstas finare områden och jag parkerade utanför huset längst med gatan.
På vägen hem från kalaset så ser jag hur en servett fladdrar i vindrutan och väl hemma läser jag texten.
"gud vilken bra parkering, du kan ju inte vara smart!!!"
Så jäkla tokigt kan jag inte ha stått eftersom alla de som anlände efter oss utan problem kom förbi. And for gods sake it´s a fucking FIESTA! En pansarvagn skulle kommit förbi.
Får väl hoppas att denna uttråkade person inte springer till kalasvärdarna och klagar för då kommer det väl finnas parkeringsanvisningar på kommande inbjudningar.
Nu ska jag leta efter något att ha på mig inför morgondagens Kick off! :)
tisdag 16 mars 2010
Föreläsning = ont i rumpan
Det här med att sitta still är som ni kanske förstått inte min grej. Idag har vi haft en föreläsning i säkerhet, jätte intressant men gud så ont i rumpan man får :/
Vi va på scandic i Infra City, en toppen dag men nyttig fakta och mindre nyttiga bakverk och god mat. Gud va mat man får under en sådan dag :)
Flytten med hästarna gick bra igår även om lastningen tog evigheter. Vi hade fått låna en monsterstransport, den va verkligen STOR!
Ingen av hästarna ville dock gå in, Fjola har ju väldigt svårt att motstå frestelsen av alla de godbitar som lovas där inne men när hon hade en sådär 20 cm kvar så backade hon. Två grimskaft slets av och båda hästarna kom lös :/ Men till sist gick det och tur va det för vi var alla frusna och redo att byta ut hästarna mot vandrande pinnar.
Nu går de i en flock på 5 islänningar och en liten B-ponny. Fjola och Gandur har blivit råbundisar, har stenkolla på varandra och kommer helt plötsligt jätte bra överens :)
Vi va på scandic i Infra City, en toppen dag men nyttig fakta och mindre nyttiga bakverk och god mat. Gud va mat man får under en sådan dag :)
Flytten med hästarna gick bra igår även om lastningen tog evigheter. Vi hade fått låna en monsterstransport, den va verkligen STOR!
Ingen av hästarna ville dock gå in, Fjola har ju väldigt svårt att motstå frestelsen av alla de godbitar som lovas där inne men när hon hade en sådär 20 cm kvar så backade hon. Två grimskaft slets av och båda hästarna kom lös :/ Men till sist gick det och tur va det för vi var alla frusna och redo att byta ut hästarna mot vandrande pinnar.
Nu går de i en flock på 5 islänningar och en liten B-ponny. Fjola och Gandur har blivit råbundisar, har stenkolla på varandra och kommer helt plötsligt jätte bra överens :)
lördag 13 mars 2010
Jag är en utmattad människa idag
Kände mig lite smått konstig igår, typ som att man ätit alldeles för mycket och att något dessutom fastnat i halsen. Inatt förstod jag varför när jag åter igen stod med huvudet i toaletten.
Fortsätter det så här så är ju viktnedgången en lätt match :p
När jag vaknade hade jag fått ett sms av mamma som också mådde dåligt och när jag va in på affärn idag så sprang kassörskan från kassan för att han mådde illa :/
Något går ju helt klart.
Idag skulle vi dessutom packa ner alla saker inför flytten imorgon, jag och mamma gick omkring som två bleka spöken och hade helt klart mått bättre. Det är sjukt va matt man blir i kroppen efter en natt i toastolen.
Vi fick ner nästan hela sadelkammaren i soppsäckar, det är sjukt va grejer man lyckas samla på sig på kort tid, hoppas verkligen att det får plats i nya stallet :/
Flytten känns bara bättre och bättre, jag tror att hästarna kommer bli bra mycket gladare och det är ju det absolut viktigaste :)
Fortsätter det så här så är ju viktnedgången en lätt match :p
När jag vaknade hade jag fått ett sms av mamma som också mådde dåligt och när jag va in på affärn idag så sprang kassörskan från kassan för att han mådde illa :/
Något går ju helt klart.
Idag skulle vi dessutom packa ner alla saker inför flytten imorgon, jag och mamma gick omkring som två bleka spöken och hade helt klart mått bättre. Det är sjukt va matt man blir i kroppen efter en natt i toastolen.
Vi fick ner nästan hela sadelkammaren i soppsäckar, det är sjukt va grejer man lyckas samla på sig på kort tid, hoppas verkligen att det får plats i nya stallet :/
Flytten känns bara bättre och bättre, jag tror att hästarna kommer bli bra mycket gladare och det är ju det absolut viktigaste :)
fredag 12 mars 2010
Sightseeing in tha frog
Idag tog jag och Julia en tur för att hämta Maggie i Norberg.
Som alla säkert vet vid det här laget så är jag inte den bästa på att hitta och gps:en ligger i min bil som i sin tur FORTFARANDE är kvar på verkstaden. För övrigt så har jag aldrig varit med om en mer vilseledande GPS så om det är någon som känner för att stjäla något ikväll så finns den på Bilia i Enköping.
Iaf så har jag ju åkt till Norberg ett antal ggr så jag trodde faktiskt inte att det skulle vara några problem. Där överskattade jag mig själv igen...
Jag har sett dalahästen och varit i Hedemora.. för er som faktiskt lyssnade på biografin så vet ni att Hedemora ligger efter Norberg om man åker från oss. Hittade dock fram efter ett antal extra mil och tänkte att, jaja hem blir ju iaf a piece of cake eftersom Maggan var med. MEN eftersom Maggan spenderar den mesta tiden sovandes i bilen så hittade inte hon heller, därför har jag även sett Krylbo centrum idag.
Vad säger man? Jag är hopplös men vet åtminstonde om det. Johan tycker inte att jag borde lämna kommunen, onödigt slitage på bilen så som jag kör fel hela tiden.
Kicken har nu äntligen fått lämna hamsterburen och flyttat in i en egen bur, han är dock väldigt ledsen efter att ha lämnat tjejerna. Han måste matas med en spruta 4-6 ggr om dagen, jag hoppas att han klarar sig :/
Imorgon är det stallet för hela slanten som gäller, vi ska flytta och det är MYCKET som ska göras. Mitt i all denna snö!
Nu blir det solsidan, ha en trevlig kväll!
Som alla säkert vet vid det här laget så är jag inte den bästa på att hitta och gps:en ligger i min bil som i sin tur FORTFARANDE är kvar på verkstaden. För övrigt så har jag aldrig varit med om en mer vilseledande GPS så om det är någon som känner för att stjäla något ikväll så finns den på Bilia i Enköping.
Iaf så har jag ju åkt till Norberg ett antal ggr så jag trodde faktiskt inte att det skulle vara några problem. Där överskattade jag mig själv igen...
Jag har sett dalahästen och varit i Hedemora.. för er som faktiskt lyssnade på biografin så vet ni att Hedemora ligger efter Norberg om man åker från oss. Hittade dock fram efter ett antal extra mil och tänkte att, jaja hem blir ju iaf a piece of cake eftersom Maggan var med. MEN eftersom Maggan spenderar den mesta tiden sovandes i bilen så hittade inte hon heller, därför har jag även sett Krylbo centrum idag.
Vad säger man? Jag är hopplös men vet åtminstonde om det. Johan tycker inte att jag borde lämna kommunen, onödigt slitage på bilen så som jag kör fel hela tiden.
Kicken har nu äntligen fått lämna hamsterburen och flyttat in i en egen bur, han är dock väldigt ledsen efter att ha lämnat tjejerna. Han måste matas med en spruta 4-6 ggr om dagen, jag hoppas att han klarar sig :/
Imorgon är det stallet för hela slanten som gäller, vi ska flytta och det är MYCKET som ska göras. Mitt i all denna snö!
Nu blir det solsidan, ha en trevlig kväll!
torsdag 11 mars 2010
Akutbesök hos veterinären
Hade tänkt att lägga mig tidigt idag, skulle bara klippa klorna på marsvinen samt sära på honorna som ska föda när som helst (tror jag).
Kicken var sist ut, Johan höll honom medan jag klippte, plötsligt ser jag att han har något grönt i munnen. En pärla hade fastnat i de nedre tänderna, han hade på något vis lyckats kila fast pärlan runt två tänder. Ena övertanden hängde på trekvart och den lyckades vi få bort med hjälp av en pincett.
Om vi säger så här, det var blod och lösa tänder, pärlan satt som gjuten - jag fick panik!
Ringde bagarmossen där en snurrig sköterska svarade, hon va inte mkt till hjälp så jag ringer till mamma och ber henne följa med. Transportbur? Nej det hade jag ju såklart inte, Johan kom på den briljanta idén att använda barnens leksaksback med lock. Ner med Kicken, in i bilen och hämta upp mamma.
Väl inte så fick vi vänta ett tag innan veterinären drog loss pärlan inkl de båda tänderna. Kicken har nu en halv tand kvar och måste handmatas med "critical care". Samt antibitotika i vattnet = han måste vara själv i buren. Nu har jag alltså 2 högdräktiga honor och en sjuk hane och ingen får vara tillsammans :/ Skit lätt med en bur! Stackars Kicken bor nu tillfälligt i en lånad hamsterbur, får jaga rätt på något större imorgon.
Sluträkningen hos veterinären va ju inte den billigaste, typ 10 ggr så mycket som marsvinet kostade.. har börjat fundera på försäkring!
Nu blir det sängen.
Kicken var sist ut, Johan höll honom medan jag klippte, plötsligt ser jag att han har något grönt i munnen. En pärla hade fastnat i de nedre tänderna, han hade på något vis lyckats kila fast pärlan runt två tänder. Ena övertanden hängde på trekvart och den lyckades vi få bort med hjälp av en pincett.
Om vi säger så här, det var blod och lösa tänder, pärlan satt som gjuten - jag fick panik!
Ringde bagarmossen där en snurrig sköterska svarade, hon va inte mkt till hjälp så jag ringer till mamma och ber henne följa med. Transportbur? Nej det hade jag ju såklart inte, Johan kom på den briljanta idén att använda barnens leksaksback med lock. Ner med Kicken, in i bilen och hämta upp mamma.
Väl inte så fick vi vänta ett tag innan veterinären drog loss pärlan inkl de båda tänderna. Kicken har nu en halv tand kvar och måste handmatas med "critical care". Samt antibitotika i vattnet = han måste vara själv i buren. Nu har jag alltså 2 högdräktiga honor och en sjuk hane och ingen får vara tillsammans :/ Skit lätt med en bur! Stackars Kicken bor nu tillfälligt i en lånad hamsterbur, får jaga rätt på något större imorgon.
Sluträkningen hos veterinären va ju inte den billigaste, typ 10 ggr så mycket som marsvinet kostade.. har börjat fundera på försäkring!
Nu blir det sängen.
Det går mot ljusare tider =)
Gud va skönt det är att solen kommit fram, dagarna är ljusare och kylan biter inte längre fast i kinderna. (Ryktet om att det ska komma mer snö imorgon nonchalerar jag)
Det börjar kännas så mycket lättare nu, vi går mot vår och sommar, jag har ett nytt jobb som jag ser fram emot något enormt och det löser sig med hästarna :)
Idag kom Elin och Emilio förbi :) Så roligt att se dem, va alldeles för länge sen och man har saknat båda något enormt. Fick äntligen ta med dem ut till stallet och visa hästarna, Julia va riktigt stolt och instruerade Emilio om hur man skulle borsta och att man inte fick gå bakom någon häst :) Gandur som redan varit ute på tur såg lite snopen ut när sadeln kom på för andra gången men verkade uppskatta en promenad med Julia på ryggen. Det är häftigt att se hur de skärper till sig och går så snällt när de har barn på ryggen :)
Har fortfarande inte hört något om bilen och det börjar bli riktigt frustrerande. Kul att komma första dagen till nya jobbet i Grodan kermit liksom :/
- Hej det är jag som är Nina och jag ska jobba med grönsaker, därav bilen! :)
Imorgon ska jag åka till Norberg och hämta Maggie :)
Helgen är fullspeckad med stallgöra och kalas. Det är hårt med en 4 åring, kalas varje helg :)
Det börjar kännas så mycket lättare nu, vi går mot vår och sommar, jag har ett nytt jobb som jag ser fram emot något enormt och det löser sig med hästarna :)
Idag kom Elin och Emilio förbi :) Så roligt att se dem, va alldeles för länge sen och man har saknat båda något enormt. Fick äntligen ta med dem ut till stallet och visa hästarna, Julia va riktigt stolt och instruerade Emilio om hur man skulle borsta och att man inte fick gå bakom någon häst :) Gandur som redan varit ute på tur såg lite snopen ut när sadeln kom på för andra gången men verkade uppskatta en promenad med Julia på ryggen. Det är häftigt att se hur de skärper till sig och går så snällt när de har barn på ryggen :)
Har fortfarande inte hört något om bilen och det börjar bli riktigt frustrerande. Kul att komma första dagen till nya jobbet i Grodan kermit liksom :/
- Hej det är jag som är Nina och jag ska jobba med grönsaker, därav bilen! :)
Imorgon ska jag åka till Norberg och hämta Maggie :)
Helgen är fullspeckad med stallgöra och kalas. Det är hårt med en 4 åring, kalas varje helg :)
onsdag 10 mars 2010
Grodan kermit och frusna fötter
Krille har kommit på ett smeknamn till mina tillfälliga bil, nämnligen grodan kermit - väldigt passande och det blev genast ännu mer pinsamt att åka omkring i den. Bäst att köra fort som fan så att ingen ser mig :p
Har pulsat i 50 cm djup snö, iklädd tunna ridbyxor och lågskor. Snön som satt sig på mina anklar smälte snabbt när jag kom in i bilen, så när jag senare gick ut igen så blev ganska kallt :/
Tinar just nu upp den i mina ullsockor.
Johan har bakat en smarrig ckoklad sockerkaka med glasyr, känner att han motarbetar min obefintliga diet .. hm.
Annars har dagen haft en stor ljuspunkt, går allt i lås så kommer det snart att kännas tusen ggr bättre :) Vi håller tummarna :)
måndag 8 mars 2010
Never a happy ending
Eller jo, det har man väl haft ;)
Men just nu känns allt så jäkla struligt att jag bara känner för att gräva ner mig, typ gå i ide tills sommaren är här. Åh vilket fint väder det va idag, stod ute i t-shirt och skakade sängkläder och det var faktiskt varmt! En liten ljuspunkt i min dag som annars innehållt tätt följda nedslag.
Började min dag med att lämna barn på dagis och sedan dra till Enköping med bilen vars "motorfels-indikerande-varningslampa" lyser. Tog Johan med mig för att ha sällskap om bilen skulle få för sig att stanna på E-18.
Som sagt jag åkte dit i min bil, vet ni vad jag åkte hem i?
EN LIMEGRÖN JÄVLA FORD FIESTA!! Den är lika stor som min högerhand och går lika fort som mina marsvin springer.
För att spä på det hela ringer han som påstås kunna bilar senare för att meddela att de behöver behålla min bil iaf veckan ut och hoppas att jag klarar mig med lånebilen.
Tydligen är det en programvara i datorn som behöver uppgraderas.."programvara i datorn?" Jag trodde det var en bil jag köpt, vad har hänt med de här hederliga bilmekarna som ligger under bilen och är svarta av olja? Ne nu har de minsann inte en fläck på skjortan och pratar i handsfree hela dagarna samtidigt som de stoppar in en liten sladd i bilarna.
Imorgon hoppas jag på att få besked om hur länge de tänker behålla bilen, annars har de lovat mig en större lånebil. Om inte så ska de på egen hand få försöka stuva in 2 vuxna och 3 barn inkl bilbarnstolar i bilen!
Det kan möjligtvis vara så att min frustration kommer från något annat än just bilbekymret för i det stora hela är det ju faktiskt inte hela världen. Men eftersom jag fått restriktioner på vad jag får skriva så får jag helt enkelt skylla på det.
Slog två flugor i en smäll ikväll och löslongerade hästarna ihop, det var riktigt lyckat! De sprang sida vid sida och sladdade runt på ridbanan i full galopp :)
Tänk om de kunde busa lika mycket i hagen istället för att försöka ha ihjäl varandra.
Gandur är snabbt framme när det pysslas med något
Mineralerna kommer man inte undan
Även om Fjolá tycker det är godare med hö
Laikas box ekar tom :(
Men just nu känns allt så jäkla struligt att jag bara känner för att gräva ner mig, typ gå i ide tills sommaren är här. Åh vilket fint väder det va idag, stod ute i t-shirt och skakade sängkläder och det var faktiskt varmt! En liten ljuspunkt i min dag som annars innehållt tätt följda nedslag.
Började min dag med att lämna barn på dagis och sedan dra till Enköping med bilen vars "motorfels-indikerande-varningslampa" lyser. Tog Johan med mig för att ha sällskap om bilen skulle få för sig att stanna på E-18.
Som sagt jag åkte dit i min bil, vet ni vad jag åkte hem i?
EN LIMEGRÖN JÄVLA FORD FIESTA!! Den är lika stor som min högerhand och går lika fort som mina marsvin springer.
För att spä på det hela ringer han som påstås kunna bilar senare för att meddela att de behöver behålla min bil iaf veckan ut och hoppas att jag klarar mig med lånebilen.
Tydligen är det en programvara i datorn som behöver uppgraderas.."programvara i datorn?" Jag trodde det var en bil jag köpt, vad har hänt med de här hederliga bilmekarna som ligger under bilen och är svarta av olja? Ne nu har de minsann inte en fläck på skjortan och pratar i handsfree hela dagarna samtidigt som de stoppar in en liten sladd i bilarna.
Imorgon hoppas jag på att få besked om hur länge de tänker behålla bilen, annars har de lovat mig en större lånebil. Om inte så ska de på egen hand få försöka stuva in 2 vuxna och 3 barn inkl bilbarnstolar i bilen!
Det kan möjligtvis vara så att min frustration kommer från något annat än just bilbekymret för i det stora hela är det ju faktiskt inte hela världen. Men eftersom jag fått restriktioner på vad jag får skriva så får jag helt enkelt skylla på det.
Slog två flugor i en smäll ikväll och löslongerade hästarna ihop, det var riktigt lyckat! De sprang sida vid sida och sladdade runt på ridbanan i full galopp :)
Tänk om de kunde busa lika mycket i hagen istället för att försöka ha ihjäl varandra.
Gandur är snabbt framme när det pysslas med något
Mineralerna kommer man inte undan
Även om Fjolá tycker det är godare med hö
Laikas box ekar tom :(
torsdag 4 mars 2010
Veckorna springer iväg
Gud så tiden går fort nu, snart sitter man väl där på hemmet och väntar på att barnbarnen ska komma på besök :p
Och kallt har det blivit igen :( Vägarna är som is och min bil som inte väger många kilo liksom dansar fram :/
Vet inte om jag vågar erkänna detta riktigt men.. min bil ska in på verkstan imorgon :o Ja säg det då! FORD!
Den vill nämnligen inte starta som den ska alla gånger och går väldigt ojämnt mellan varven :/
Förutom att jag måste komma lite senare till jobbet så gör det mig dock inte så mycket, kostar ingenting och jag behöver inte vara utan bil (så länge de inte ger mig någon jävla smartcar, då går jag hellre hem).
Praktiken rullar på, har lärt mig systemet och känner mig lugn över det. Nu är det bara en vecka kvar tills utbildningarna sätter igång och sen är det öppning som gäller. Sjukt kul och jag längtar verkligen, alla kommer vara sådär härligt taggade och det ska bli riktigt spännande att se vilka ens framtida arbetskamrater är :)
Jag länkar till en del bloggar här bredvid, en blogg som jag följt länge och som lett till många tårar av både glädje och lycka är "denstarkastestjärnan".
Där skriver en mamma om hennes kamp mot sonen cancer, sorgen efter hans bortgång och lyckan/rädslan inför lillasyster. Man har även kunnat läst en del om dem i tidningen och sett dem på diverse nyhetsprogram i kampen mot FK.
Detta har med stor förståelse påverkat familjen samt upprört många människor, hur kunde FK neka mamman sjukersättning för att hon inte anmälde sig till arbetsförmedlingen dagen efter sonens bortgång?
Hur kan man kräva att någon ens ska tänka den tanken så nära inpå sitt barns död? När livet stannar upp och man förlorar det käraste man har, går tankarna till sin egna försörjning och en anmälan på Ams då?
Hur Fk sedan kan överklaga länsrättens beslut kan ju anses som skamligt.
Jag kan hur illa det än må låta anse att Fk kanske ändå gjort rätt. Det finns enligt deras regelbok inga godkända undantag och Fk är väldigt strikta med att rätt ska vara rätt. Där anser iaf jag att de gjort rätt. MEN hur i hela fridens namn kan det INTE finnas undantag? Som de själva säger, det finns ett hål i reglerna.
Om du missar att anmäla VAB en dag för att du tex befunnit dig med ditt barn på sjukhus kan du andå få ersättning.
Jag missade att sjukanmäla mig själv vid en sjukskrivning för att jag trodde att det räckte med den som läkaren gjorde, jag fick ersättning ändå eftersom min okunskap räknades till ett godkänt undantag.
Här har man tänkt och gjort en klausul för anledningar som faller inom ramen för undantag men inte i ett sådant här fall? Vad är egentligen skillnaden?
Tack vare att den här mamman orkat kämpa har det nu hänt någonting och man vill införa en så kallad "Lex Victor" som innebär att man per automatik får en sorgepeng till de föräldrar som mister sitt barn. Denna ersättning skall komma från föräldraförsäkringen och alltså inte behöva ansökas om.
En vän har startat en insamling till familjen som ett stöd till den ersättning de gått miste om, man kan även se det som ett tack för att de orkat stå på sig och på så vis förhoppningsvis fått igenom en lagändring.
Skicka ett sms och skänk 5 kr. Det tror jag att vi alla har råd med och glöm inte att "många bäckar små"
smsa sofie hjälp till 72550
http://sofie.essetdesign.com/
Ha en trevlig kväll allihopa!
Och kallt har det blivit igen :( Vägarna är som is och min bil som inte väger många kilo liksom dansar fram :/
Vet inte om jag vågar erkänna detta riktigt men.. min bil ska in på verkstan imorgon :o Ja säg det då! FORD!
Den vill nämnligen inte starta som den ska alla gånger och går väldigt ojämnt mellan varven :/
Förutom att jag måste komma lite senare till jobbet så gör det mig dock inte så mycket, kostar ingenting och jag behöver inte vara utan bil (så länge de inte ger mig någon jävla smartcar, då går jag hellre hem).
Praktiken rullar på, har lärt mig systemet och känner mig lugn över det. Nu är det bara en vecka kvar tills utbildningarna sätter igång och sen är det öppning som gäller. Sjukt kul och jag längtar verkligen, alla kommer vara sådär härligt taggade och det ska bli riktigt spännande att se vilka ens framtida arbetskamrater är :)
Jag länkar till en del bloggar här bredvid, en blogg som jag följt länge och som lett till många tårar av både glädje och lycka är "denstarkastestjärnan".
Där skriver en mamma om hennes kamp mot sonen cancer, sorgen efter hans bortgång och lyckan/rädslan inför lillasyster. Man har även kunnat läst en del om dem i tidningen och sett dem på diverse nyhetsprogram i kampen mot FK.
Detta har med stor förståelse påverkat familjen samt upprört många människor, hur kunde FK neka mamman sjukersättning för att hon inte anmälde sig till arbetsförmedlingen dagen efter sonens bortgång?
Hur kan man kräva att någon ens ska tänka den tanken så nära inpå sitt barns död? När livet stannar upp och man förlorar det käraste man har, går tankarna till sin egna försörjning och en anmälan på Ams då?
Hur Fk sedan kan överklaga länsrättens beslut kan ju anses som skamligt.
Jag kan hur illa det än må låta anse att Fk kanske ändå gjort rätt. Det finns enligt deras regelbok inga godkända undantag och Fk är väldigt strikta med att rätt ska vara rätt. Där anser iaf jag att de gjort rätt. MEN hur i hela fridens namn kan det INTE finnas undantag? Som de själva säger, det finns ett hål i reglerna.
Om du missar att anmäla VAB en dag för att du tex befunnit dig med ditt barn på sjukhus kan du andå få ersättning.
Jag missade att sjukanmäla mig själv vid en sjukskrivning för att jag trodde att det räckte med den som läkaren gjorde, jag fick ersättning ändå eftersom min okunskap räknades till ett godkänt undantag.
Här har man tänkt och gjort en klausul för anledningar som faller inom ramen för undantag men inte i ett sådant här fall? Vad är egentligen skillnaden?
Tack vare att den här mamman orkat kämpa har det nu hänt någonting och man vill införa en så kallad "Lex Victor" som innebär att man per automatik får en sorgepeng till de föräldrar som mister sitt barn. Denna ersättning skall komma från föräldraförsäkringen och alltså inte behöva ansökas om.
En vän har startat en insamling till familjen som ett stöd till den ersättning de gått miste om, man kan även se det som ett tack för att de orkat stå på sig och på så vis förhoppningsvis fått igenom en lagändring.
Skicka ett sms och skänk 5 kr. Det tror jag att vi alla har råd med och glöm inte att "många bäckar små"
smsa sofie hjälp till 72550
http://sofie.essetdesign.com/
Ha en trevlig kväll allihopa!
tisdag 2 mars 2010
Jag måste hitta en ny bostad
Jag behöver en gård! Jag vet inte hur jag ska lyckas få råd att köpa en men jag har dock en del alternativ
1. Råna en bank och komma undan med det? Skulle antagligen inte komma särskilt långt och om jag nu skulle lyckas genomföra det(vilket jag inte skulle) så skulle jag krypa tillbaka och lämna igen alla pengar så fort jag passerat dörren.
2. Skaffa ett nytt jobb som ger en sjukt bra lön alt jobba dygnet runt? Till och med jag inser att det inte är hållbart.
3. Gifta mig med någon superrik karl? Känns som att om jag nu skulle hitta en superrik karl som är villig att gifta sig med mig så skulle det vara en groteskt äcklig människa som ingen annan vill ha alternativt någon riktig idiot.
4. Rånmörda någon med gård och sedan ta över den? Haha, mm jag som inte ens kan ta död på en myra.
5. Flytta upp till Norrland för där är gårdarna i princip gratis? Jag skulle antagligen bli arbetslös och inte ens ha råd med en hamster, jag skulle bli en psykotisk enstöring och bli sedd som "den där galna stockholmarn". Barnen skulle bli mobbade och vi skulle inte förstå vad någon säger.
Som ni kanske märker går detta inge bra.
Jag är lite orolig över hur jag ska få tiden att räcka till bara. Jag har ju försökt i flera år att få dygnet att vara i mer än 24 timmar men utan resultat. Hur ska man hinna med jobb, barn och hästar? Förhoppningsvis så löser sommaren det bekymret, ljus och värme har ju en tendens att göra en piggare.
Idag red jag med Maggie igen, vi tog en tur på vägarna men insåg snabbt att den va alldeles för halt för att rida i något annat än skritt. Så vi körde ett riktigt styrkepass på ridbanan som var täckt med snö. Hästarna fick riktigt kämpa men tyckte samtidigt att det va kul, lite som att rida på åkern fast hemma :p
Det är så otroligt kul att se Fjolá med Maggan på ryggen, hon liksom skiner upp och får ny energi :)
Testade stångbettet på Gandur, han verkade gilla det och den där hårda munnen börjar sakta med säkert att släppa JAG LOVAR ATT ALDRIG MER VARA SJUK
Att borsta herrn är numera "a never ending story" Jisses vad han fäller!
Var in på mitt blivande jobb idag med, en grotta fylld med snickare, elektriker och larmgubbar :p
Nej men det va super fint, så fint det nu kan bli bland byggdam och halvfärdiga avdelningar.
Min avdelning var MYCKET större än jag trott men kommer blir skit nice!
Dessutom har vi uteplats med grill, det ni!
Nej nu ska jag faktiskt gå och sova! Är såå trött!
1. Råna en bank och komma undan med det? Skulle antagligen inte komma särskilt långt och om jag nu skulle lyckas genomföra det(vilket jag inte skulle) så skulle jag krypa tillbaka och lämna igen alla pengar så fort jag passerat dörren.
2. Skaffa ett nytt jobb som ger en sjukt bra lön alt jobba dygnet runt? Till och med jag inser att det inte är hållbart.
3. Gifta mig med någon superrik karl? Känns som att om jag nu skulle hitta en superrik karl som är villig att gifta sig med mig så skulle det vara en groteskt äcklig människa som ingen annan vill ha alternativt någon riktig idiot.
4. Rånmörda någon med gård och sedan ta över den? Haha, mm jag som inte ens kan ta död på en myra.
5. Flytta upp till Norrland för där är gårdarna i princip gratis? Jag skulle antagligen bli arbetslös och inte ens ha råd med en hamster, jag skulle bli en psykotisk enstöring och bli sedd som "den där galna stockholmarn". Barnen skulle bli mobbade och vi skulle inte förstå vad någon säger.
Som ni kanske märker går detta inge bra.
Jag är lite orolig över hur jag ska få tiden att räcka till bara. Jag har ju försökt i flera år att få dygnet att vara i mer än 24 timmar men utan resultat. Hur ska man hinna med jobb, barn och hästar? Förhoppningsvis så löser sommaren det bekymret, ljus och värme har ju en tendens att göra en piggare.
Idag red jag med Maggie igen, vi tog en tur på vägarna men insåg snabbt att den va alldeles för halt för att rida i något annat än skritt. Så vi körde ett riktigt styrkepass på ridbanan som var täckt med snö. Hästarna fick riktigt kämpa men tyckte samtidigt att det va kul, lite som att rida på åkern fast hemma :p
Det är så otroligt kul att se Fjolá med Maggan på ryggen, hon liksom skiner upp och får ny energi :)
Testade stångbettet på Gandur, han verkade gilla det och den där hårda munnen börjar sakta med säkert att släppa JAG LOVAR ATT ALDRIG MER VARA SJUK
Att borsta herrn är numera "a never ending story" Jisses vad han fäller!
Var in på mitt blivande jobb idag med, en grotta fylld med snickare, elektriker och larmgubbar :p
Nej men det va super fint, så fint det nu kan bli bland byggdam och halvfärdiga avdelningar.
Min avdelning var MYCKET större än jag trott men kommer blir skit nice!
Dessutom har vi uteplats med grill, det ni!
Nej nu ska jag faktiskt gå och sova! Är såå trött!
måndag 1 mars 2010
Dear lord I hate this snow..
Idag har jag bott i bilen känns det som, dagen började med en visit på Willys Älvsjö. Snygg butik, STOR och jag känner mig nöjd med den inredning som jag ska få. Efter Älvsjö bar det av mot Enköping, nästa Willys men tog en rast på HÖÖKS där jag endast egentligen skulle köpaa B-vitamin.
Ut kommer jag med
B-vitamin (So far so good)
Ett stångbett (Inte vad jag planerat med väl behövt)
Två par ridbyxor (Det var svin billigt och det ena paret var inte till mig)
Ett par viktboots (Skit praktiskt eller hur? Som att det behövs ett par viktboots nu)
En vojlock (Inget jag föredrar att använda men den kostade liksom bara 7,50)
Jaja, jag är hopplös helt enkelt.
Min resa bara sedan av mot Enköping, när jag passerat Bålsta avfarten började jag seriöst fundera över vad jag höll på med. Man såg knappt vägen, det var kö, halt, slaskigt och inte alls körvänligt. Men det går ju inte direkt att vända på E18 så det var bara att fortsätta, typ 8 timmar senare kom jag fram. Kliver in i butiken som gud glömde, sorry men den är bara för deprimerande. Jag fattade snabbt ett beslut att ringa Bro istället, snälla Peter kommer nu att lära upp mig det sista och jag får en väldigt kort resväg i ett par veckor :)
Jag handlade dock i Enköping och när jag betalat min fulla kundvagn möter jag en tant? dam? äldre kvinna i sina bästa år?
Jag citerar
- Oj, du skulle behöva köra in bilen i butiken du flicka lilla.
- Ja, nästan så.
- Men lilla vän du kommer aldrig få plats med alla varor i vagnen.
- Jodå, det brukar gå.
- Men HUUUR bär du dig åt då?
- Ja man får trixa och fixa lite, lägga några kassar ovanpå de andra.
- Ja, men akta så att du inte har något ömtåligt i botten, då går det sönder förstår du.
- Jag hoppas du har en stor bil säger damen innan hon går.
- Jaa JAG HAR HALVKOMBI! höhö
Stoet vi tittade på igår var lika lovande som vi hoppats. Liten söt dam med spring i benen. Otroligt mjuka gångarter, lyhörd och en härlig vilja. Nu väntar vi på besked om vi får ta henne eller ej .. hoppas hoppas!
Sunna
Ut kommer jag med
B-vitamin (So far so good)
Ett stångbett (Inte vad jag planerat med väl behövt)
Två par ridbyxor (Det var svin billigt och det ena paret var inte till mig)
Ett par viktboots (Skit praktiskt eller hur? Som att det behövs ett par viktboots nu)
En vojlock (Inget jag föredrar att använda men den kostade liksom bara 7,50)
Jaja, jag är hopplös helt enkelt.
Min resa bara sedan av mot Enköping, när jag passerat Bålsta avfarten började jag seriöst fundera över vad jag höll på med. Man såg knappt vägen, det var kö, halt, slaskigt och inte alls körvänligt. Men det går ju inte direkt att vända på E18 så det var bara att fortsätta, typ 8 timmar senare kom jag fram. Kliver in i butiken som gud glömde, sorry men den är bara för deprimerande. Jag fattade snabbt ett beslut att ringa Bro istället, snälla Peter kommer nu att lära upp mig det sista och jag får en väldigt kort resväg i ett par veckor :)
Jag handlade dock i Enköping och när jag betalat min fulla kundvagn möter jag en tant? dam? äldre kvinna i sina bästa år?
Jag citerar
- Oj, du skulle behöva köra in bilen i butiken du flicka lilla.
- Ja, nästan så.
- Men lilla vän du kommer aldrig få plats med alla varor i vagnen.
- Jodå, det brukar gå.
- Men HUUUR bär du dig åt då?
- Ja man får trixa och fixa lite, lägga några kassar ovanpå de andra.
- Ja, men akta så att du inte har något ömtåligt i botten, då går det sönder förstår du.
- Jag hoppas du har en stor bil säger damen innan hon går.
- Jaa JAG HAR HALVKOMBI! höhö
Stoet vi tittade på igår var lika lovande som vi hoppats. Liten söt dam med spring i benen. Otroligt mjuka gångarter, lyhörd och en härlig vilja. Nu väntar vi på besked om vi får ta henne eller ej .. hoppas hoppas!
Sunna
lördag 27 februari 2010
Farsan
Är precis hemkommen från bion, såg Farsan tillsammans med Hasse och Maggie. En skit kul film måste jag säga, mysigt sällskap med :)
Dagen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, började med att jag försov mig och vaknade med en sjudundrans huvudvärk, behöver väl kanske inte tillägga att humöret var riktigt pissigt.
Tog barnen och åkte hem till mamma och Hasse för att färga håret på Maggie, klippte henne igår och idag ville hon bli brunett. Jag är riktigt nöjd över mitt jobb för hon blev såå fin <3
Sen tog vi en sväng till Maxi i Enköping för att storhandla/kolla lite bokrea.. det slutade i kaos. Thea var inte alls på sitt bästa humör utan la sig gång på gång på golvet och gallskrek, jag överdriver inte när jag säger att HELA butiken stannade upp och glodde. Men hallå? Det kan väl knappast vara första gången de ser ett barn få ett utbrott? Personalen såg ut att inte vara så långt ifrån att kasta ut oss. Men två kundvagnar (varav en med bil som Thea vägrade sitta i) var det inte så lätt att bära henne och köra vagn samtidigt som man skulle plocka ner varor. Så det blev en snabb runda för att införskaffa lite middag och sedan fort som tusan ut ur butiken igen. Till Maxi åker vi inte igen.. ja menar som barnfamilj sparar man faktiskt hela 4000 om man istället handlar på Willys ;)
Hade tänkt att rida på kvällen trots snöandet men blev varnad om att Vallbyviksvägen var rena isbanan så jag avböjde. Till råga på det gjorde jag mig osams med Krille när jag skällde ut honom över telefon för att inte ha vägt höet! Mm jag vet jag är lite fjompig när det kommer till hästarna :/
Imorgon bär det av till Uppsala för att tjecka in ett sto, fux med en sådan där härligt lång man ner till bogen. Enligt beskrivningen väldigt lik Gandur till sättet så det låter minst sagt lovande :) Behöver verkligen få hem en till nu, ser ju lite fjantigt ut med två hästar som går ensamma i varsin hage :(
Jag har ju berättat om min nya bil :) Som jag dessutom är super nöjd med MEN jag har lyckats gjort ett jätte misstag och köpt en bil utan dragkrok!! Stod och läste papprena om hur mycket jag fick dra med bilen på B-körkort men jag glömde tydligen att kolla om den hade något att dra med. Lovande nu när jag planerat in både kurser och lektioner :(
Blir till att mordhota Johan om han får för sig att sälja passaten.
Inte den fuxen som vi ska kolla på men en ruskigt snygg hingst vid namn Glókollur.
Gandurs pappa, Ari från Alvargården
Fjolás pappa, Ernir frá Efri-Brú
Dagen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig, började med att jag försov mig och vaknade med en sjudundrans huvudvärk, behöver väl kanske inte tillägga att humöret var riktigt pissigt.
Tog barnen och åkte hem till mamma och Hasse för att färga håret på Maggie, klippte henne igår och idag ville hon bli brunett. Jag är riktigt nöjd över mitt jobb för hon blev såå fin <3
Sen tog vi en sväng till Maxi i Enköping för att storhandla/kolla lite bokrea.. det slutade i kaos. Thea var inte alls på sitt bästa humör utan la sig gång på gång på golvet och gallskrek, jag överdriver inte när jag säger att HELA butiken stannade upp och glodde. Men hallå? Det kan väl knappast vara första gången de ser ett barn få ett utbrott? Personalen såg ut att inte vara så långt ifrån att kasta ut oss. Men två kundvagnar (varav en med bil som Thea vägrade sitta i) var det inte så lätt att bära henne och köra vagn samtidigt som man skulle plocka ner varor. Så det blev en snabb runda för att införskaffa lite middag och sedan fort som tusan ut ur butiken igen. Till Maxi åker vi inte igen.. ja menar som barnfamilj sparar man faktiskt hela 4000 om man istället handlar på Willys ;)
Hade tänkt att rida på kvällen trots snöandet men blev varnad om att Vallbyviksvägen var rena isbanan så jag avböjde. Till råga på det gjorde jag mig osams med Krille när jag skällde ut honom över telefon för att inte ha vägt höet! Mm jag vet jag är lite fjompig när det kommer till hästarna :/
Imorgon bär det av till Uppsala för att tjecka in ett sto, fux med en sådan där härligt lång man ner till bogen. Enligt beskrivningen väldigt lik Gandur till sättet så det låter minst sagt lovande :) Behöver verkligen få hem en till nu, ser ju lite fjantigt ut med två hästar som går ensamma i varsin hage :(
Jag har ju berättat om min nya bil :) Som jag dessutom är super nöjd med MEN jag har lyckats gjort ett jätte misstag och köpt en bil utan dragkrok!! Stod och läste papprena om hur mycket jag fick dra med bilen på B-körkort men jag glömde tydligen att kolla om den hade något att dra med. Lovande nu när jag planerat in både kurser och lektioner :(
Blir till att mordhota Johan om han får för sig att sälja passaten.
Inte den fuxen som vi ska kolla på men en ruskigt snygg hingst vid namn Glókollur.
Gandurs pappa, Ari från Alvargården
Fjolás pappa, Ernir frá Efri-Brú
fredag 26 februari 2010
Kronisk förkylning?
Nu har jag varit förkyld i två veckor och det är ju inte direkt så att man känner sig bättre, tvärtom så vaknar man upp och mår ännu sämre än dagen innan. Efter att ha jobbat en dag med sprängande huvudvärk, ont i halsen, hosta, ont i lungorna och konstanta nysningar är man rätt så slut. Med andra ord så välkomnar jag helgen extra mycket idag :)
På vägen hem idag så stannade jag mitt i stan, lyckades hitta en parkering och gick sedan i slasket till en frisörsalong som jag lagt märke till. Tur hade jag med eftersom de kunde sätta saxen i mitt hår med en gång. En stor eloge till den rara tjej som lyckades få lite ordning på barret mitt :) Nyklippt for jag hem med stereon på högsta volym, 107,5 ;) Min nya favvo (spelas på jobbet). Faktum är att stereon är riktigt bra för att vara a la orginal.
Irriterande är dock min parkeringsplats som mupparna använt som snöförvaringsplats. Ok att den stått tom med de kan väl åtminstonde kolla om den är uthyrd eller ej, nu har jag fått skotta en halvmeter snö för att komma in, till råga på det så är det två stolpskott som äger skrothögarna bredvid. De parkerar så jäkla snett att jag knappt kommer in, men envis som jag är så står jag där ändå. Tur för dem att jag köpte en ford och inte en dodge :P
Ne så mycket mer än så blir det inte ikväll, trött som få och imorgon väntar ridlektioner.
See ya!
På vägen hem idag så stannade jag mitt i stan, lyckades hitta en parkering och gick sedan i slasket till en frisörsalong som jag lagt märke till. Tur hade jag med eftersom de kunde sätta saxen i mitt hår med en gång. En stor eloge till den rara tjej som lyckades få lite ordning på barret mitt :) Nyklippt for jag hem med stereon på högsta volym, 107,5 ;) Min nya favvo (spelas på jobbet). Faktum är att stereon är riktigt bra för att vara a la orginal.
Irriterande är dock min parkeringsplats som mupparna använt som snöförvaringsplats. Ok att den stått tom med de kan väl åtminstonde kolla om den är uthyrd eller ej, nu har jag fått skotta en halvmeter snö för att komma in, till råga på det så är det två stolpskott som äger skrothögarna bredvid. De parkerar så jäkla snett att jag knappt kommer in, men envis som jag är så står jag där ändå. Tur för dem att jag köpte en ford och inte en dodge :P
Ne så mycket mer än så blir det inte ikväll, trött som få och imorgon väntar ridlektioner.
See ya!
fredag 19 februari 2010
Vinter + bil = ingen bra kombination!
Mardrömsscenario 1 var när jag mitt i natten fick möte med en nersläckt bil på fel sida om vägen.
Mardrömsscenario 2 inträffade nu på kvällen när bromsarna låste sig precis när jag närmar mig en 4-vägskorsning med stopplikt! Jag vet ju att denna korsning kommer och släpper gasen i god tid, motorbromsar och när jag ska bromsa för att kunna stanna så händer INTE ETT JÄKLA SKIT! Jag far rätt ut i körbanan och vidare in på nästa väg, kan tilläga att den korsande vägen är en 90 väg.
Som vanligt sitter jag med luren i örat också "helvette" tänker jag och tittar åt höger, sedan vänster och bak.. tur ingen polis. POLIS??? Hallå!!?? Jag har precis susat ut i en korsande väg där bilar kör jävligt snabbt och här oroar jag mig för körkortet.. kanske den snälla konstapeln hade haft lite överseende med att bromsarna faktiskt inte fungerade. Men det här var riktigt jobbigt för mig som ALLTID stannar vid stopplikt och duktigt står still i minst tre sekunder.
Jag tackar gud för att det inte kom en bil i just denna situation, då hade man väl kanske inte suttit här just nu.
När jag fått stopp på bilen i vägkanten ringer jag upprört upp Hasse (min räddare i nöden) som skrockande påminner mig om handbromsen när jag jag uppgivet spottar fram att jag minsann tänker lämna den här skitbilen där och att han får komma och hämta mig.
Jag tillägger sedan att dra i handbromsen när det är svinhalt ute inte är särskilt bra om man vill hålla sig på vägen, efter en lektion i rätt handbromsbromsning kör jag i 40 hem till mamma.
Efter en noggrann genomgång av bilen gissar Hasse på en ispropp och jag återupptar efter en stund färden ner till stallet med mamma bakom mig.
Vi kom ca 500 meter innan vi får stanna eftersom en monsterbil kört ner i diket. Jaha, där står tre killar med tre bilar och kliar sig i huvudet. Den stora monsterbilen visar sig sakna något att fästa en lina i så vi sätter fart att putta.. bilen rörde sig inte ur fläcken.
Killar ha verkligen ingen som helst tro på tjejer när det kommer till bilar, jag frågade nämnligen denna kille vilket däck som spinner mest.
Han tittar på mig som om jag vore dum och vänder sig sedan till den andra killen igen.
- Ja, har du fram eller bakhjulsdrift frågar jag lite högre.
- Den spinner överallt, svarar killen utan att vända sig om.
Jag plockar fram min super picknickfilt och lägger den under bilens bakhjul som ser ut att spinna som värst.
- Den här hjälpte mig när jag fastnade på samma sätt och då var vi bara två tjejer vet du.
- Nu vänder sig killen om och ser lite intresserad ut.
Tyvärr var hans monsterbil alldeles för tung för min lilla filt men det hade ju varit varit en skön känsla om det funkat :p
Efter att ha fått fram en bil med fyrhjulsdrift som drog, en Hasse som löft bilen från sidan och 4 pers som puttade bakom kom bilen äntligen upp på vägen igen.
Nej denna vinter får gärna ge med sig nu, är trött på dikeskörningar, frusna bilar och hala vägar.
Mardrömsscenario 2 inträffade nu på kvällen när bromsarna låste sig precis när jag närmar mig en 4-vägskorsning med stopplikt! Jag vet ju att denna korsning kommer och släpper gasen i god tid, motorbromsar och när jag ska bromsa för att kunna stanna så händer INTE ETT JÄKLA SKIT! Jag far rätt ut i körbanan och vidare in på nästa väg, kan tilläga att den korsande vägen är en 90 väg.
Som vanligt sitter jag med luren i örat också "helvette" tänker jag och tittar åt höger, sedan vänster och bak.. tur ingen polis. POLIS??? Hallå!!?? Jag har precis susat ut i en korsande väg där bilar kör jävligt snabbt och här oroar jag mig för körkortet.. kanske den snälla konstapeln hade haft lite överseende med att bromsarna faktiskt inte fungerade. Men det här var riktigt jobbigt för mig som ALLTID stannar vid stopplikt och duktigt står still i minst tre sekunder.
Jag tackar gud för att det inte kom en bil i just denna situation, då hade man väl kanske inte suttit här just nu.
När jag fått stopp på bilen i vägkanten ringer jag upprört upp Hasse (min räddare i nöden) som skrockande påminner mig om handbromsen när jag jag uppgivet spottar fram att jag minsann tänker lämna den här skitbilen där och att han får komma och hämta mig.
Jag tillägger sedan att dra i handbromsen när det är svinhalt ute inte är särskilt bra om man vill hålla sig på vägen, efter en lektion i rätt handbromsbromsning kör jag i 40 hem till mamma.
Efter en noggrann genomgång av bilen gissar Hasse på en ispropp och jag återupptar efter en stund färden ner till stallet med mamma bakom mig.
Vi kom ca 500 meter innan vi får stanna eftersom en monsterbil kört ner i diket. Jaha, där står tre killar med tre bilar och kliar sig i huvudet. Den stora monsterbilen visar sig sakna något att fästa en lina i så vi sätter fart att putta.. bilen rörde sig inte ur fläcken.
Killar ha verkligen ingen som helst tro på tjejer när det kommer till bilar, jag frågade nämnligen denna kille vilket däck som spinner mest.
Han tittar på mig som om jag vore dum och vänder sig sedan till den andra killen igen.
- Ja, har du fram eller bakhjulsdrift frågar jag lite högre.
- Den spinner överallt, svarar killen utan att vända sig om.
Jag plockar fram min super picknickfilt och lägger den under bilens bakhjul som ser ut att spinna som värst.
- Den här hjälpte mig när jag fastnade på samma sätt och då var vi bara två tjejer vet du.
- Nu vänder sig killen om och ser lite intresserad ut.
Tyvärr var hans monsterbil alldeles för tung för min lilla filt men det hade ju varit varit en skön känsla om det funkat :p
Efter att ha fått fram en bil med fyrhjulsdrift som drog, en Hasse som löft bilen från sidan och 4 pers som puttade bakom kom bilen äntligen upp på vägen igen.
Nej denna vinter får gärna ge med sig nu, är trött på dikeskörningar, frusna bilar och hala vägar.
torsdag 18 februari 2010
Jag jag få be att beställa 4 valium och 8 sobril tack?
Kanske inte den mest skonsamma kombinationen men jag blir snart galen! Jag hatar att vara sjuk, jag blir helt ärligt psykotisk av att vara så här still och fast med min hjärna. Det är inte hälsosamt för mig att umgås så här mycket med mig själv, jag blir rent ut sagt en häslorisk för både mig själv och andra.
Den här dagen har varit så otroligt lång och tråkig, jag har tom ringt till vårdcentralen och låtit sådär ynklig och allmänt korkad.
Hade ett litet hopp om att det kanske kunde röra sig om halsfluss, hade det gjort det så hade man ju fått något mot det och på så vis snabbare blivit frisk. Men nej då, det var tydligen positivt att jag hade feber och hosta, då var det bara ett virus som jag får vänta ut! VÄNTA?! Jag har inte tid att vänta, de kommer att få öppna upp Beckonberga igen om jag ska vänta ut den här skiten ännu längre.
Thea är ju en söt liten prick.
Hon kommer och drar i en och säger
- bassa mamma, mamma byta.. så går hon mot toaletten och skriker på pappa att mamma minsann ska byta blöja, väldigt viktigt tycker Thea ifall han skulle missa det.
När jag väl står där så tänkte jag ge det en chans att liva upp blöjbytet genom att sjunga en trudilutt på pippi långstrump. Kan ju tillägga då att detta gjordes med en aningen sträv och knacklig röst.
Thea utbrister redan efter andra meningen
- Räcker mamma, räcker nu!
Bäst att hålla munnen stängd i fortsättningen.
Igår slängde vi ut en bal med halm i hagen, eftersom vi alla numera jobbar på dagarna kör det ju ihop sig med lunchen. Tanken är ju nu att halmen ska hålla dem mätta men jag befarar att denna mättnad snabbt kommer sätta sig runt magen på dem :/ Gandur blev iaf väldigt glad och såg balen som en leksak som hande kunda hopp upp på, efter att ha undersökt den lite närmare stoppade han ner hela huvudet i balen. Jag önskar att jag hade haft kameran på mig för det såg himla kul ut.
Kanske kan balen på detta sätt fungera som ett skydd, fick nämnligen hör att det rör sig en varg i området :/ Trodde inte att vi hade vargar här hemma. Den har rivit 17 rådjur redan, får hoppas att rådjuren håller den mätt så att den inte går på hästarna.
Nä nu stoppar jag huvudet under kudden och kväver mig själv.
Den här dagen har varit så otroligt lång och tråkig, jag har tom ringt till vårdcentralen och låtit sådär ynklig och allmänt korkad.
Hade ett litet hopp om att det kanske kunde röra sig om halsfluss, hade det gjort det så hade man ju fått något mot det och på så vis snabbare blivit frisk. Men nej då, det var tydligen positivt att jag hade feber och hosta, då var det bara ett virus som jag får vänta ut! VÄNTA?! Jag har inte tid att vänta, de kommer att få öppna upp Beckonberga igen om jag ska vänta ut den här skiten ännu längre.
Thea är ju en söt liten prick.
Hon kommer och drar i en och säger
- bassa mamma, mamma byta.. så går hon mot toaletten och skriker på pappa att mamma minsann ska byta blöja, väldigt viktigt tycker Thea ifall han skulle missa det.
När jag väl står där så tänkte jag ge det en chans att liva upp blöjbytet genom att sjunga en trudilutt på pippi långstrump. Kan ju tillägga då att detta gjordes med en aningen sträv och knacklig röst.
Thea utbrister redan efter andra meningen
- Räcker mamma, räcker nu!
Bäst att hålla munnen stängd i fortsättningen.
Igår slängde vi ut en bal med halm i hagen, eftersom vi alla numera jobbar på dagarna kör det ju ihop sig med lunchen. Tanken är ju nu att halmen ska hålla dem mätta men jag befarar att denna mättnad snabbt kommer sätta sig runt magen på dem :/ Gandur blev iaf väldigt glad och såg balen som en leksak som hande kunda hopp upp på, efter att ha undersökt den lite närmare stoppade han ner hela huvudet i balen. Jag önskar att jag hade haft kameran på mig för det såg himla kul ut.
Kanske kan balen på detta sätt fungera som ett skydd, fick nämnligen hör att det rör sig en varg i området :/ Trodde inte att vi hade vargar här hemma. Den har rivit 17 rådjur redan, får hoppas att rådjuren håller den mätt så att den inte går på hästarna.
Nä nu stoppar jag huvudet under kudden och kväver mig själv.
onsdag 17 februari 2010
Jag är världssämst på att vara sjuk :(
Jag går här hemma med en basketboll inrullad i taggtråd nerkörd i halsen, feber och en jäkla hosta som ökar på pannknacket varje gång den ger sig tillkänna :( Och jag är så sämst på att vara sjuk, kan inte vara still.. I hate it! Vaknade imorse (måste sovit djupt för jag märkte inte att Johan och kidsen åkte till dagis) och trodde att båda barnen kissat på sig i sängen och att jag sedan rullat över just den pölen. Efter en stund blir jag iskall då tanken kommer att den som kissat på sig kanske är jag! 22 år och sängvätare.. charmigt. Jag ligger där alldeles blöt och funderar på om jag ska hinna slänga allt i tvätten och byta till nytt innan Johan kommer hem när han han öppnar dörren. Shit va pinsamt!
- Eh jo du.. jag har liksom.. eh.. såhär.. kissat på mig! Nu dör jag...
Nejdå, dog gjorde jag inte för det visade sig att ingen hade kissat på sig utan att jag haft en riktigt febrig natt och svettats som en gris, kanske inte så mycket charmigare. Fördelen med att ha haft en febertopp är att man känner sig lite piggare efteråt, så jag har bytt sängkläder i alla sängar, dammsugit och nu är jag totalt sänkt igen. Tänk om man bara kunde acceptera att man är sjuk och ligga ner i sängen en hel dag, då kanske man skulle bli friskare fortare?
En annan charmig sak med att vara förkyld är att man tydligen SNARKAR?
Ni som delat rum/hus med min mor vet att hon är ganska så bra på just det, hon låter lite som en blandning mellan en kaffebryggare och en centrifug. Hasse den stackarn har lidit i många nätter nu och eftersom mamma inte riktigt ville tro på hur illa det verkligen var så spelade han in henne. Nu har Johan gjort samma sak, tydligen så överröstade mina snarkningar hans spel trots att han hade lurar på sig!
Jag försvarar mig med att jag är sjuk och hans påståenden om att jag låter så annars också väljer vi att avfärda.
I helgen har det varit full rulle, lördagen spenderades i stallet med ridning, pulkaåkning och korvgrillning i kåtan.
Tyvärr glämde jag ju kameran och min mobil håller inte riktigt någon hög klass när det är mörkt.
I söndags åkte Laika, hon har flyttat hem till ett par som bor i orten jag aldrig minns namnet på, ca 10 mil uppåt. Där går hon nu som sällskap till en islänning, i en stor lösdrift där de har en halv lada som ligghall. Det har tidigare varit en lösdrift för oxar. Hon kommer att bli ordentligt bortskämd och få gå ute så som hon trivs bäst med att göra. Saknade är dock stor både hos två och fyrbenta, riktigt tomt är det :/
Efter att vi vinkat av Laika tog vi en promenad på isen till Sigtuna för att kolla på de som åkte Vikingarännet. Det va otroligt skönt när jag väl släppte efter på min isrädsla.. vi pulsade i snö, gled på is och åkte motorhuv efter fyrhjulingen.
Krille lurade av en farbror denna otroligt snygga mössa. Han går numera under namnet - Rumpnissen, ni ser säkert likheten.
- Eh jo du.. jag har liksom.. eh.. såhär.. kissat på mig! Nu dör jag...
Nejdå, dog gjorde jag inte för det visade sig att ingen hade kissat på sig utan att jag haft en riktigt febrig natt och svettats som en gris, kanske inte så mycket charmigare. Fördelen med att ha haft en febertopp är att man känner sig lite piggare efteråt, så jag har bytt sängkläder i alla sängar, dammsugit och nu är jag totalt sänkt igen. Tänk om man bara kunde acceptera att man är sjuk och ligga ner i sängen en hel dag, då kanske man skulle bli friskare fortare?
En annan charmig sak med att vara förkyld är att man tydligen SNARKAR?
Ni som delat rum/hus med min mor vet att hon är ganska så bra på just det, hon låter lite som en blandning mellan en kaffebryggare och en centrifug. Hasse den stackarn har lidit i många nätter nu och eftersom mamma inte riktigt ville tro på hur illa det verkligen var så spelade han in henne. Nu har Johan gjort samma sak, tydligen så överröstade mina snarkningar hans spel trots att han hade lurar på sig!
Jag försvarar mig med att jag är sjuk och hans påståenden om att jag låter så annars också väljer vi att avfärda.
I helgen har det varit full rulle, lördagen spenderades i stallet med ridning, pulkaåkning och korvgrillning i kåtan.
Tyvärr glämde jag ju kameran och min mobil håller inte riktigt någon hög klass när det är mörkt.
I söndags åkte Laika, hon har flyttat hem till ett par som bor i orten jag aldrig minns namnet på, ca 10 mil uppåt. Där går hon nu som sällskap till en islänning, i en stor lösdrift där de har en halv lada som ligghall. Det har tidigare varit en lösdrift för oxar. Hon kommer att bli ordentligt bortskämd och få gå ute så som hon trivs bäst med att göra. Saknade är dock stor både hos två och fyrbenta, riktigt tomt är det :/
Efter att vi vinkat av Laika tog vi en promenad på isen till Sigtuna för att kolla på de som åkte Vikingarännet. Det va otroligt skönt när jag väl släppte efter på min isrädsla.. vi pulsade i snö, gled på is och åkte motorhuv efter fyrhjulingen.
Krille lurade av en farbror denna otroligt snygga mössa. Han går numera under namnet - Rumpnissen, ni ser säkert likheten.
fredag 12 februari 2010
En vecka på Lidingö
Oj vad länge sen det var jag skrev här då, har verkligen inte haft tid!
Nu kan jag iaf skriva om mitt nya jobb :) Har inte velat gjort det innan eftersom jag inte hade sagt upp mig än :p
Iaf ska har jag fått en tjänst som Frukt&Grönt ansvarig på Willys i Rotebro som öppnar inom kort. Känns riktigt roligt och utmanande och jag ser verkligen fram emot att få se butiken och träffa mina nya arbetskamrater :)
Just nu är jag på utbildning/praktik på Willys Lidingö, en super fin butik som är stor och säljer riktigt bra. Är ju lite ovant att jobba med sådana volymer men det är riktigt kul.
Jag är efter en vecka totalt slut i kroppen.. är väl lite otränad kanske :/ Men det är en sådan otroligt skön känsla att vara trött i kroppen när man kommer hem, då känner man att man gjort något under dagen. Till skillnad från den platta rumpan man får av att sitta på en stol och plugga hela tiden :p
Imorgon ska vi tillsammans med alla barn pyssla i stallet, åka pulka och grilla korv i kåtan :) Riktigt härligt, hoppas på den här vårsolen som tittat fram de senaste dagarna, vore ju nice att uppleva den utomhus istället för genom fönstret!
Nu kan jag iaf skriva om mitt nya jobb :) Har inte velat gjort det innan eftersom jag inte hade sagt upp mig än :p
Iaf ska har jag fått en tjänst som Frukt&Grönt ansvarig på Willys i Rotebro som öppnar inom kort. Känns riktigt roligt och utmanande och jag ser verkligen fram emot att få se butiken och träffa mina nya arbetskamrater :)
Just nu är jag på utbildning/praktik på Willys Lidingö, en super fin butik som är stor och säljer riktigt bra. Är ju lite ovant att jobba med sådana volymer men det är riktigt kul.
Jag är efter en vecka totalt slut i kroppen.. är väl lite otränad kanske :/ Men det är en sådan otroligt skön känsla att vara trött i kroppen när man kommer hem, då känner man att man gjort något under dagen. Till skillnad från den platta rumpan man får av att sitta på en stol och plugga hela tiden :p
Imorgon ska vi tillsammans med alla barn pyssla i stallet, åka pulka och grilla korv i kåtan :) Riktigt härligt, hoppas på den här vårsolen som tittat fram de senaste dagarna, vore ju nice att uppleva den utomhus istället för genom fönstret!
lördag 6 februari 2010
Bio
Idag tyckte Johan att vi skulle försöka hitta på något eftersom det är min sista lediga dag på ett tag. Vi hade tur som fick barnvakt och planerade att gå på bio.
Att gå på bio är en ganska stor grej för oss som endast sett en biofilm ihop sedan Julia föddes.. med min matte är det snart 4 ÅR sen!
Jag lyckades tjata till mig att vi skulle se "snabba cash". Johan måste verkligen tyckt om mig idag som gick med på att låta mig dreggla igenom en två timmar lång film som han dessutom inte tyckte verkade bra (han tyckte efter filmen fortfarande inte att den va bra)
Vad jag tyckte behöver jag kanske inte säga :p
Barnen hade det riktigt lyx här hemma, först kom mormor med pizza och sen morfar med godis :) Tack till er!
Det är väl konstigt, man längtar efter att få komma ut och göra något vuxet och umgås utan barn men så fort man sätter sig i bilen så längtar man redan hem. Igår kände jag för att gå ut och vid 23 tiden så gick jag bort till bowlinghallen där Ante satt med sina kompisar. Till en början kändes det jätte trevligt, sen så smög sig den där känslan på..
Det är ju pinsamt att erkänna men jag känner mig så gammal! Jag tycker inte att det är kul att gå ut på krogen, jag tycker inte det är kul att dricka och jag blir bara irriterad och går hem med ångest för att hela kvällen känts totalt onödig. Varför gå ut, dricka alkohol komma hem sent för att vakna upp dagen efter och vara skit trött och bakis!? Ja jag har känt mig bakis idag, det blir jag nämnligen så fort en droppe alkohol entrar mina läppar, det skulle nog egentligen räcka med att jag luktade på skiten för att bli bakis.
Nej middagar eller en hemmafest fine men krogen is not the shit!
För övrigt är min sinnesstämning just nu lika med ------
Jag är tömd på energi, faktum är att jag känner mig tömd på allt. Det är den vanliga svackan som kommer efter att jag under en period kört på högsta hastighet. Sen säger kroppen ifrån, den värker, har ingen ork, huvudet dunkar och man är så jäkla trött och känslig. Räcker med att någon säger "BU!" så ligger man på golvet i fosterställning med sprutande tårar likt en unge som inte fått sitt lördagsgodis.
Just nu kom ju svackan väldigt opassande, nu väntar en massa jobb, jag behöver vara på topp då jag vet att det kommer vara väldigt krävande och en stor omställning. För att inte glömma de tidiga mornar jag ska anpassa mig till. Men vafan får försöka plocka fram den där envisheten och ge kroppens signaler en black out så ska det nog funka.
Att gå på bio är en ganska stor grej för oss som endast sett en biofilm ihop sedan Julia föddes.. med min matte är det snart 4 ÅR sen!
Jag lyckades tjata till mig att vi skulle se "snabba cash". Johan måste verkligen tyckt om mig idag som gick med på att låta mig dreggla igenom en två timmar lång film som han dessutom inte tyckte verkade bra (han tyckte efter filmen fortfarande inte att den va bra)
Vad jag tyckte behöver jag kanske inte säga :p
Barnen hade det riktigt lyx här hemma, först kom mormor med pizza och sen morfar med godis :) Tack till er!
Det är väl konstigt, man längtar efter att få komma ut och göra något vuxet och umgås utan barn men så fort man sätter sig i bilen så längtar man redan hem. Igår kände jag för att gå ut och vid 23 tiden så gick jag bort till bowlinghallen där Ante satt med sina kompisar. Till en början kändes det jätte trevligt, sen så smög sig den där känslan på..
Det är ju pinsamt att erkänna men jag känner mig så gammal! Jag tycker inte att det är kul att gå ut på krogen, jag tycker inte det är kul att dricka och jag blir bara irriterad och går hem med ångest för att hela kvällen känts totalt onödig. Varför gå ut, dricka alkohol komma hem sent för att vakna upp dagen efter och vara skit trött och bakis!? Ja jag har känt mig bakis idag, det blir jag nämnligen så fort en droppe alkohol entrar mina läppar, det skulle nog egentligen räcka med att jag luktade på skiten för att bli bakis.
Nej middagar eller en hemmafest fine men krogen is not the shit!
För övrigt är min sinnesstämning just nu lika med ------
Jag är tömd på energi, faktum är att jag känner mig tömd på allt. Det är den vanliga svackan som kommer efter att jag under en period kört på högsta hastighet. Sen säger kroppen ifrån, den värker, har ingen ork, huvudet dunkar och man är så jäkla trött och känslig. Räcker med att någon säger "BU!" så ligger man på golvet i fosterställning med sprutande tårar likt en unge som inte fått sitt lördagsgodis.
Just nu kom ju svackan väldigt opassande, nu väntar en massa jobb, jag behöver vara på topp då jag vet att det kommer vara väldigt krävande och en stor omställning. För att inte glömma de tidiga mornar jag ska anpassa mig till. Men vafan får försöka plocka fram den där envisheten och ge kroppens signaler en black out så ska det nog funka.
onsdag 3 februari 2010
Det var ett tag sen jag skrev tror jag?
2003-04-25
Jag såg i din blick att något var fel
dina ögon hade mist sin glans och ersatts ev en matthet
din mun försökte forma ett leende men allt som blev av var ett streck av missmod
jag såg det på dig redan innan du tog ett andetag för att prata
dina händer knöts till en knut ungefär som den som precis då formades i min mage
jag hörde hur ditt djupa andetag dog ut i en suck när du drog mig intill dig och kramade mig hårt
dina tårar värmde min kind men jag frös
aldrig ville jag lämna detta nu, aldrig aldrig
du såg på mig och i djupet av dina ögon kunde jag se all den smärta du bar inom dig
jag kramade dina händer och viskade tyst
det är ok, du kan gå nu
en kall vind fångade mitt hår och det var då jag förstod
att smärtan aldrig ger sig av
När jag va 14 började jag skriva, jag skrev för att lätta lite på det tryck som skapades inom mig. Till en början lättade trycket av att pennan glödde men ganska så snabbt fann jag nya sätt att lätta, sätt som inte alls var särskilt bra. Jag har spart allt jag skrev och det händer att jag ibland sätter mig ner och läser. Och även fast vissa texter är 8 år gamla så minns jag varje rad, jag vet när jag skrev den, vart jag var och hur jag mådde just då. Skrämmande då det är en hel del smärta. Jag kunde inte ens i mina texter avslöja vad som egentligen rörde sig i mitt huvud, det var för mycket att avslöja. För mycket stolthet låg bakom, en stoltet jag är ganska säker på att jag ärvt från min far <3
När jag läser så fylls jag av sorg för hur jag mådde och hur mycket jag på sätt och vis gick miste om, jag fylls av lättnad för att en tung del av mitt liv är över, en tid som lärt mig massor och gjort mig stark men framförallt fylls jag av rädsla för att mina tjejer ska behöva gå igenom samma sak.
Sen blir jag imponerad över hur självständig och envis jag var, det må vara egoistiskt att sätta sig själv på en sådan pidestal som jag gjorde då men jag saknar mycket av det idag. Det är nog en stor del till den ilska jag kan känna, visst jag mådde skit och var oerhört skör men det var tamefan ingen som skulle få göra mig illa. Jag slog bort många personer i mitt liv, byggde ett skal som bara få fick komma igenom men på så sätt räddade jag mig från många svek. Men mitt skal svek många personer, för att rädda mig själv trampade jag ner många på vägen.
Fastän det är många år kvar tills mina tjejer är i den åldern är jag livrädd redan nu för det är nu det börjar, det är nu grunden till deras framtid läggs..och jag vet hur mycket utav den grunden som baseras på uppväxten och de personer man lever kring.
Jag vet ganska exakt vilka sidor jag har från min mamma, min pappa och vilka som jag lyckats skapa själv.
Mitt självförtroende kommer från pappa, jag är social har inga problem att prata eller stå i centrum, blir nästintill aldrig nervös inför saker, jag är driven och jäkligt envis även om jag är långt ifrån min far.
Däremot för att skilja på självförtroende och självkänsla så har jag en jäkligt kass sådan.
Mitt humör har jag definitivt ärvt från min mor, det kända Larsson humöret ;) Tålamod finns inte på kartan och jäklar va arg man kan bli!
Men sen finns det en sådan oerhörd omtanke för andra.
Min mamma bryr sig verkligen om sina nära och kära, hon kan gå runt och ha ont i magen för att jag ska göra något som gör henne nervös, hon skulle lätt kunna ställa klockan och gå upp mitt i natten för att hon fått för sig att hästarna är hungriga och hon skulle gå över vatten för att skydda de hon håller kär.
En likhet mellan mina föräldrar är att de båda har mig som högsta prioritet och det gör mig gråtfärdig bara av att skriva det, för om det är något jag alltid känt så är det älskad av mina föräldrar <3
Men medan pappa sätter sig själv näst efter mig så är mamma mer den som sätter sig själv ganska långt ner, hon är så otroligt mån om alla andra.
Och jag själv är väl där i mitten och det är så jäkla svårt att hitta den där balansen.
Jag har alltiv varit otroligt sluten och jag blir inte förvånad om jag stundvis ses som känslokall. Jag har svårt att ta kritik och minst lika svårt för att ta beröm och lika dålig som jag är på att ta är jag på att ge. Men det är INTE för att jag är känslokall utan för att jag har så svårt att blotta mig på det sättet, för mig har det alltid varit tryggt att hålla min indsida stängd. Och det är något jag kommer att få jobba på hela mitt liv.
Jag var ju väldigt ung när jag fick mina barn men jag har aldrig sett mig själv som någon "ung mamma" den tanken har liksom aldrig förekommit i mitt huvud eftersom jag tycker den är helt onödig. Däremot vet jag att det är väldigt många andra som brottas med den tanken och man har ju fått en del gliringar och frågor bla. om jag tycker att det är ok/bra/fel att få barn så ung. Och att ge något svar är nästintill omöjligt eftersom alla är så olika. Finns det egentligen någon som kan svara på när man är redo för barn? Kan man någonsin vara redo för barn? Jag jag tror inte det, redo blir man när man FÅR barn inte före.
Man läser och hör en del om tjejer som får barn i unga åldrar och till en viss del kan jag förstå att det skapar en diskussion.
Jag har fått många höjda ögonbryn över att jag har två barn med samma pappa och att jag dessutom fortfarande är tillsammans med honom.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma men för att summera det hela, saker ordnar sig alltid men om det är något man ska ha gjort innan man skaffar barn så är det att ha "hittat sig själv".
För dina barn kommer till stor del bli som du och man vill inte ge sina barn en förvirrad bild av sig själva.
Nu lägger jag ner tankeverksamheten för ikväll.
-----------------------------------------------------------------------------------
Jag såg i din blick att något var fel
dina ögon hade mist sin glans och ersatts ev en matthet
din mun försökte forma ett leende men allt som blev av var ett streck av missmod
jag såg det på dig redan innan du tog ett andetag för att prata
dina händer knöts till en knut ungefär som den som precis då formades i min mage
jag hörde hur ditt djupa andetag dog ut i en suck när du drog mig intill dig och kramade mig hårt
dina tårar värmde min kind men jag frös
aldrig ville jag lämna detta nu, aldrig aldrig
du såg på mig och i djupet av dina ögon kunde jag se all den smärta du bar inom dig
jag kramade dina händer och viskade tyst
det är ok, du kan gå nu
en kall vind fångade mitt hår och det var då jag förstod
att smärtan aldrig ger sig av
När jag va 14 började jag skriva, jag skrev för att lätta lite på det tryck som skapades inom mig. Till en början lättade trycket av att pennan glödde men ganska så snabbt fann jag nya sätt att lätta, sätt som inte alls var särskilt bra. Jag har spart allt jag skrev och det händer att jag ibland sätter mig ner och läser. Och även fast vissa texter är 8 år gamla så minns jag varje rad, jag vet när jag skrev den, vart jag var och hur jag mådde just då. Skrämmande då det är en hel del smärta. Jag kunde inte ens i mina texter avslöja vad som egentligen rörde sig i mitt huvud, det var för mycket att avslöja. För mycket stolthet låg bakom, en stoltet jag är ganska säker på att jag ärvt från min far <3
När jag läser så fylls jag av sorg för hur jag mådde och hur mycket jag på sätt och vis gick miste om, jag fylls av lättnad för att en tung del av mitt liv är över, en tid som lärt mig massor och gjort mig stark men framförallt fylls jag av rädsla för att mina tjejer ska behöva gå igenom samma sak.
Sen blir jag imponerad över hur självständig och envis jag var, det må vara egoistiskt att sätta sig själv på en sådan pidestal som jag gjorde då men jag saknar mycket av det idag. Det är nog en stor del till den ilska jag kan känna, visst jag mådde skit och var oerhört skör men det var tamefan ingen som skulle få göra mig illa. Jag slog bort många personer i mitt liv, byggde ett skal som bara få fick komma igenom men på så sätt räddade jag mig från många svek. Men mitt skal svek många personer, för att rädda mig själv trampade jag ner många på vägen.
Fastän det är många år kvar tills mina tjejer är i den åldern är jag livrädd redan nu för det är nu det börjar, det är nu grunden till deras framtid läggs..och jag vet hur mycket utav den grunden som baseras på uppväxten och de personer man lever kring.
Jag vet ganska exakt vilka sidor jag har från min mamma, min pappa och vilka som jag lyckats skapa själv.
Mitt självförtroende kommer från pappa, jag är social har inga problem att prata eller stå i centrum, blir nästintill aldrig nervös inför saker, jag är driven och jäkligt envis även om jag är långt ifrån min far.
Däremot för att skilja på självförtroende och självkänsla så har jag en jäkligt kass sådan.
Mitt humör har jag definitivt ärvt från min mor, det kända Larsson humöret ;) Tålamod finns inte på kartan och jäklar va arg man kan bli!
Men sen finns det en sådan oerhörd omtanke för andra.
Min mamma bryr sig verkligen om sina nära och kära, hon kan gå runt och ha ont i magen för att jag ska göra något som gör henne nervös, hon skulle lätt kunna ställa klockan och gå upp mitt i natten för att hon fått för sig att hästarna är hungriga och hon skulle gå över vatten för att skydda de hon håller kär.
En likhet mellan mina föräldrar är att de båda har mig som högsta prioritet och det gör mig gråtfärdig bara av att skriva det, för om det är något jag alltid känt så är det älskad av mina föräldrar <3
Men medan pappa sätter sig själv näst efter mig så är mamma mer den som sätter sig själv ganska långt ner, hon är så otroligt mån om alla andra.
Och jag själv är väl där i mitten och det är så jäkla svårt att hitta den där balansen.
Jag har alltiv varit otroligt sluten och jag blir inte förvånad om jag stundvis ses som känslokall. Jag har svårt att ta kritik och minst lika svårt för att ta beröm och lika dålig som jag är på att ta är jag på att ge. Men det är INTE för att jag är känslokall utan för att jag har så svårt att blotta mig på det sättet, för mig har det alltid varit tryggt att hålla min indsida stängd. Och det är något jag kommer att få jobba på hela mitt liv.
Jag var ju väldigt ung när jag fick mina barn men jag har aldrig sett mig själv som någon "ung mamma" den tanken har liksom aldrig förekommit i mitt huvud eftersom jag tycker den är helt onödig. Däremot vet jag att det är väldigt många andra som brottas med den tanken och man har ju fått en del gliringar och frågor bla. om jag tycker att det är ok/bra/fel att få barn så ung. Och att ge något svar är nästintill omöjligt eftersom alla är så olika. Finns det egentligen någon som kan svara på när man är redo för barn? Kan man någonsin vara redo för barn? Jag jag tror inte det, redo blir man när man FÅR barn inte före.
Man läser och hör en del om tjejer som får barn i unga åldrar och till en viss del kan jag förstå att det skapar en diskussion.
Jag har fått många höjda ögonbryn över att jag har två barn med samma pappa och att jag dessutom fortfarande är tillsammans med honom.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma men för att summera det hela, saker ordnar sig alltid men om det är något man ska ha gjort innan man skaffar barn så är det att ha "hittat sig själv".
För dina barn kommer till stor del bli som du och man vill inte ge sina barn en förvirrad bild av sig själva.
Nu lägger jag ner tankeverksamheten för ikväll.
-----------------------------------------------------------------------------------
söndag 31 januari 2010
En galen häst mitt i den svenska vintern
Vi är ju på jakt efter en ny häst, en som är lämpad till de större tjejerna att rida när de kommer.
Blev kontaktad av Svenska hästars värn igår som hade en D-ponny som var i ett ganska akut behov av ett nytt hem då fodervärden sedan 8 år inte kunde ha den kvar.
Den informationen jag fick var att hästen gått på ridskola men nu inte blivit riden på ett tag samt att hon va lite känslig för stress annars var hon super snäll och mysig. 147 cm, korsning antagligen varmblod i.
Vårt stall är ju väldigt litet och lugnt så det kändes ju som att det skulle passa för en häst som inte vill ha så mkt stim och stoj runt sig. Jag förklarade dock för tjejen som ringde att vi har barn som ofta är med i stallet så det kan inte vara någon som sparkas eller bits så fort man går förbi.
Eftersom det skulle vara jätte roligt att få chansen att ge en häst som tidigare haft det lite svårt ett bra hem så åkte vi och tittade, jag Hasse och Maggi.
Efter en bilfärd i vårt svenska vinterland åkte vi ännu längre ut på landet (Avesta) vi skulle hålla utkik efter ett rött hus, brevlådor och hästhagar. mmm åker man i Stockholm hade detta varit ett lätt riktmärke men ni som farit genom Dalarna vet att detta är en mer välkänd syn. I Dalarna finns det BARA röda hus, brevlådor och hästhagar!!
Iaf kom vi till slut fram och möttes av ett jätte sött och feminint sto i hagen, hon var i pefekt strl och väldigt social och nyfiken i hagen.
Vi tog in henne i stallet och ställde henne på gången, so far so good. När Maggi och jag tog varsin borste och började borsta säger mannen att han helst inte vill att Maggi borstar henne, för att hon kan vara "lite" ? Varningstecken 1
Efter en stund börjar denna dam att steppa otåligt, hon steppar lite mer och sedan far hon fram och tillbaka i gången Varningstecken 2
Hasse tar ut henne för att gå en sväng på ridbanan, nu har hon bråttom och slänger sig ur stallet Varningstecken 3 Väl på ridbanan är hon otålig och studsar fram och tillbaka, det märks att hon har noll koll på att hon har människor omkring sig Varningstecken 4 Hon studsar och är på god väg att studsa in i mig när jag höjer handen för att få henne att reagera på att jag faktiskt står där
Då skriker de som har henne
- Nej så kan du inte göra!
Hästen hoppar iväg, Hasse håller ett fast grepp i grimskaftet varpå hon reser sig rakt framför honom utan att ta minsta notis om att han står där.
Vi tackade för oss ganska så snabbt!
Man tycker ju ändå att en sådan här förening borde vara måna om vart hästen kommer och på såvis påpeka från början hur hästen är. Eller är detta en stabil och bra häst att ha i ett stall där det finns barn?
Nej tacka vet ja våra "hundar" vi har hemma :p Lugna, stabila och världsbäst :)
Jakten fortsätter!
Blev kontaktad av Svenska hästars värn igår som hade en D-ponny som var i ett ganska akut behov av ett nytt hem då fodervärden sedan 8 år inte kunde ha den kvar.
Den informationen jag fick var att hästen gått på ridskola men nu inte blivit riden på ett tag samt att hon va lite känslig för stress annars var hon super snäll och mysig. 147 cm, korsning antagligen varmblod i.
Vårt stall är ju väldigt litet och lugnt så det kändes ju som att det skulle passa för en häst som inte vill ha så mkt stim och stoj runt sig. Jag förklarade dock för tjejen som ringde att vi har barn som ofta är med i stallet så det kan inte vara någon som sparkas eller bits så fort man går förbi.
Eftersom det skulle vara jätte roligt att få chansen att ge en häst som tidigare haft det lite svårt ett bra hem så åkte vi och tittade, jag Hasse och Maggi.
Efter en bilfärd i vårt svenska vinterland åkte vi ännu längre ut på landet (Avesta) vi skulle hålla utkik efter ett rött hus, brevlådor och hästhagar. mmm åker man i Stockholm hade detta varit ett lätt riktmärke men ni som farit genom Dalarna vet att detta är en mer välkänd syn. I Dalarna finns det BARA röda hus, brevlådor och hästhagar!!
Iaf kom vi till slut fram och möttes av ett jätte sött och feminint sto i hagen, hon var i pefekt strl och väldigt social och nyfiken i hagen.
Vi tog in henne i stallet och ställde henne på gången, so far so good. När Maggi och jag tog varsin borste och började borsta säger mannen att han helst inte vill att Maggi borstar henne, för att hon kan vara "lite" ? Varningstecken 1
Efter en stund börjar denna dam att steppa otåligt, hon steppar lite mer och sedan far hon fram och tillbaka i gången Varningstecken 2
Hasse tar ut henne för att gå en sväng på ridbanan, nu har hon bråttom och slänger sig ur stallet Varningstecken 3 Väl på ridbanan är hon otålig och studsar fram och tillbaka, det märks att hon har noll koll på att hon har människor omkring sig Varningstecken 4 Hon studsar och är på god väg att studsa in i mig när jag höjer handen för att få henne att reagera på att jag faktiskt står där
Då skriker de som har henne
- Nej så kan du inte göra!
Hästen hoppar iväg, Hasse håller ett fast grepp i grimskaftet varpå hon reser sig rakt framför honom utan att ta minsta notis om att han står där.
Vi tackade för oss ganska så snabbt!
Man tycker ju ändå att en sådan här förening borde vara måna om vart hästen kommer och på såvis påpeka från början hur hästen är. Eller är detta en stabil och bra häst att ha i ett stall där det finns barn?
Nej tacka vet ja våra "hundar" vi har hemma :p Lugna, stabila och världsbäst :)
Jakten fortsätter!
Mitt hem är i kaos.. what´s new?
Jag förstår verkligen inte, hur mycket man än städar och plockar så ser det ut som ett bombnedslag inte långt därefter. Idag kommer dessutom N och då brukar det ta ca 5minuter innan barnens rum ligger upp och ner och in och ut.
Jag ska alldeles strax klä på mig hela vintermunderingen och bege mig ut till stallet, burr!
Maggan filmade mig när jag red igår, försökte lägga upp den här men filmen blev gigantiskt stor så det skulle ha tagit en vecka ungefär :(
Idag ska vi hem till Elin och Emilio och fira att han fyllt hela 4 år! Helt sjukt va tiden går fort, snart är det Julias tur. Men först måste jag få tag i Morgan vår hovslagare.. alla hästar har röta och jag befarar att det måste skäras bort en del på iaf två utav dem :( Kvällspasset tar nu tre gånger så lång tid + att man måste vara två. Det slår verkligen aldrig fel, varför ska man råka ut för sådana här saker just den månad som man har absolut minst pengar? Januari, the nightmare month! Alla kvartalsräkningar dimper ner då, bilen ska besiktigas, skatten ska betalas + att Johan hade en trevlig tandläkarräkning. Får hålla tummarna för att Morgan kan komma ut inom kort, han är förutom bra även billig :p
Nej nu ska jag torka upp youghurten Thea kastat på golvet och sedan hoppe in i bilen.
På återseende!
Jag ska alldeles strax klä på mig hela vintermunderingen och bege mig ut till stallet, burr!
Maggan filmade mig när jag red igår, försökte lägga upp den här men filmen blev gigantiskt stor så det skulle ha tagit en vecka ungefär :(
Idag ska vi hem till Elin och Emilio och fira att han fyllt hela 4 år! Helt sjukt va tiden går fort, snart är det Julias tur. Men först måste jag få tag i Morgan vår hovslagare.. alla hästar har röta och jag befarar att det måste skäras bort en del på iaf två utav dem :( Kvällspasset tar nu tre gånger så lång tid + att man måste vara två. Det slår verkligen aldrig fel, varför ska man råka ut för sådana här saker just den månad som man har absolut minst pengar? Januari, the nightmare month! Alla kvartalsräkningar dimper ner då, bilen ska besiktigas, skatten ska betalas + att Johan hade en trevlig tandläkarräkning. Får hålla tummarna för att Morgan kan komma ut inom kort, han är förutom bra även billig :p
Nej nu ska jag torka upp youghurten Thea kastat på golvet och sedan hoppe in i bilen.
På återseende!
fredag 29 januari 2010
Nu äntligen slår jag mig ner, mina händer stinker tjära.
Strålrötan har nått till Fjolá nu eller den på på G ska jag väl säga. Hasse har slitit som ett djur för att få bort isen i hovarna medan jag sprang och kokade varmvatten. Sen var det bara att börja skrubba alla hästar med en diskborste (bra till mycket) på med jodopax också Hasses superhundsalva innehållande tjära. Tack och lov verkar ingen av hästarna ha ont iaf.
Maggie skulle rida lite på kvällen och eftersom Julia var med mig sadlade jag även på Gandur, som redan varit ute och jobbat idag. Han såg väldigt snopen ut måste jag säga men när han insåg att han endast skulle lunka runt med en lättviktare på ryggen fick han plötsligt väldigt mycket energi :p Julia tränade på att stanna och driva.. Gandur gick ju dock efter mig som missade att Julia försökte stanna så hon ryter argt " hörrö! Stanna sa jag ju!" <3 Goa unge :)
Julia poängtera att man faktiskt inte fick rida i stallet
Efter kalk kommer spån. Julia tog en tupplur efter att ha gett balen en rejäl omgång
De e mys med ny spån :)
Var in på granngården idag för att köpa kalk och... jag köpte två fleecetäcken! Jag vet jag är hopplös :p Men de va i princip gratis ;)
Thea har varit feberfri hela dagen =) Riktigt skönt, får väl se om det dyker upp några prickar eller ej. Har väl inte så mycket skoj att komma med idag, så nu får nöja er med lite bilder.
Ganska lik sin mor eller hur?
Strålrötan har nått till Fjolá nu eller den på på G ska jag väl säga. Hasse har slitit som ett djur för att få bort isen i hovarna medan jag sprang och kokade varmvatten. Sen var det bara att börja skrubba alla hästar med en diskborste (bra till mycket) på med jodopax också Hasses superhundsalva innehållande tjära. Tack och lov verkar ingen av hästarna ha ont iaf.
Maggie skulle rida lite på kvällen och eftersom Julia var med mig sadlade jag även på Gandur, som redan varit ute och jobbat idag. Han såg väldigt snopen ut måste jag säga men när han insåg att han endast skulle lunka runt med en lättviktare på ryggen fick han plötsligt väldigt mycket energi :p Julia tränade på att stanna och driva.. Gandur gick ju dock efter mig som missade att Julia försökte stanna så hon ryter argt " hörrö! Stanna sa jag ju!" <3 Goa unge :)
Julia poängtera att man faktiskt inte fick rida i stallet
Efter kalk kommer spån. Julia tog en tupplur efter att ha gett balen en rejäl omgång
De e mys med ny spån :)
Var in på granngården idag för att köpa kalk och... jag köpte två fleecetäcken! Jag vet jag är hopplös :p Men de va i princip gratis ;)
Thea har varit feberfri hela dagen =) Riktigt skönt, får väl se om det dyker upp några prickar eller ej. Har väl inte så mycket skoj att komma med idag, så nu får nöja er med lite bilder.
Ganska lik sin mor eller hur?
torsdag 28 januari 2010
Nu är jag upprörd! .. igen
Jag betalar 7258 kr i månaden i hyra, jag betalar för två parkeringsplatser fastän jag bara har en bil. BORDE DET DÅ INTE INGÅ I HYRAN ATT DE PLOGAR PARKERINGEN??!!!
Ok att de har fullt upp med att ploga inne på gården men kanske skulle det ta kortare tid om de som satt i traktorerna inte var gamla gubbar som måste röka och fika efter varje meter. Sen stänger de av sina motorer när klockan slår 15:45 och går hem. PARKERINGEN DÅ? Ska man bara skita i den? Är det meningen att man ska behöva skotta sig fram till bilen, sedan skotta fram bilen och inte nog me det, sen måste man skotta en väg ut från parkeringen annars kör man fast. Bilarna står just nu på tre kvart och jag vet inte men jag tror inte att det är så skonsamt i längden.
Något jävla ansvar måste de väl ha, de där kostymnissarna som sitter på sina specialbeställda stolar inne på ett varmt kontor. Har de hört talats om att det faktiskt är helt lagligt att arbeta "obekväma arbetstider" och om de nu är för snåla för att betala för övertid kan de väl lyfta på arslet och gå ut och ploga själva!
Imorgon ska det vara plogat annars kan jag lova att de har en arg boende inne på kontoret!!
Nej jag är inte klar. Servicen inom sjukvården har stora brister!
Thea har nu haft 41 graders feber i 3 dygn. Idag efter att hon varit ledsen, kokhet och skakig ringde jag ner till vårdcentralen som självklart tyckte att hon skulle träffa en läkare "det där var ju inte normalt". Sen kom den där standardfasen från vårdcentralen "men vi har helt fullt här idag"
Jaha, vart ska jag vända mig dårå? Barnakuten på ackis får jag till svar eller kanske Enköping, ring till 1177 (sjukvårdsupplysningen).
Jag lägger på och placerar mig i telefonkön till 1177, där jag faktiskt får prata med en jätte trevlig sköterska. Hon tycker även hon att Thea behöver komma till en läkare men tror inte att de tar emot barn i Enköping. Jag ber henne kolla eftersom jag tidigare varit inne med barnen i Enköping och eftersom jag har 5,7 mil till Ackis.
Efter en ännu längre väntan får jag till svar att det var ok att jag kom till dem.
Jag slänger mig i bilen med Thea (efter att ha skottat fram den) och kör in i snöovädret.
När jag väl kommer in i patientanmälan visar det sig att vi inte var så välkomna.
Jag fick prata med samma sköterska som pratat med 1177 i telefonen, dock var hennes historia en helt annan.
- Jag sa att ni fick komma in om hon slutat kissa, dricka och var allmänpåverkad och det verkar hon ju inte vara.
- Hon har 41 graders feber klart att hon är allmänpåverkad!
- Jo men hon ska vara nästintill okontaktbar (vilket känns som en jäkla skillnad)
- Jo men jag vill ju gärna inte att det ska gå så långt svarar jag
En till sköterska entrar rummet
- Vad är fel, frågar hon snorkigt
- Ja min dotter har haft 41 graders feber i 3 dyng men ingenting annat
- 3 dagars feber kanske? Eller så kan faktiskt barn ha feber om du inte visste det?
- Jo jag är fullt medveten om att barn kan ha feber men eftersom den inte vill ge med sig och både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen inte tyckte att det lät ok så kom jag in.
- Kissar hon?
- Ja fast det är väldigt koncentrerat
- ja men lilla du, hon har ju feber.
Jag vet inte om det var hennes snorkiga ton eller att hon kallade mig för "lilla du" som fick mig att koka men arg var jag. Hade det inte varit för att jag inte ville brusa upp och göra Thea ännu mer orolig hade jag nog slängt ur mig både det ena och det andra till denna surkart.
De ber mig sitta ner i väntrummet medan de ringer till husläkarjouren.
45 minuter senare har jag fortfarande inte fått någon information och Thea hade lessnat på leksakerna och försökte nu febrilt öppna dörren ut. Jag funderade på att skita i att invänta deras svar och åka när sköterskan kommer ut.
- Ni kan få en tid klockan 19 på husläkarmottagningen
- ok, svarar jag. Då får jag åka hem så länge då.
- Nej men det behöver du inte göra, du kan sitta här i väntrummet eller gå på stan så länge. (klockan var nu 15:00)
Skulle jag gå på stan i fyra timmar med ett sjukt barn mitt i vintern?
Att sitta i ett väntrum kändes inte heller särskilt lockande så vi åkte hem.
Thea piggnade på sig och febern har äntligen sjunkit, nu sover hon och morgondagen får väl utvisa om det kan röra sig om någon tre dagars feber, då borde ju prickarna dyka upp.
Suck säger jag bara. Man skulle nog behövt utbilda sig till läkare så att man kunde undersöka barnen själv.
Veterinär skulle man också blivit.
Laika verkar ha drabbats av strålröta, förstår inte varför hon ska ha sådan otur.
Strålen ser jätte konstig ut, hade ingen kamera med mig annars hade jag tagit en bild. Jag tyckte det såg ut som att en del av strålen saknades längst upp(?) Hasse tror att den var uppsvälld. Men hon ömmade ingenting vilket man tycker att hon borde ha gjort.
Aja, nu ska jag läsa ridsport och sen SOVA!
Hej så länge!
Ok att de har fullt upp med att ploga inne på gården men kanske skulle det ta kortare tid om de som satt i traktorerna inte var gamla gubbar som måste röka och fika efter varje meter. Sen stänger de av sina motorer när klockan slår 15:45 och går hem. PARKERINGEN DÅ? Ska man bara skita i den? Är det meningen att man ska behöva skotta sig fram till bilen, sedan skotta fram bilen och inte nog me det, sen måste man skotta en väg ut från parkeringen annars kör man fast. Bilarna står just nu på tre kvart och jag vet inte men jag tror inte att det är så skonsamt i längden.
Något jävla ansvar måste de väl ha, de där kostymnissarna som sitter på sina specialbeställda stolar inne på ett varmt kontor. Har de hört talats om att det faktiskt är helt lagligt att arbeta "obekväma arbetstider" och om de nu är för snåla för att betala för övertid kan de väl lyfta på arslet och gå ut och ploga själva!
Imorgon ska det vara plogat annars kan jag lova att de har en arg boende inne på kontoret!!
Nej jag är inte klar. Servicen inom sjukvården har stora brister!
Thea har nu haft 41 graders feber i 3 dygn. Idag efter att hon varit ledsen, kokhet och skakig ringde jag ner till vårdcentralen som självklart tyckte att hon skulle träffa en läkare "det där var ju inte normalt". Sen kom den där standardfasen från vårdcentralen "men vi har helt fullt här idag"
Jaha, vart ska jag vända mig dårå? Barnakuten på ackis får jag till svar eller kanske Enköping, ring till 1177 (sjukvårdsupplysningen).
Jag lägger på och placerar mig i telefonkön till 1177, där jag faktiskt får prata med en jätte trevlig sköterska. Hon tycker även hon att Thea behöver komma till en läkare men tror inte att de tar emot barn i Enköping. Jag ber henne kolla eftersom jag tidigare varit inne med barnen i Enköping och eftersom jag har 5,7 mil till Ackis.
Efter en ännu längre väntan får jag till svar att det var ok att jag kom till dem.
Jag slänger mig i bilen med Thea (efter att ha skottat fram den) och kör in i snöovädret.
När jag väl kommer in i patientanmälan visar det sig att vi inte var så välkomna.
Jag fick prata med samma sköterska som pratat med 1177 i telefonen, dock var hennes historia en helt annan.
- Jag sa att ni fick komma in om hon slutat kissa, dricka och var allmänpåverkad och det verkar hon ju inte vara.
- Hon har 41 graders feber klart att hon är allmänpåverkad!
- Jo men hon ska vara nästintill okontaktbar (vilket känns som en jäkla skillnad)
- Jo men jag vill ju gärna inte att det ska gå så långt svarar jag
En till sköterska entrar rummet
- Vad är fel, frågar hon snorkigt
- Ja min dotter har haft 41 graders feber i 3 dyng men ingenting annat
- 3 dagars feber kanske? Eller så kan faktiskt barn ha feber om du inte visste det?
- Jo jag är fullt medveten om att barn kan ha feber men eftersom den inte vill ge med sig och både vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen inte tyckte att det lät ok så kom jag in.
- Kissar hon?
- Ja fast det är väldigt koncentrerat
- ja men lilla du, hon har ju feber.
Jag vet inte om det var hennes snorkiga ton eller att hon kallade mig för "lilla du" som fick mig att koka men arg var jag. Hade det inte varit för att jag inte ville brusa upp och göra Thea ännu mer orolig hade jag nog slängt ur mig både det ena och det andra till denna surkart.
De ber mig sitta ner i väntrummet medan de ringer till husläkarjouren.
45 minuter senare har jag fortfarande inte fått någon information och Thea hade lessnat på leksakerna och försökte nu febrilt öppna dörren ut. Jag funderade på att skita i att invänta deras svar och åka när sköterskan kommer ut.
- Ni kan få en tid klockan 19 på husläkarmottagningen
- ok, svarar jag. Då får jag åka hem så länge då.
- Nej men det behöver du inte göra, du kan sitta här i väntrummet eller gå på stan så länge. (klockan var nu 15:00)
Skulle jag gå på stan i fyra timmar med ett sjukt barn mitt i vintern?
Att sitta i ett väntrum kändes inte heller särskilt lockande så vi åkte hem.
Thea piggnade på sig och febern har äntligen sjunkit, nu sover hon och morgondagen får väl utvisa om det kan röra sig om någon tre dagars feber, då borde ju prickarna dyka upp.
Suck säger jag bara. Man skulle nog behövt utbilda sig till läkare så att man kunde undersöka barnen själv.
Veterinär skulle man också blivit.
Laika verkar ha drabbats av strålröta, förstår inte varför hon ska ha sådan otur.
Strålen ser jätte konstig ut, hade ingen kamera med mig annars hade jag tagit en bild. Jag tyckte det såg ut som att en del av strålen saknades längst upp(?) Hasse tror att den var uppsvälld. Men hon ömmade ingenting vilket man tycker att hon borde ha gjort.
Aja, nu ska jag läsa ridsport och sen SOVA!
Hej så länge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)